MatildasTankebubbla

Jag måste förstå mig själv innan någon annan kan det. Om jag inte accepterar och älskar mig själv så som jag är kan heller ingen annan det. Jag tror att ibland glömmer man bort att det är vår självkänsla har mycket att göra med vad andra tycker om en. Hur ska någon annan kunna respektera dig om du inte själv gör det?

På många bloggar jag läser som är skrivna av ungdomar speciellt tjejer är ofta deppiga. Men jag kan faktiskt förstå varför, för det är mycket lättare att skriva när man är lite deppig och nere. I alla fall jag har väldigt mycket att säga då. Mycket känslor som vill ut och det är oftast lättare att uttrycka, tycker jag, "dåliga" känslor. Men när man är förbannad och ledsen känns de känslorna ofta starka och är intensiva. Det är ju även oftast då man behöver skriva av sig och få ut alla tankar och känslor från sig själv. Det var som jag sa i mitt förra inlägg det är mycket lättare att vara negativ än positiv. Jag menar att klaga är lätt. Jag kan även säga att jag tycker det blir svårare att blogga om man är lycklig och inte ha något man grubblar över.

Varför är det mycket lättare att vara negativ en positiv. Det är mycket lättare att se det som är fel än det som är rätt och bra. Istället för att glädja sig åt det jag har blir jag sur för det jag inte har. Det finns ju ett ordspråk som är "det kommer alltid något gott med det onda" eller hur det nu är men det stämmer faktiskt väldigt bra.

Jag gör hundratals val varje dag som förändrar mitt liv. Men de flesta valen gör ingen stor förändring utan putar mig bara på ett visst håll. De flesta val tänker jag inte ens på att jag gör för de är självklara. Sedan ibland kommer större val och då får jag ångest för plötsligt hänger hela mitt liv på detta enstaka val.

Free- is all that she could bleed
That’s why’ll she’ll never stay
White- bare naked in the night
Just lookin’ for some play
Just another girl that wants to rule the world
Any time or place
And when she gets into your head
You know she’s there to stay

You want it
She’s got it
Molly’s Chambers gonna change your mind
She’s got your
Your pistol
Molly's chambers gonna change your mind

Slow- She’s burnin’ in your soul
With whispers in your ear
It’s okay I’ll give it anyway
Just get me out of here
You’ll plead- you’ll get down on your knees
For just another taste
And when you think she’s let you in
That’s when she fades away

You want it
She’s got it
Molly’s Chambers gonna change your mind
She’s got your
Your pistol
Molly's chambers gonna change your mind
Molly's chambers gonna change your mind
(guitar)
You want it 
She's got it
Molly's chambers gonna change your mind
She's got your
Your pistol

Jag planerar verkligen upp varenda minut jag har fri. Jag kan inte bara låta det vara helt oplanerat och ledigt. Mitt liv är planerat varje dag en lång tid framöver. Jag tycker det är svårt rent ut av att inte boka upp något på varje dag och stund. Jag vill göra allt samtidigt och då måste jag ju planera så jag får in allt och hinner med. Alltså är mitt liv väldigt strukturerat och format. Och visst är det väl bra och så men ibland vill jag bara känna att jag inte ska göra någonting på en vecka eller att det bara av ren slump blev att jag gjorde något men det är inte ofta det händer.

Vi alla har olika personligheter på olika ställen, vi alla anpassar oss till människorna och miljön runt om oss. Men vilket av dessa är då ens rätta jag eller är alla i en mix ens rätta jag. Jag tror jag är mest mig själv när jag umgås med min familj och mina närmaste vänner. Medan när jag umgås med andra så finns det en del jag inte visar. Vi beter oss ju alla olika vid olika tillfällen. Om vi träffar barn, ungdomar eller vuxna och speciellt vilken miljö vi är i. Jag vet själv att jag förändras otroligt mycket på grund av vilket sällskap det är. Jag vill inte alltid visa samma sida av mig själv och heller inte dela med mig av allt. Jag menar varenda relation jag har men olika människor är unik, det finns bara en relation som är som den mellan dig och mig. Det är ju ingen som kan ha en likadan relation som oss. Men jag kommer nog grubbla på detta länge innan jag kommer fram till något bra men om jag inte hade haft alla dessa sidor av mig hade ju en del fattats av mig ju så jag är glad av att ha unika relationer med varenda människa jag träffar.

I de flesta böcker jag har läst är det alltid den blonda tjejen som är den elaka, varför är det egentligen så? Bara för man är blond är man inte mer elak eller korkad. Det är alltid den blonda som är tillsammans med den snygga killen som huvudpersonen vill ha. Jag menar finns det något fakta att detta stämmer eller är det bara tagit hur luften. Jag kan i alla fall inte förstå varför det är så.

Vi alla påverkas av varandra varje dag, både med stor och liten påverkan. Var enda handling vi gör är påverkad av andra och på verkar alla runt om kring. Vi alla lär oss av varandra och får insikt om hur det är att leva som kanske just dig. Då blir det automatisk påverkan om vill vi vara som du eller inte. Alltså förändras vi på grund av allt du gör. Men blir jag blir ju inte påverkad av alla människor lika mycket. Vad beror det på då? Jag tycker vi alla borde bli lika mycket påverkade av varandra men så är det ju inte. En människa jag träffat en gång i livet kan påverka en jätte mycket medan en annan jag träffar varje dag inta alls har samma påverkan. Det är väl så att vissa personer drar man sig åt mer av än andra.

Jag har alltid sagt innan att vi är så lika allihopa. Allt vi alla tänker likadant och ser saker på samma sätt. Vi inte är så unika som vi tror vi är. Jag menar vi alla är ju människor.

Jag har verkligen så mycket jag vill göra men så lite tid. Jag har en lista som är lika lång som Nilen och Nilen är jävligt lång. Jag vill göra allt från små saker som att ta en promenad till stora projekt som tar flera dagar. Men när ska jag ha tid med allt, jag får hela tiden skjuta upp det och säga nästa vecka eller på lovet. Det blir ändå inte av, listan blir bara längre. De saker som jag gör varje dag tar redan upp all min tid så hur ska jag kunna få in mer? Jo, genom att prioritera. Mamma säger det minst en gång i veckan. Matilda, du måste lära dig att prioritera. Men jag är verkligen dålig på det.

Redan när jag vaknar har jag huvudet fullt med tankar och det är verkligen svårt att komma ihåg alla eller bara att ge alla funderingar tid till att funderas över. Men bussen är verkligen ett sådant tillfälle som jag tar och ger till mina tankar. Bussen är mitt space till från allt, ingen skola, ingen innebandy, inga föräldrar och oftast inga vänner. Fast hela bussen är full med folk så är jag ensam. Och då har jag tid för mina funderingar.

För att lyckas måste man vilja. Och idag har jag insett att det är 100% sant för om jag har viljan kommer det gå bra. Eftersom om jag inte har rätt inställning kommer jag inte heller lyckas för då tror du automatiskt inte på dig själv.

Man vet verkligen att man har det bra när man klagar på saker som inte egentligen är något problem. Jag menar bara för man inte får den mat kan kanske gillar bäst eller att man har missat bussen behöver man ju inte klaga för det är verkligen ett i-lands problem. Istället för att klaga får vi uppskatta allt det vi har. Vi måste ju ändå tänka på hur bra vi har det och allt som vi har och andra kanske aldrig ens får uppleva.

Hela världen går inte under om det inte blir som det ska eller vill. Varje liten sak kommer inte förända allt i livet men visst är var enda handling viktig. Men man måste förstå att det är okej att göra misstag och få mer än en chans. Man får försöka flera gånger kanske för att lyckas, men det är okej så länge man gör sitt bästa.

Om man slår upp annorlunda i en ordbok står det, på annat sätt och som avviker från det vanliga. Den första frågan som då studsa upp i mitt huvud vad är det vanliga. Jag menar det finns ju ingen eller inget som är exakt likadant, är inte alla annorlunda då? Och många har en negativ inställning till just ordet annorlunda. Men är det verkligen negativt? Jag vill inte vara som alla andra, jag vill vara en egen karaktär. För mig är ordet annorlunda något positivt, man är unik, speciellt, sig själv helt enkelt. Men då finns det ju inte heller någon som är likadan, alltså är man annorlunda.

Ensamhet är verkligen en sak jag har helt delade känslor för.

Vilken awesome känsla efter vinst idag. Vi mötte Huskvarna och vann med 7-4.

En långpromenad behövs verkligen när man måste komma i kapp veckor utan att träffas. När vi innan delade var enda känsla som kom till oss och upplevde en massa underbara stunder tillsammans känns det ändå lite sorgligt efter att ännu en gång skiljas åt utan att veta när vi kommer träffas nästa gång. Vi som innan var så tajta att ingen kunde sära på oss har nu glidit isär och bildat ett långt snöre mellan oss istället. Ett snöre som vi alltid kan dra i om vi behöver varandra men inte längre går vi sida vid sida utan mer åt var sitt håll utan att veta var vi är på väg. Men jag är ändå så glad att du fortfarande håller i snöret att vi fast våra motgångar håller fast. Du är en vän jag haft hela livet och jag vill verkligen att du ska hålla fast i snöret hela livet ut. Alla minnen vi har tillsammans sorgliga och underbara stärker bara vår väg genom livet. Och jag vill att det ska bli fler minnen som vi sen när vi sitter på ålderdomshemmet kan skratta åt och njuta av att vi fått uppleva alla dessa äventyr tillsammans.

Vilken toppen helg det har varit, älskar när jag känner allt är som det ska. Jag är alltid så planerad men denna helgen hade jag verkligen inget stort eller litet planerat, jag hade väl mest tänkt ta det lugnt och sova igen alla timmar jag missat de senaste veckorna. Visst blev det mer sömn men fortfarande en massa roligt och annat.

Varför kan inte allt gå smidigt och enkelt för en gång skull? Det är alltid något som går fel eller inte går över huvudtaget. Det känns som jag aldrig har turen på min sida. Men det är ju klart jag har det, fast bara i ett fåtal sekunder men fy tusen vad det känns bra då. När verkligen allting går helt snett och ingenting känns lätt längre blir jag ännu mer negativ och arg istället för att göra något åt saken. Sluta skälla på mig själv (och alla i min omgivning) och tro att hela världen ska rasa. För visst löser det sig alltid men det kanske inte precis blir som jag vill. Men jag får väl säga som mamma "du får väl "bara" få VG på detta" och jag vet att hon har så rätt men när jag är på botten av en dal ser jag inte riktigt det. Jag kan väl säga att jag inte är så bra på att hantera motgångar. Det är väl någonting som jag får jobba på då. För bättre kan jag ju alltid bli. När jag verkligen har trasslat till är jag så glad att jag har mina fantastiska vänner där som staket. Ni backar verkligen upp mig när jag är nära att falla. Det är verkligen tur att både mamma och pappa orkar stå ut med mig men speciellt mina vänner. Jag hade själv aldrig orkat att ha en vän som mig. Så, som sagt, ibland har jag tur och då är det rejält med tur. Love, Matilda

Idag kom jag på en sak när jag satt på bussen. Uii för mig! Jag kom på att jag har redan skaffat en bild av varenda människa. En bild som säkert är fel och helt vriden. Det värsta av allt är att det bara är fördomar. Det är ju inte precis så att bara för de har vissa kläder eller speciell frisyr bestämmer det hur man är som person. Jag hade velat vara fördomsfri och kunna bilda en bild när jag pratat med människan och de själva kan ge mig en bild. Men det är nog svårt att vara helt fördomsfri, visst kan man jobba på det och få färre fördomar om människor men jag tro att man alltid kommer ha en viss syn på människan redan innan man pratat med hon eller han.