MatildasTankebubbla

.

När jag själv valt att vara ensam är det underbart, att bara få vara själv och tänka på alt som finns i ens huvud. Bara få vara sig själv och bara vara. Inte behöva prata, lyssna, svara, fråga eller prestera något. Jag kan lägga varenda tanke på mig själv och inte känna mig "fel". Aldrig förklara mig varför jag känner så eller reagerar på just det sättet. Ingenting är fel eller, jo en massa är fel och konstigt men det är bara jag själv som dömer. Ingen annan kan döma mig eftersom de inte vet någonting. Alltså är det underbart att bara vara ensam. Lyssna på musik, skriva och uttrycka alla sina tankar och verkligen sprida ut dem över hela rummet för att kunna få styr på sitt liv.

.

Men när inte jag valt att vara ensam är det hemsk. Det finns inget värre än när jag inte har något val att vara ensam. För det är då man mår som sämst och behöver mina nära som mest. När ingen ringer eller smsar, ingen att umgås med eller bara vara med då känns det som hela världen går emot en. Att alla har lämnat en och nu är det bara jag mot hela världen. Men så klart är det inte länge den känslan varar eftersom det inte är så länge jag måste vara ensam.

.

Jag är verkligen hela tiden omgiven av människor och det är något jag tycker är fantastiskt. Olika sorts människor med olika åsikter och världar. Alla har varsin värld och alla är en lite del av någon annans värld. Alla lever sina liv men betyder så mycket i andras också. Det kanske inte är så ofta man tänker på det men något man gör själv kan påverka så många andra också. Bara tänk så mycket andra påverkar dig, bara en blick eller en lite handling kan förändar helt hur du känner och tycker om något.

.

Love, Matilda