MatildasTankebubbla

Ser fram emot gå ASFen (akut sjukvård i fält) till våren. Hur sjukt är inte det? Innan var jag helt tvärtom ville inte ens gå den men nu har jag förstått att den kan göra att mitt jobb blir ännu intressantare och roligare. Jag kan få större ansvar ju mer jag kan så snälla mata mig med kunskap! 

Soldatmiddagen är om två veckor, nog inte nämt den här men det säger ju sig ju lite själv vad det är. Det roliga är att det är riktigt mycket folk och vi alla kommer vara så uppklädda och fina! Ska bara få hem en klänning, köpa ett fint halsband och bestämma mig hur jag ska ha håret och sminket. Men jag vet att det kommer bli kul, soldater vet hur man har kul. Det är det som händer på jobb. 

Om tre veckor ska jag på konsert med Jeppe och det ser jag också fram emot även att det snart är ju och bara att ha lite vanliga arbetstider så jag kan göra något förutom jobb ska bli skönt. Jag har ju även lovat mig själv att kommer igång med träningen som jag sagt hundra gånger innan.. Men nu har jag Jeppe som ett hemligt vapen mot latheten. 

Detta inlägg blev knäppt men ni kanske förstår att jag mår rätt bra just nu. För en gång skull känns det som livet går mitt håll. Heja mig! 

Så jag har fått fortsätta ta ansvar nu över vården och vår lagerlokal. Känns så himla skönt att få lite förtroende och känna att jag faktiskt är duktig på något. Det är ju ännu roligare när jag får massor med beröm från kollegorna och de tidvis anställda även kadetten och min chef har gett mig lite beröm. Då känns allting lite lättare när man vet att folk faktiskt uppskattar mitt slit och att jag faktiskt gör nytta på jobb. Mig kanske de ändå behöver fast jag inte har alla utbildningar och så, jag har något annat de behöver och det mitt ordningsamma sinne och bra ledarförmåga. Känns lite tryggt ändå. Till och med fått höra att jag är en förebild för många och starkt ska fundera över att lösa vidare till officer. Hör ni min stolthet, därför jag skryter så värst. 

Ännu mer jobbsnack fast med en annan liten tvist. Fick i uppgift av chefen att vi skulle utvärdera varandra, så det vara bara att sätta sig ner och fundera vad man hade och säga om varandra. Så i onsdags när vi alla hade förbrett oss så satt vi i fem och en halv timme och utvärdera gruppen. Först gick vi igenom hur en ideal grupp skulle vara, hur vår grupp var i förhållande till ideal gruppen och vad vi skulle göra på individnivå och tillsammans för att vi skulle fungera bättre. Vi gick även igenom hur man skulle ge och ta kritik och hur viktigt det är för att utvecklas. Så efter det var vi förbredda att börja utvärdera varandra. En fick bli utvärderad och resterade fick var och en säga vad de tyckte personen gjorde bra och borde fortsätta med, vad det borde sluta med och börja med. Det var igenom hela utvärderingen en dialog. Jag kan säga att man lärde sig mycket om varandra och hur vi fungerar tillsammans. 

 

Jag var själv lite rädd innan att folk inte skulle ta det på allvar och att nivån skulle vara väldigt låg. Men blev positivt förvånad över hur bra det blev. Alla hade förbrett sig väl och hade väldigt vettiga saker att säga. Det var mycket konstruktiv kritik som man verkligen kan jobba med. Inspirerade och utverklade verkligen. Riktigt roligt faktiskt, jag kände mig riktigt lättad när jag gick där ifrån. Och det verka som fler kände så eftersom vi bestämde oss för att ha en likande utvärdering oftare framöver. Det kommer bli bra tror jag. 

 

Det har hänt så mycket mer!

 

Vi hade även en kadett(en person som pluggar till officer) på besök under dessa tre veckor. Han agerade ställföretradande plutonschef och skötte det riktigt bra. Måste säga att till en början var jag sjukt skeptisk och tänkte vad ska han göra här. Men han gick verkligen in för sin uppgift och brann för plutonen. Han blev till och med så engagerade att han inte ens riktigt kan släppa oss. Så om vi har tur så kanska han är en del av vårt befälslag efter han tagit examen. Jag tror verkligen att han hade kunnat tillföra en hel del till vår pluton och han lägger verkligen ner hela sin själ i sitt jobb. Sånna människor vill man ha på sin sida! 

 

Så jag hoppas vi får se mer om honom i framtiden! 

Förstår nu att ni som oftast läser min blogg inte kommer fatta ett skit av det här men det är det som händer i mitt liv just nu. 

Oj det har hänt mycket de senaste tre veckorna. Där det har hänt mest är dock på jobb och inte så konstigt eftersom det är det enda stället jag har varit på de senaste tre veckorna. Jag har jobbar dygnet runt känns det som och det var skönt att nu komma tillbaka till Malmö och få lite distans. 

 

Men var ska jag börja? Kan berätta lite om hur det var att få all medicinal personal och tidvis anställda till plutonen. Först kanske jag ska förklara va det betyder. Jo i vanliga fall så är vi elva soldater som jobbar på vår pluton, vi håller ordning i D-hallen och utbildar oss så vi kan göra vårt jobb så bra som möjligt. Men jag jobbar ju på en kirurgi tropp och vår största huvuduppgift är att kunna operera och det kan tyvärr inte vi göra. Men då har vi en massa sjuksköterskor och några läkare som är riktigt duktiga på det som även jobbar hos oss. Dock är de anställda även på ett civilt sjukhus och jobbar 90% av tiden där. Fast när vi ska ut på övning då kommer de till vår undsättning. 

 

Så för tre veckor sedan kom det ett helt lass med super kunniga medicinalare och några erfarna soldater och höjde kompetensen på vår pluton. Så från elva starka blev vi nu 25st. Jag kan säga att det var rätt stor kontrast och väldigt ansträngade att jobba ihop med så många nya på en gång, speciellt när alla har så stor erfarenhet. 

 

Fast ju mer vi jobbade ihop desto bättre blev det, så i torsdags när alla drog sig hemåt igen till deras vanliga jobb eller studier var det rätt tråkigt. Vissa har man verkligen kommit nära och jag längtar redan tills de kommer tillbaka igen inför nästa övning som är i Maj. Det har verkligen varit prövande för mig att jobba i denna konstalationen och speciellt mer vissa som inte är vanna vid att alla ska jobba lika hårt, att det kvittar vilken grad man har och att jag lika väl kan säga till som en kapten. 

 

Dock lärde dem sig vem jag var och vad jag hade för ambition och att jag gillar och styra och ställa och ha orning och reda. Så hoppas tiden går fort till nästa övning då vi är fullt bemanade igen.