Nästa steg.
Nu går min hjärna på högvarv. Massor med tankar om framtiden. Och lite stressen över att ta ett beslut och hitta rätt. Det är svårt att se lösningen när man tvivlar och är förvirrad. Men jag längtar ändå. Mest kanske för att då har jag tagit besluten och gjort förändringen. Och jag tror jag kommer lite närmare ett beslut varje dag. Alla pusselbitar faller sakta på plats en och en. Men att jag har tagit tag i det och börjar är bara det ett stort beslut för då har man satt bollen i rullning. Nu ska jag bara diskutera både med mig själv och de som känner mig bäst så jag gör rätt beslut och väljer det som är bäst för mig. Just nu känns det i alla fall att det kan bli hur som helst.
Men fast jag är skräckslagen så finns det en bra känsla långt bak som driver mig.
