MatildasTankebubbla

Det kande varit mycket bättre om man redan unde allt då hade man inte behövt lägga ner någon tid på att plugga och så vidare. Men samtidigt hade det varit rätt tråkigt för då hade man inte utvecklast.

foarwbthwnaemwåaf,jfgaösgjerpovnhbtgvgfhwkekodxewpvyojdscsådvbyguae¨ör+lvkjutgyfbvglegnvwhvnskjlvhfnslcn

Måste få själv att jag verkligen längtar till sommarlovet som alla andra som går i skolan. Det ska verkligen bli skönt att vara läxfri i 10 veckor och kunna slappna av och inte behöva prestera ett skit. Om jag inte hade blivit extremt uttråkade hade jag legat i en hängmatta hela sommaren och läst böcker. Men så får väl hitta på en massa roligt och inte stressa en enda gång. Förhoppningsvis får jag jobba också men det får vi se hur det blir. Nu när det bara är tre veckor var till skolan är slut märker man verkligen hur skönt det ska bli. Denna sommaren kommer vara fylld med en hejdundrandens massa kul! Så låt dessa tre veckor gå fort och låt mig hinna med allting som ska hinnas göra innan dess.

Det är jobbigt att sista månaden på terminen vara bäst när det är då man är som tröttast och mest skoltrött. Det är svårt att verkligen ge järnet hela vägen ut när man är så trött och ofokuserade på skolan. Nu börjar det komma en massa andra saker man vill göra inte sitta hela helgerna och plugga. Fast jag borde göra det blir det aldrig så istället sitter jag de sista dagarna och rå pluggar men då blir det inte heller lika bra. Förhoppningsvis tar det ändå och tittar på det man har gjort resten av året.

I can't help myself 
I'm addicted to a life of material 
it's some kind of joke 
I'm obsessively opposed to the typical 
all we care about is 
runway models, cadillacs and liquor bottles 
give me something I wanna be

.

Jag vill vara lika betydelsefull, jag vill frambringa lika mycket känslor och jag vill ta lika mycket plats men det gör jag inte. Jag tror du aldrig kommer ha den passionen för mig, du älskar mig men det är inte samma sak. Jag får helt enkelt nöja mig med en andra plats och det funkar väl. Bättre något än inget säger man ju och det håller jag helt med om för att vara på andra plats är helt underbart. Men klart hade jag velat vara först det vill ju alla, man strävar ju alltid efter något bättre. Vi har helt enkelt olika passioner du har det och jag har dig. Och så kommer det att vara, det är något större än mig och då blir det inte samma påverkan när jag inte betyder lika mycket. Men så länge du är min första så kan jag gärna vara din andra. För jag vet redan nu att jag är besegrad så jag kanske inte frambringar samma känslor men jag är nog rätt bra ändå.

Hur ska man kunna värdesätta sig själv och säga till andra men jag är faktiskt värd mer. Jag borde ha detta och detta för jag är ändå så pass bra. Det är något jag alltid har haft svårt för. Hur ska man kunna säga till någon att nä men jag är ju faktiskt väldigt duktig och borde ha detta i mitt kontrakt. Jag vet inte hur mycket man kan begära och jag har väldigt svårt att stå upp för mig själv. Så då får man antingen säga till eller nöja sig med det man har, det finns inte så mycket annat att göra. Jag får väl ta råd av klokare människor och se om de kan ge mig en aning om hur jag ska göra.

And to all of you whose hearts are aching by liking someone and not doing anything about it - what are you still doing here? Go tell them, go take a shot, go fall in love! Sometimes you have to give life a push and hope that it's the right time and place and that both are ready for what may come. The worst thing that can happen isn't even that bad - if he/she doesn't feel the same at least you will feel awesome about telling them how special they are. But if everything goes well, it can be amazing. Remember though - your heart will ache anyway, because you're so scared to screw it all up and the feeling you get by the thought of losing something great is almost as awful as not having it at all.

nej nu måste jag verkligen veta vad jag ska fokusera på. Det kan inte fortsätta med att jag prioriterar allt framför skolan hela tiden nu. Det är ju så kort tid kvar så nu måste jag verkligen fokusera för nu kan jag inte dippa. Nej för jag vill inte nudda mållinjen och sen förlora. Så nu måste jag säga till mig själv på skarpen, kanske någon annan hade kunnat dra mig i örat så jag verkligen förstår. Det går inte att ta sommarlov en månad tidigare och inte nu när det är allt som avgörs. Så nu har jag sagt att jag ska fokusera, nu ska jag också agera.

Vi har olika sorters vänner. Vänner man träffar varje dag, vänner man träffar sällan, vänner som står en nära och vänner som man bara har. Alla dessa människor har olika roller i mitt liv. Dom påverkar mig på olika sätt och har olika relationer till mig. Så hur kan dessa olika människor vara de människor som jag har fäst mig vid. Detta kan jag fundera timmar på hur det blev just som det blev och varför det är just dessa människorna och så. Men vet inte hur jag ska få ner det på bloggen. Tror dom får rulla lite till i mitt huvud och sen får vi se om det kan bli något vettig av det. För just nu känns det ganske förvirrande.

Då hade vi ingen aning.

Som alla vet är jag en rutinmänniska utan dess like. Jag gillar att planera och när något händer kontinuerligt. Utan rutin hade min vardag inte gått ihop. Som Alfons pappa sägar "Var sak på sin plats" och så är det i mitt liv. Allting har sin plats och om man börjar röra runt i det ovh virra till det blir det svårt och jag får ingenting gjort speciellt när det gäller mitt pluggande. Därför är detta fina väder inte en bra sak för då är det mycket roligare att vara ute i solen än att plugga. Men jag får försöka leva i min rutin fast hinder finns ett tag till sen är det lov.

Det är viktigt att man saknar varandra ibland för då uppskattar man den tiden man har tillsammans så mycket mer. Det måste också finnas tid till oss själva och även då ska vi kunna vara vi. Vi blir starkare tillsammans om vi blir starkare var för sig, vi blir starkare efter ju fler motgångar vi har klarar. Alltså är det viktigt att kunna vara ifrån varandra då växer ens relation. Det är en prövning som gör oss starkare, som gör att vi kommer uppskatta det vi har lite mer när vi är tillsammans. Så en stund ifrån varandra är kanske inte så illa.

Något jag ständigt säger till andra och mig själv är att man inte alltid kan vara på topp. Det måste finnas dalar för att det ska kunna finnas berg. Men det är väl klart att allting inte alltid kan vara en dans på rosor. Det finns alltid motgångar och hinder man måste över. Stressiga perioder med mycket att göra och ingen tid till det man verkligen vill göra, då kan man ju inte vara på top. Tider då man funderar extra mycket och går mer in i sig själv kanske inte alltid är den bästa tiden. Men den dalen gör att det kan komma en top för om inte dalen hade funnit hade livet varit lika platt som skåne. Så nästa gång du har en dal och känner att du mår rätt kast och trist så uppskatta den i alla fall lite för man vill ju inte ha ett platt liv utan toppar.

Man måste försöka för att kunna vinna.

Hur svårt kan det vara att välja vad man ska ha på sig? Jag har ju en hel jädrans garderob att rota i men nej jag har rotat och nu bestämt mig för där finns inget jag vill ha på mig. Men så kan det ju inte vara för jag kan ju inte gå dit naken direkt så det är väl bara att gå ner igen och försöka titta med nya ögon. Vi får se jag kanske får på mig något i slutendan ändå.

Lugn och ro när kommer den? Jo så där om tre veckor när jag är klar med allt i skolan.. Men just nu känns det väldigt långt tills dess och det är väldigt mycket som ska göras fram tills dess. Så det är bara att hålla fast hårt och orka hela vägen fram för sen kan jag släppa taget och bara låta sommaren ta över mig helt. För efter detta ska jag inte tänka på skolan någonting på två och en halv månad. Och sen är det bara sista året kvar och det ska väl även jag klara av. Så förhoppningsvis hinner jag spara in lite nya krafter under helgerna och köra järnet i veckorna så jag kan vara stolt när avslutningen kommer.

Jag gillar inte att vara orolig, jag gillar inte att känna att något tynger mig. Men den oron kommer varje månad, jag börjar tvivla på alla runt om mig men nog ändå mest på mig själv. Det är inte kul att behöva bekräfta att allt är som det ska. Fundera och känna sig nedstämd för under några dagar känna att man inte räcker till eller är bra nog. Det är då man går in i sig själv och funderar och tänker så att man till sist inte vet vad som är bak eller fram. Det är då jag behöver alla runt om mig mest, deras kärlek och värme som gör mig trygg. Men samtidigt är det nu jag visar min uppskattning mest och är tvär och sur, men vi alla har sånna dagar sådan tur går dom över.

Tänk att en av mina närmaste vänner ska resa till andra sidan jorden och spendera hela sommaren där. Det är något enormt att resa till Kina helt själv och jag kan säga att jag beundrar henne stort för jag själv hade aldrig vågat sätta mig på ett flyg och sedan veta att de som är framför mig är något helt nytt där det inte finns något alls som känns igen. jag är stolt över henne att hon vågar och följer sin dröm men samtidigt är jag rädd för jag vill för allt i världen att det inte händer henne något. Jag kommer sakna henne något extremt, en hel sommar utan henne kommer inte bli så rolig som den hade kunnat bli. Men jag får hurra för tekniken för då kan vi i alla fall prata så jag vet hur det går för henne och allt blir lite lättare. Så nu önskar jag verkligen att allting blir som hon hoppats och det inte händer henne något. Så länge hon har velat göra något sånt här så är jag bara glad för hennes skull att det verkligen händer för det kommer bli en upplevelse som hon aldrig kommer kunna uppleva annars så nu är det bara jag som ska få samma inställning som henne och våga släppa henne för en hel sommar.