MatildasTankebubbla

En långpromenad behövs verkligen när man måste komma i kapp veckor utan att träffas. När vi innan delade var enda känsla som kom till oss och upplevde en massa underbara stunder tillsammans känns det ändå lite sorgligt efter att ännu en gång skiljas åt utan att veta när vi kommer träffas nästa gång. Vi som innan var så tajta att ingen kunde sära på oss har nu glidit isär och bildat ett långt snöre mellan oss istället. Ett snöre som vi alltid kan dra i om vi behöver varandra men inte längre går vi sida vid sida utan mer åt var sitt håll utan att veta var vi är på väg. Men jag är ändå så glad att du fortfarande håller i snöret att vi fast våra motgångar håller fast. Du är en vän jag haft hela livet och jag vill verkligen att du ska hålla fast i snöret hela livet ut. Alla minnen vi har tillsammans sorgliga och underbara stärker bara vår väg genom livet. Och jag vill att det ska bli fler minnen som vi sen när vi sitter på ålderdomshemmet kan skratta åt och njuta av att vi fått uppleva alla dessa äventyr tillsammans.