Oj mycket i mitt huvud!

Som rubriken säger, oj! Det är väldigt mycket att tänka på just nu! Om en månad är det semester och om en månad flyttar vi ut. Om en månad har jag inget eget boende längre. Tankar om att sluta, tankar om att fortsätta, tankar om var jag ska bo, tankar om vad jag ska göra med mitt liv! Tunga frågor och de har egentligen inte några svar. Ena dagen trivs jag toppen andra dagen trivs jag inte alls. Ena dagar har jag hemlängtan andra dagen kan jag hantera den. Det är svårt att bestämma sig när min värld är delad i två och båda sidor är bra på olika sätt. Hemma är min familj och här är mitt jobb och min vardag. Hur länge kommer jag orka om jag ska vara inneboende? Hur länge kommer jag trivas om jag stannar? Vad händer om jag åker hem? Vill jag börja plugga? Var ska Jesper vara? Kanske förstår inte många varför just den sista frågan är så viktig. Men han är mitt allt och att ha varit ifrån varandra i nio månader så här mycket har inte gjort oss nytta. Jag vill ju vara så nära honom som jag kan och det kanske kan vara Skövde efter sommaren. Jag hoppas verkligen det inte för min skull utan för hans!

Men jag börjar förstå att jag har ett problem som inte går att ignorera längre fast jag försökt. Det är dags att ta tag i det och lösa problemet. Dock måste jag komma på vad den bästa lösningen är!


Bitterfitta!

En sjukt bittre kvinna som måste vara klimakteriet, för det är det enda som kan ursäkta hennes attityd, har fått mig att fundera. Hon åker samma tåg som mig denna fredag och har skällt på både konduktören och en tre årig flicka. När jag träffa en sådan människa måste jag bara bli helt tvärtom. Alltså positiv och optimistisk, men det är ju härligt att hon kan ha den inverkan på mig i alla fall. Vet själv att man kan bli riktigt irriterad ibland men hoppas aldrig att jag låter sådär eller beter mig på det sättet. Det är inte okej att skälla ut en annan människa som inte ens har orsaka problem ( förutom om man är samma familj, hehe ) .

Ville egentligen bara säga att en bitter kvinna i äldre medelåldern kan göra mitt liv mycket bättre. Bara av att hon gjorde sin situation onödigt jobbig och svår. Så tack nu ser jag lite lättare på vardagen och får mig att uppskatta alla situationer oavsett. Tack tack!


RSS 2.0