MatildasTankebubbla

Man är inte alltid på rätt plats och så är det väl ibland. Livet går upp och ner och man är inte alltid på topp. Men jag gillar inte att vara på botten och det är väl ingen som trivs där så klart. Jag önska bara ibland att mitt liv kan hamna rätt. Jag vill känna att mina vänner finns där och jag vill att det ska vara en självklarhet att man hör av sig. Det värsta är att jag är lika dålig själv på att höra av mig. Jag blir lite kurig så om inte ni hör av er gör inte jag det heller för jag vill inte bli dissad. Jag vill ju inte behöva höra av mig flera gånger och alltid få höra att ni inte kan. Då är det så mycket lättare att vända sig till någon som alltid är där för en. Så det blir lite dålig effekt som inte blir bra alls men så är det väl alla känner likadant så det blir som en ond cirkel. 

 

Önskade så att alla de människor jag tycker om mest hade bott nära så det fanns en lätthet. Jag önska man bara kunde springa över och att man kunde umgås när man ville. Inte detta som nu att alla bor överallt och man träffas en gång varanan månad eller ännu mer sällan. Och sen finns det ju vänner som blir nära men vi umgås inte för där verklar alltid finnas annat att göra.

 

Trött just nu, hoppas det snart vänder igen. 

Jag älskar er och saknar er! Längtar så tills vi träffas! 

Mamma och pappa, ni är trygghet! 

Fast om jag ska vara ärlig finns det en faktor som har funnits där de senaste tre åren som gjort det lättare att inte ha några vänner och det har kanske gjort att vännerna har tröttnat på att jag alltid haft någon annan att umgås med. Jag tror att folk tänker det går henne ingen nöd hon har ju pojkvän. Men tyvärr räcker inte Jesper på lång väg och jag tror jag glömt bort det ibland och sen kommit på det lite för sent precis som nu. 

Jag kan väl inte få det där kompisgänget det är väl inte så. För mig är det väl meningen att vara lite på kanten och lite halvt utanför. Och det värsta av allt är att jag aldrig hade kunnat prata med någon om det här för det är fruktansvärt pinsamt för mig att jag känner mig så ensam och vem bryr sig om vad jag känner. (Och här räckans inte mamma, pappa och Jesper!) bara det säger ju allt! 

Varför ska jag alltid hamna så här. Att jag känner mig ensam och inte känner att någon finns där. Jo visst har jag mina närmaste men de är få väldigt få och känner mig ändå för det mesta själv. Hur jag än gör så hamnar jag i situationen där jag står ensam. Och allting händer runt om men jag är inte en del av något. På något vis hamnar jag alltid över och är aldrig helt med. 

Varför är inte jag som alla andra och har samma intressen. Varför vill jag inte vara med? För så känts det ändå, att jag haft min chans. Jag så nej och då gäller det för alltid. Bara gör att jag är precis som ni är väl det inte något negativt? Men i bland undrar jag. Varför kan jag inte får vara en i ledet och bara hänga med och göra som alla andra. När ska jag hitta rätt plats? 

Oj jag hade verkligen velat spola fram tiden. Jag hade velat spola fram kanske fem år ungefär. Till då jag flyttat hem och jag och Jesper har hittat vår lägenhet i Malmö för vi ska bo en längre stund tillsammans. Det som ska bli vårt hem ordentligt och där man ska vara etablerad. Jag vill kunna känna att det till 100% är vårt och att allting där speglar oss.

 

Jag vill kunna göra vad jag vill, om jag vill ha en orange vägg så ska det finnas en. Jag vill att det ska vara värt att lägga tid och pengar på att göra det vårt. Jag vill kunna göra precis vad jag vill. Inte behöva tänka på att nej men detta är inte vårt så jag måste vara rädd om det. Oh vad jag längtar tills jag får flytta dit jag kommer trivas helt och bara känna att detta är mitt och jag är här för att stanna. Jag vill att det ska kännas som vårt och bara vårt och det ska vara så som vi vill ha det. 

 

Och jag vet redan ju att det kommer vara så jädrans snyggt och perfekt! För det kommer vara ditt och mitt och vårt ordentliga hem som kommer ligga i vår stad, där våra liv finns, där vi är för att stanna. Dit kan vi spola fram tid när vi är på vår plats. Oj vad jag kan drömma om det! Fantisera i flera dagar och redan börja planera på hur precis vi ska ha det, hoppas bara allting blir så bra som vi vill ha det. Vårt ställe ska vara där vi alltid vill vara och där allting ska hända. Ahaa jag vill bara vara där!

Kanske vill göra en sån där resa som alla andra gör just nu. Åka i väg ett halv år eller så och bara upptäcka världen. Jag börjar ändå bli sugen, det låter ju ändå spännande och det är väl dags nu snart innan jag ska börja bli vuxen. Men då kommer där ju massor med frågor. Var ska man åka, hur länge ska man vara borta, hur ska man åka och med vem? Och den sista frågan är nog svårast, vem ska jag åka med? Där finns inget själv klart eller jo egentligen jeppe för han skulle låte mig åka över allt jag vill och sen kanske vi åker till några ställen han väl. Men där är ju ett lite problem med det, han vill inte åka! Så med honom blir det ju inte och alla andra verkar ju redan ha gjort det eller så vill dem inte eller i alla fall inte med mig och lite åt andra hållet heller jag kan inte komma på många människor jag hade velat åka med. Där är väldigt få och våra liv klaffar kanske inte riktigt just nu. Och själv? Nej alldekes för farligt och fruktansvärt tråkigt. Jag är en person som gillar sällskap så själv kommer det inte bli. 

 

Så till dess att jag hittat någon att åka med så får jag väl drömma lite och så. Man kan ju göra många andra resor under tiden. Jag kan komma på miljontals ställen att åka till så det är ju bara att boka av en i tagen. Jag har ju hela livet på mig faktiskt. 

Jaha då var tentan skriven, skönt men nu är man ju spänd på resultatet. Visst jag kunde ändå rätt mycket men verkligen inte allt och då är jag alltid osäker. Jag är inte riktigt van vid att inte ha koll på allt. Det var en annan grej på gymnasiet. Men nu är det över i alla fall tills på måndag när nästa kurs börjar men det är då. Så vad ska man göra nu, behöver inte ha någon pluggångest och kan göra precis vad jag vill.

 

Då kommer problemet vad ska jag göra? Har bara velat göra massa andra saker innan när jag inte haft tid och nu när jag har tid då kan jag inte komma på något. Jaha det kommer väl snart hoppas jag inte bara kommer på det för sent så jag inte har tid. Så nu ska jag ta tag i det och förhoppningsvis kunna få lite gjort här hemma som jag har lite små idéer som kanske kan få växa fram nu över helgen, om jag har tur. Ska bara komma iväg och köpa lite färg, rep och andra pysselgrejor. Önskade så mycket jag hade kunnat få ett rum men massa saker och lite projekt igång utan att det tog allt för mycket plats och alltid blir ett jätte projekt och göra något lite. 

 

Jag får väl önska mig lite sånt trevligt i födelsedagspresent, kanske en symaskin och lite andra bra att ha saker. 

Det är skönt att jag tagit ett beslut, ett beslut om att inte fundera över vad jag ska göra sen från sent i vår när jag är klar med ASF:en och varit på en stor övning. Då tror jag att jag har tillräckligt med kött på benen för att kunna fatta ett beslut om framtiden. Det finns ju massa frågor om vad man ska göra i höst och alla ställer dem frågorna. Vi är väl lite i den tiden och åldern där man står mellan två val. 

 

Men jag är faktiskt nöjd över att vänta på att ta det beslutet, måste bli mer säker på om jag är klar med detta och vad som finns att välja mellan senare. Det finns ju mycket man vill göra och vad man ska välja är svårast. För man vet ju aldrig vad som är roligaste och mest intressant. Fast jag tror att det kvittar för vad jag än väljer så kommer det vara roligt på sitt viss. 

 

Så jag tar det lugnt och stressar inte över det, försöker istället bädda för mig själv så jag kan ta ett lätt beslut när det väl kommer. 

Hjälp vad det är svårt att komma igång. Det finns hundra andra saker hellre jag vill göra än att plugga just nu. Jag kan till och med tänka mig att städa lägenheten istället för att ta tag i och lära mig sinnesorganen. Inte sugen på att plugga, har ingen motivation och det blir inte bättre av att sitta och kolla på inredningsbloggar och goda recept. Det får mig istället att vilja måla, shoppa, laga mat och inspireras ännu mer. Men det är väl bara att ta mig själv i kragen och sätta igång, men ingen visste att det kunde finnas så mycket roligt att göra i min lägenhet själv. Listan är så lång att jag kommer jag måste ta tag i den. Det är ju sjukt egentligen! Men oj vad jag vill göra mycket.

 

Just nu hade jag velat göra om hela lägenheten har en ny ide på hur allt ska vara för att bli perfekt och då krävs det en del jobb och tid. Tyvärr har jag inte den tiden eller pengarna för att fix allt det här nu. Jag måste plugga! Gud vad jag längtar tills detta är över. Då ska jag ta tag i lägenheten och få den precis så som jag vill. Mer färg, mer personlighet, mer av mig! Det ska bli perfekt och det finns massor med idéer som kan göra den det. Nu behövs bara tid, kraft och pengar!

 

Men nu måste jag sätta fart så jag blir klar med sinnesorganen idag och sen kan sätta i gång och råplugga in allt jag skrivit. Suck ser inte framemot tentan på torsdag önska närsta det var mer tid samtidigt som jag vill tiden ska gå ännu fortare. Längtar till detta är slut! 

Mat mat mat mat mat! Det är mitt stora intresse för tillfället det enda jag vill göra är att laga mat. Får inspiration från alla håll och det enda jag kan fokusera länge på har med matlagning att göra. Jag vill äta, laga, baka, smaka, bjuda, allt! Jag vill testa och lära mig mer. Jag vill bli bäst på att laga mat och inte kanske alltid bara göra det som hobby. Jag har i alla fall börjat och utvidga mina kunskaper genom att varje vecka laga något jag aldrig gjort förut. 

 

I dag blir thilänsk soppa med naanbröd. Ska bli roligt och jag har letat upp fina recept som säkert kommer bli super goda. Men min dröm är att inte behöva använda recept jag vill kunna bara genom att se ingredienserna veta vad jag kan göra med dem. Jag vill kunna utan att behöva fundera eller testa veta vilka smaker som fungerar ihop och kunna på fri hand baka ett bröd och att all kemi funkar. Jag vill att min matlagning ska spegla mig och fram för allt vill jag att när människor äter min mat ska de bli imponerade och tycka det är riktigt gott. 

 

Därför handlar att just nu om mat. Vad jag än gör eller vad jag planerar, allting har med mat och göra. Ska jag åka någonstans, vad finns där för mat att testa. Ska jag göra någonting är det vad jag ska laga. Vad jag ska titta på då är det vilken matlagningsprogram jag ska välja. Tittar på Sveriges mästerkock och tänker det där hade jag också klarat av. Hör någon prata om mat och jag är direkt nyfiken och tänker det där måste jag testa. 

 

Men just nu har jag ett hinder, plugget. Jag måste tyvärr fokusera det istället för att laga mat. Det är väl en anledning till varför jag längtar till jag är klar med det. Så jag kan kan ha min fritid och utnyttja den till det jag vill. 

 

Och oj vad jag längtar till jag står i mitt drömkök och lagar mat där jag har en spis som är toppen och arbetsytor så jag aldrig behöver trängas. När allt i köket inspirerar en till att vara där och laga. Bara laga och smaka av och göra varje rätt perfekt. 

De senasre veckorna har det varit en hel del att göra, eller min vardag har verkligen gjort en hel omvändning. Från att ha all tid i världen till att göra allt det är man vill göra utan att få ångest över att man borde göra något annat till att det enda jag gör är att pluggar eller fysar. Känns som jag är tillbaka på gymnasiet lite fast nu har jag uniform och får spendera allt för mycket tid i biblioteket. Sån tur så är det ju bara i tio veckor så snart är jag tillbaka med min fulla vardag där jag kan ägna mig åt sånt jag tycker är kul. 

 

Som ni kanske hör så är jag inte lika pepp som jag var innan på allt plugga högskola. Min bild än så länge har inte varit toppen och jag har ännu inte kommit in så mycket i studerandet. Men som alla andra säger det kommer, och visst kommer det göra men jag hoppas verkligen snart och inte sista veckan när vi ändå är klara. Det vi läser är hur kroppen fungerar, hur den är uppbyggd och hur den kan samarbeta. Intressant men lite oväsentligt i bland. Där är mycket fakta som tyvärr kommer försvinna för jag inte kommer använda den. 

 

Ajja, idag ska jag skiva min första tenta. Spännande? Nej, egentligen inte verkar vara rätt så basic så är inte alls nervös. Det jag mer är nervös över är att jag pluggar alldeles för lite. Jämfört med alla andra av mina kolleger är jag definitivt en av dem som pluggar minst. Men förhoppningsvis är jag effektivare än vad dem är. Det avgörs dock på tenterna. Nästa tenta är lite mer rejäl så den ska jag sätta i gång och plugga till i kväll och i morgon. Vi har gott om tid som jag ska försöka använda smart och få ut mycket av. Tror dock inte på att plugga åtta timmar om dagen som allt för många gör. 

 

Ni får önska mig lycka till och så får vi se hur det går. 

Jaha här sitter jag i vår lägenhet, i vårt kök. Känns skönt fast jag är själv att sitta här, känns på någotvis så rätt. Jag trivs här, precis här i vårt kök i vår lägenhet. Jag hade nog inte brytt mig om var det var, bara det var vårt. Jag är så glad att vi ändå orkat hit, för det är ändå många gånger det inte varit lätt och det var varit många gånger det lättaste valet skulle varit att sluta. Ändå klarade vi oss, på något kontsigt vis som jag fortfarande inte har förstått. Men nu är vi här, fortfarande tillsammans och jag är så glad att vi är här. 

 

För just nu behöver jag dig, när mitt liv är lite på alla platser måste jag ha dig för att samla ihop det. Du gör att jag kan fokusera och tro på mig själv. Du får mig att satsa lite högre, och det bara för jag vet att jag inte kommer kämpa ensam. Det låter så himla töntigt att det är du och jag mot världen men så känns det ändå, för vilken utmaning som än kommer känns det som vi kommer möta den tillsammans. 

 

Varje utmaning vi än då länge haft har gjort oss starkare. Vi har lärt oss mer om vad vi går för och hur mycket vi klarar av. Jag tror vi klarar mycket mer än var vi än så länge prövats på. Men jag vet att jag aldrig skulle klarat allt ensam, så jag är så tacksam att det är vi. På alla vis känns detta så rätt, helt säkert!

Varför jag ska läsa tio veckor högskola är för att jag håller på att utbilda mig till sjukvårdare och då är de första två kurserna på sjuksköterskeutbildningen med i min utbildning. Så jag kommer läsa fysiologi och anatomi och det ska bli kul. Människokroppen är ju väldigt intressant och förhoppningsvis har jag lite försprång eftersom jag läst en del innan på gymnasiet. Ska försöka att förbereda mig lite innan också genom att läsa lite i förväg. 

Måste få säga men mitt år ser så jädrans ljust ut och våren kommer förhoppningsvis riktigt rolig och full av kul händelser. Bara att få vara hela våren i Skövde med Jesper ska bli så jädrans kul! Och få avsluta våren men en riktig övning där jag precis är färdig utbildad ska bli så spännande. Lite klyschigt men detta året kommer nog bli bättre än förra. Haha känns så jädrans bra nu! Jag är så himla nöjd med mitt liv just nu! 

Och när kommer jag ha tappat all den kunskapen jag ändå tagit upp någon gång. När kommer det bli försvårat att börja plugga. När är jag helt enkelt för gammal? 

Jag hade velat ha ett kompisgäng där alla umgicks med alla och att det alltid ska vara vi. Vad vi än ska göra så är alla med och vi umgås alltid. Jag vill att det ska vara en självklarhet att varje fredag lördag så umgås vi och hittar på något. Tyvärr har jag inte det så och kanske aldrig kommer ha det heller. Jag kanske inte är den sortens människa vem vet. Vi får väl se i framtiden vad som händer live är ju inte slut än. 

Jag blir helt enkelt trött på att alla gnäller av hur kasst deras liv var innan och vilken skillnade det ska bli nu bara för det är ett nytt år. Tyvärr kommer ingen förändra ditt liv åt dig bara för det är 2014, precis som i december så är det du själv som bestämmer. Jag tycker ändå att vi skuller lite mycket på andra och saker än att inser att det är vi själv som satt oss i den här situationen. Nu låter det som jag haft världen dans på rosor och klagar på alla andra och det menar jag inte. Mitt år har också vart tuff i sina stunder men jag har även löst dem och kommit ut starkare. Detta beror i största del av att jag hade någon som sa till mig att krya upp mig och hjälpt mig upp ur min grop. 

Så jag har inte satt ett mål att 2014 ska bli bättre än något annat utan att det ska bli lika bra och händelsefullt. Varje dag har massa möjligheter men du måste även ta dem annars kommer tiden bara springa förbi. Alltså är det ingen nystart för mig utan jag fortsätter i mitt liv utan att dela in det i år. 

Sen skulle det ju bli kul att träffa och höra vad dem hade för sig och så men tyvärr kändes det som om de kanske inte riktigt var lika nöjda som jag är och det var tråkigt. Men det som var intressant är att dessa två dagarna visade så tydligt hur olika vi tre är. Vi alla tycker olika om allt och har helt olika syn på varje scenario. Jag tror det syntes extra mycket nu eftersom vi är alla på helt olika ställen i våra liv just nu. Och vi har även förändrats extremt olika tycker jag.