Starkare ihop.

Jaha här sitter jag i vår lägenhet, i vårt kök. Känns skönt fast jag är själv att sitta här, känns på någotvis så rätt. Jag trivs här, precis här i vårt kök i vår lägenhet. Jag hade nog inte brytt mig om var det var, bara det var vårt. Jag är så glad att vi ändå orkat hit, för det är ändå många gånger det inte varit lätt och det var varit många gånger det lättaste valet skulle varit att sluta. Ändå klarade vi oss, på något kontsigt vis som jag fortfarande inte har förstått. Men nu är vi här, fortfarande tillsammans och jag är så glad att vi är här. 
 
För just nu behöver jag dig, när mitt liv är lite på alla platser måste jag ha dig för att samla ihop det. Du gör att jag kan fokusera och tro på mig själv. Du får mig att satsa lite högre, och det bara för jag vet att jag inte kommer kämpa ensam. Det låter så himla töntigt att det är du och jag mot världen men så känns det ändå, för vilken utmaning som än kommer känns det som vi kommer möta den tillsammans. 
 
Varje utmaning vi än då länge haft har gjort oss starkare. Vi har lärt oss mer om vad vi går för och hur mycket vi klarar av. Jag tror vi klarar mycket mer än var vi än så länge prövats på. Men jag vet att jag aldrig skulle klarat allt ensam, så jag är så tacksam att det är vi. På alla vis känns detta så rätt, helt säkert!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0