Oro
Jag gillar inte att vara orolig, jag gillar inte att känna att något tynger mig. Men den oron kommer varje månad, jag börjar tvivla på alla runt om mig men nog ändå mest på mig själv. Det är inte kul att behöva bekräfta att allt är som det ska. Fundera och känna sig nedstämd för under några dagar känna att man inte räcker till eller är bra nog. Det är då man går in i sig själv och funderar och tänker så att man till sist inte vet vad som är bak eller fram. Det är då jag behöver alla runt om mig mest, deras kärlek och värme som gör mig trygg. Men samtidigt är det nu jag visar min uppskattning mest och är tvär och sur, men vi alla har sånna dagar sådan tur går dom över.
.
Kommentarer
Trackback
