Ta mig ur detta.
Hur kan hormoner få en situation som man infinner sig i från att vara hur bra som helt till ett helvete? Hur kan man vakna sur och ledsen? Hur kan kroppen styra över mina tankar och känslor utöver vad jag själv kan styra? Jag vill ju inte vara leden, arg och sur. Jag vill kämpa och köra på men det går inte. Jag försöker tänka annorlunda försöker kring gå känslorna och tankarna men det går inte. Jag vill inte ha klumpen i magen och jag vill inte alltid känna så här ändå kan jag inte få det att sluta.
Det är bara korta stunder jag glömmer bort det och på någotvis försvinner det. Men sen kommer det tillbaka lika fort och allt blir lika jobbigt igen.
Hur ska jag ta mig hur det här? Vill inte ha den inställningen som min kropp tvingar in mig i. Jag lovar jag försöker!
Kommentarer
Trackback
