Opartisk.
Jag vill ha någon att prata med! Nu låter det som jag inte har någon att prata med men så är det inte alls. Jag kan prata med Jesper om allt. Mamma och pappa kan jag alltid prata med och mina vänner finns alltid där. Men jag hade velat prata med någon som var helt opartisk. Så jag kunde få tömma alla mina tankar utan att behöva tänka på vad de ska tänka eftersom de alla ha sina egna åsikter om saken. Det hade varit skönt få berätta allt från min synvinkel för någon och sen få höra vad de har att säga. Men vem skulle de vara en psykolog eller vad är det jag behöver?
Dock hade velat kunna berätta allt för en person så jag kan få tömma mina tankar helt. Men ingen i mitt liv är ju opartisk eftersom alla känner mig på något sätt. Jag vill kunna berätta allt utan att såra någon och få en opartisk åsikt. Men det är går ju inte! Så min hjärna kommer väl sprängas tills sist eller något. Tur jag i alla fall kan berätta en del här bara för att få det ur mig. Dock får jag ju vara lite kryptisk så jag inte är övertydlig om vem jag pratar om men tror nog de flesta förstår ändå.
