MatildasTankebubbla

En mysig och lugn helg har dragit förbi! Riktigt skönt! Svårt att förklara för jag har inte gjort något speciellt men ändå har den på något vis varit extra bra.

Haft en hel dag med Helena eller inte riktigt en hel men nästan. Riktigt skönt att få prata och prata och prata! Det blev en massa skitsnack men sådant behöver man ibland. Dock kom jag och tänka på en sak under dagen som jag sedan inte riktigt kunnat släppa.

Och det är hur mycket mitt liv är delat. Det är svårt att snacka skit när bara den ena personen känner den man snackar om.. Det gör mig ändå lite ledsen. Jag vill att mina närmaste vänner ska känna alla mina vänner och inte bara ha hört deras namn någon gång. Det är så tråkigt att hemma känner ingen mina vänner jag umgås vardagligen med och de jag umgås med oftast har aldrig ens träffat mina föräldrar. Ibland blir det då svårt för det känns inte som någon känner en riktigt på riktigt hur jag är just nu. Svårt att förklara kanske men jag känner mig lite missplacerad vart jag än är. Det är då frågan kommer upp, vad gör jag egentligen!?

Det svårare nu är att jag inte riktigt känner mig hemma hemma längre heller. Visst klart att när jag är hos mamma och pappa känner jag mig hemma. Men i Malmö känner jag mig inte riktigt hemma längre. Malmö och jag har varit ifrån varandra lite för mycket nu på sistone så vi känner inte varandra lika bra längre. Men efter fem veckor semester ska vi nog hitta tillbaka till varandra. Jag känner mig lite utanför när jag är hemma. Lite som en utböling som inte riktigt hör hemma. Fast jag gör det. Men jag har ingen koll längre på allt som händer och vad som gäller. Det är inte riktigt vi längre.

Detta känns ändå tungt att erkänna. Att mitt Malmö inte känns som mitt längre men så blir det väl, men jag kommer tillbaka. Det kan jag lova!