Din mur är inte hur hög som helst.
Det får vara svårt ibland och jobbigt. Livet är inte alltid perfekt, det vet redan alla om. Så du behöver inte ljuga för mig och dig själv. Du får ha känslor och du får visa dem. Ingen kommer döma dig. För vi alla har eller kommer känna något liknande någon gång. Vi är alla människor. Det finns ingen anledning att vara omänsklig och inte ta åt sig av något. Du kan tyvärr inte ha hur hög mur som helst, någon måste så småningom komma dig nära. Det är tråkigt att du inte låtit mig komma nära och att jag aldrig har fått se dina riktiga känslor och tankar om livet. Fast vi ändå kallat oss nära så har vi aldrig varit riktigt nära för jag har aldrig fått komma så nära och du har aldrig öppnat dig för mig.
Du behöver inte vara på ett speciellt sätt. Du behöver inte heller dölja dig själv och dina känslor. Det är inte andra människor som ska bestämma hur du ska vara. Det är inte folk runt dig som vet vad som är rätt och fel. Det vet ingen. Du kan bara bestämma själv om du ska låta dem bestämma eller du själv. Ingen är perfekt och alltid lycklig. Ingen människa förväntar sig det heller.
Och du fast du kanske inte känner att du vill öppna dig och kanske inte till mig vill jag bara säga att det känns alltid bättre när man får prata om det. Oavsett vad det handlar om så är det alltid lättare om man delar med sig.
