Nojig
Jag är helt sjukt nojig. Jag ser nästan alltid det värsta i situationer och jag vill att allting ska vara på mitt sätt. Men jag är inte så nojig när det gäller rädsler och sådant utan det handlan om vad andra gör och tänkter. Minsta lilla sak jag ser bygger jag upp till något enormt i mitt huvud som är så överdrivet och taget hur luften. Fast ändå tror jag själv på det för något får mig ändå att tänka på det sättet. Jag tänker alldeles för mycket och det vet jag. Det hade varit mycket enklare att ta saker som de var men istället analyserar jag i sönder dem och blir nojig. Så därför blit jag alltid misstänktsam, fundersam och tillbakadragen om någon eller något har fått mig att börja tänka.
.
Kommentarer
Trackback
