MatildasTankebubbla

Efter en viss halv av blodsocker känner vi oss trötta. Efter en viss mängd sömnlöshet känner vi oss trötta. Efter en viss mängd stress känner vi oss trötta. Efter en viss mängd problem är vi utmattade. Ändå är jag inte trött. Visst är kanske jag inte i toppform och känner att min engagemang är hundra procentigt. Men det finns ju två sorters trötthet, mental och fysisk trötthet. Jag kanske inte har bränt ut mig helt under detta året fast det känns som jag stressat en fel. Eftersom jag inte nu är helt utmattad, kunde jag gett lite till? Då kanske det inte hade funnits det som stör mig, att jag var så himla nära men ändå inte tillräckligt. Men man kan ju alltid vara efterklok. Så har jag verkligen gett mitt allt och lagt ner hela mitt huvud i varje tanke? Nej, det har jag inte. När det finns 15 olika saker jag måste göra och alla lika viktiga. Kan jag inte ge hundra procent till något. Jag kan inte släppa allt runt om mig och bara fokusera på en sak. Och jag hoppas jag blir bättre på det undre åren men tror aldrig jag kommer bli bäst på det. Jag vill vara bäst på allt och jag försöker mitt bästa. Men jag kan ju inte alltid vara bäst, tyvärr. Hur mycket jag än vill så kan jag bara göra mitt bästa och det kanske inte är allra bäst men jag borde vara nöjd ändå. Det är något jag måste inse att jag är bra fast jag inte är bäst. Man ska inte ha så höga mål att man knäcker nacken för att se dem. Love, Matilda