MatildasTankebubbla

Att gråta tycker jag är väldigt jobbigt. Jag är alltid jätte ont i huvudet och mår mer fysiskt dåligt än psykiskt efter åt. Det värsta av allt är att jag inte kan gråta inför andra människor. Jag kan inte, visst jag kan gråta när det gäller en sorglig film men annars funkar det inte. Jag tror jag har svårt för det för jag inte vill visa mig som svag eller ängslig. Jag vill inte bekymra andra med mina tårar. Jag hatar att gråta, vissa kanske ser det som befriande och att efter åt känns allt bättre. Så känns det inte för mig, tårarna håller jag för mig själv och det är inte många som har sett dem. Det är många som gråter när de är lyckliga och glada. Det har jag heller inte förstått mig på, jag trodde att tårar föll av sorg. Inget annat, men sen kan man ju skratta som man gråter men det är inte samma sak. De är det mer att ögonen vattnas och inga tårar. Alltså gråta är inget jag föredrar men ibland vill jag gråta göra att det hjälper för andra. Jag vill visa min ledsamhet för någon ändå men jag lyckas inte. Man kan inte fejka tårar, det kan rinna från egna ögon men i tårar finns det känslor och känslor kan man inte fejka. Mina tårar rinner aldrig i onödan och bär oftas ton av känslor. Mina tårar faller när de är för tung för att bära. Love, Matilda