MatildasTankebubbla

Nu måste jag ta tag i mig själv och komma på rätt väg. Jag kan inte fortsätta vara så här ofokuserad, jag måste organisera mig. Jag måste placera alla tankar i olika fack. Jag får ha tunnelseende och ta fram ett fack i taget. Det går inte att ha hela hjärnan full med tankar om skola, killar, kompisar, innebandy, kyrkan och allt annat samtidigt som man pluggar kemi eller spelar innebandy. Jag måste vara passionerad i en sak i taget och sätta alla tankar på en sak. Det blev en väldigt massa måsten. Men det är väl så om man vill att allt ska fungera. Det måste finnas regler.

Jag behöver sådana staket man har när man bowlar fast i riktiga livet. Något som hjälper mig enda från till målet. Något som stötar mig. Hur jag ska få tillbaka fokuset är svårare för då måste jag bara fokusera på det. Men när det vänder kommer jag vara på lycklig och jag tror det kommer hända snart. Jag känner det på mig.

Fast bland allt detta vimmel av förvirring finns det ändå några fasta punkter, min familj och mina underbara vänner. Och dom är verkligen mitt staket. Utan all deras hjälp hade jag sedan länge legat i renan.

Love, Matilda