MatildasTankebubbla

Mitt på golvet ligger hon där alla igår dansade vilt och skrattade högt. Kjolen har åkt upp, hennes snygga sminkning är nu ett krig av olika färger och den fina blusen som igår satt så snyggt har helt försvunnit från hennes kropp. Gårdagen gick inte som hon hade tänkt, fest, lite dricka och ett härligt umgänge skulle förändra den tråkiga vardagen. Förändrade henne gjorde det men inte på det sättet hon hade tänkt.

Allt började för några månader sedan när hon grubblat länge över hur tråkigt hennes liv var och hur alla andra hade så mycket roligare. Hon bestämde sig för att lämna sin bästa kompis som alltid funnits vid hennes sida och byta klädstil och attityd för att charma in sig hos dem coola. Det var inte så lätt som hon hade tänkt sig, hon utsattes för många prövningar för att bli accepterad. När hon både hade stulit sprit och utsatt oskyldiga människor för en massa elaka skämt blev hon accepterad men fortfarande urskildes hon från dem. Allt det hon var emot innan och tycket var fel är nu det hon själv håller på med. Skolan blev ännu mer ointressant och det såg man drastiskt på hennes betyg som hade legat på topp. Eftersom den tiden hon innan lagt ner på sitt studerade spenderas nu på någon lokalfest eller ute på något av villaområdes gröna områden.

Men varför var status så viktigt och fick henne att förändra hennes liv helt och offra de enda trygga och fasta som fanns i hennes närvaro? Hon ville ha en förändring och ville inte befinna sig i en grupp av människor som var förutsägbara. Hon tyckte inte om de hon umgicks med och ännu mer hatade hon sig själv. Hon var mesig, osynlig och ful men nu känner hon sig inte osynlig längre och trivs till och med ibland med sig själv. Kunde det vara så lätt att må bättre undra hon ofta efter hennes drastiska förändring.

Festerna blev fler och fler och värre och värre, det var dem som var hennes fristad från det vanliga och ointressanta. Hennes före detta kompis har försökt att hjälpa henne på alla sätt hon har kommit på men hon vägra att ta emot hjälp eftersom hon inte tycker hon gör fel, rusningen hon får på fest för hon känner sig lycklig i ett fåtal timmar. Så hon kan helt inte förstå hur det kan vara fel att känna sig lycklig.

Ofta på festerna känner hon inte många bara de få hon har gått dit med men så fort hon fått i sig en del sprit blir det lätt att prata med alla och alla är trevliga. Det blir så mycket lättare att skratta tycker hon, inga problem tynger henne och hon kan inte förstå varför hon inte börja med detta tidigare. Att dansa och skratta hela helgen får henne i alla fall att orka sig igenom hela måndagen sen börja hon längta till nästa fest med en massa ös. Hon har vetat länge att det är fel att dricka varje helg och festa bort all tid hon har men vad gör man inte för att bli lycklig. Hennes enda argument för festande räcker för henne eftersom det är det viktigaste, att hon är lycklig. Men är hon verkligen lycklig? Hon har svårt att känna igen känslan för det var så längesedan hon kände den.

De så kallade vännerna har de senaste festerna varit på henne att dricka mer och få henne att testa droger, men på någotvis har hon kunnat stå emot. Det har verkligen varit jobbigt att hela tiden visa att hon passar in tycker hon men ändå lyckas hon tillfredsställa dem varje gång. Droger hade hon bestämt sig för att aldrig ens pröva. Lite självrespekt och förnuft har hon fortfarande kvar och fast de pressat henne mycket lyckades hon stå emot. Fast hon inte kommer ihåg mycket från festerna, eftersom hon har varit så full, ekar fortfarande frågorna och påståendena i huvudet. "Kom igen, testa, det är inte farligt! Det är underbart, du kommer inte känna av det så mycket." och "Vi andra har tagit och du vill väl vara som oss, kom nu igen!". Varför vill de att jag ska ta droger? tänker hon då.

Efter den festen började hon tappa taget, hon hade inte längre kontroll över drickandet och festandet. Hennes mamma avslöja henne många gånger när hon kom hem dränkt i sprit. Men hon skämdes inte ens längre, ingenting kunde tränga in i henne. Frågorna, tillsägelserna och hoten som kom från hennes mamma gick rakt igenom henne och hur mycket mamman än skällde var hon ändå på fest varje helg. Inget kunde hindra henne från att vara lycklig. Men hon börja tycka att hon inte kom till den lyckliga plats hon befanns sig på när hon drack så hon börja dricka ännu mer men det hjälpte inte. Vafan! tänkte hon, hur mycket måste man dricka för att komma dit.

Vännerna pressade henne fortfarande till att testa droger och hon började vika sig för tanken. Det kanske inte är så farlig och en gång kan väl inte skada, tänkte hon. Så på nästa fest efter hon druckit så hon var skönt flummig testade även hon droger. Det var helt underbart tyckte hon, hela världen kändes fantastisk och det fanns inte längre några problem som tyngde henne. Men efter ett tag hade hon tappat kontrollen helt och tappade kontakten men omvärlden. Efter detta minns hon ingenting förrän hon låg där på golvet dagen efter.

Nu har även hon förstått att detta är ett problem.