...
-Jag är så rädd att du när som helst ska sluta älska mig.
.
Spänning
Varför nöjer jag mig aldrig. När jag väl fått det jag vill ha vill jag ha någonting annat eller det är att jag tröttna och blir rastlös. Det är exakt som att man längtar efter något sen när man väl får det har man redan tjatat ut det. Alltså är man redan vidare till nästa.
.
Jag är väl en sån som person som vill att det ska hända saker hela tiden och när det inte för det blir jag rastlös. Nu menar jag inte att jag inte kan ligga i soffan hela dagen och fortfarande vara i pjyamas klockan fyra. Men jag hade haft ångest senare för jag inte gjort något vettigare. Jag har alltid varit en människa som vill saker ska gå fort men jag ska ändå hinna tänka efter.
.
Det kan bli lite klurigt ibland speciellt när det gäller relationen. För jag vill ju inte att en relation ska gå jätte fort och sedan vips så var den över. Men jag vill att det ändå hela tiden ska hända någonting nytt och det kanske är kanske det jag måste inse att det händer inte hela tiden nya saker i ett förhållande. Alltså kan jag inte förvänta mig att det ska vara spännande hela tiden utan att ibland är det lite lugnt.
.
Man förstår nog inte någonting av detta inlägg men var nog vara tvungen att skriva det så någon kanske kan förklara för mig..
.
Lov?
Fast det är lov känner jag mig jätte stressad. Vet inte varför men på något sätt så stressar jag. Det finns hur mycket tid och jag behöver inte göra någonting alls mer än att sova och äta. Ändå så är jag uppbokad var enda minut men känner ändå att jag inte hinner med allt.
.
Det är nu jag borde villa upp mig inte tänka på något, bara ligga i en säng och inte göra någonting. Men det verkar ju inte min hjärna fatta istället bokar jag upp varenda dag och fyller den med så många händelser som möjlig. Så många tider som möjligt.
.
Ah, jag blir arg på mig själv för jag gör så här. Jag vet att jag borde ta det lugnt. Men det verkar som jag inte kan det, och det gör mig ledsen. För i detta läget borde jag tänka på mig själv i första hand men det gör jag inte utan istället pressar jag mig själv.
.
Alltså är det väl bara att ta tag i det och ta det lugnt. Men jag kan säga att jag är skada och kan inte hjälpa mig själv så som när man har en brutet ben så måste jag nog ha hjälp av någon annan.
.
I´m scared you leave me.
I’m scared of loving and getting hurt.
.
I’m scared of losing my independence.
.
I’m scared of new things and the unknown.
.
Wie!
change
Människor är dem de är. Det finns ingen som kan ändra på dem och man ska inte tro dem förändras. Oj ja det låter hemskt men jag tror att det är så. Jag tror att man i stora drag är samma människa hela livet. Att våra värderingar och åsikter sätts under barndomen av ens föräldrar och omgivning och sedan så är de fast. Det är inte många som kan ändra på de åsikterna. Hur människor ser på saker och tänker är något som man inte ska tro ändras under en tid bara för att situationen inte är den samma.
.
Alltså ska man gå vidare om det inte fungerar, för man ska inte tro att man kan ändra på människor. Det kan man inte, hur mycket man vill människor ska vara på ett annat sätt så är dem inte det. Du ska gilla läget från början inte tro att det blir bättre med tiden för vad säger att tiden kommer förändra något. Hur mycket man än hoppas men denna gången är det annorlunda, så ska man inte tro för mycket. Det är ju faktiskt fortfarande samma människa som står framför en.
.
tillbax?
En veckas paus från bloggen. Jag kan ju säga att den var ju inte medveten utan så att jag har inte haft något att prata om. Jag kände väl att mitt huvud förtillfället var blankt och tomt. Det har inte varit så mycket eller så har det varit det men jag har inte orkat tänka på dem men vilket som så jag jag inte låtit mig tänka. Jag vill inte fundera en massa och analysera mer, jag vill vara spontan och bara ta saker som de kommer. Men sån är ju inte jag, jag är en sån som planerar. Spontanitet är inte min grej och mitt liv är planerat. Var enda sekund och händelse är planerad och det finns inte så mycket spänning. Men nu har jag plockat på mig lite grejer som jag vill ta upp om jag nu kommer ihåg alla men det kommer det som kommer.
.
Låååångsamt
Nu vill jag bara att det ska gå långsamt. Jag vill att ingenting ska gå fort. Jag bryr mig inte längre mitt liv ska gå långsamt oavsett vad resten av världen gör. Mitt liv ska gå långsamt. Annars vill jag inte vara med!
i cannot!
Stress
Jag förstår inte hur jag kan göra så här mot mig själv när jag vet att jag inte borde. Stress, något som är ett stort problem för mig. Jag är konstant stressad under veckorna. Min tid räcker helt enkelt inte till för att jag har för många måste i mitt liv. Det finns saker jag vill göra och saker jag måste göra och jag blir arg att jag alltid måste prioritera dom jag måste göra. För jag hinner aldrig med det jag vill göra och det jag måste göra blir inte bra för att det ingen av dom som får tillräckligt med tid. Alltså blir resultatet av allt stressade ändå inte bra och då blir jag ännu mer frustrerad och stressad. Alltså blir allting en nedåt gående spiral.
.
Mycket stress får jag av skolan, tack för det! Men allt hänger på att jag vill prestera. Och inte bara i ett ämne utan i alla men det fungerar inte för om jag ska göra mitt bästa i något måste jag fokusera bara på det. Detta går inte när man har 5 andra ämnen man också vill göra sitt bästa i. Alltså fungerar det inte för mig, jag orkar inte längre för allting blir dåligt. Jag orkar inte klättra för jag vet redan att berget är för högt. Är inte det ett tecken på att jag gett upp?
.
Men jag kan ju inte ge upp men just nu ser jag inte hur jag ska orka. Jag förstår inte hur jag hade tänkt jag skulle klara detta men jag får hoppas att det klarnar och att detta bara är en svacka som gå över. Det kanske inte är jätte bra att ha en svacka just när det är nationellaprov, tyvärr. Det är ju inte jag som styr eller är det jag som styr när det ska komma en svacka? Jag vet inte men just nu känns det som jag har get upp och jag vet inte hur jag ska ta mig vidare.
.
Tänka
Jag gillar att tänka. Jag tänker länge och mycket. Det kan gå flera dagar som jag fortfarande tänker på samma sak, funderar och analyserar. Allt för att verkligen allt ska bli rätt. Många gånger är det för att finna svar, svar på frågor som kanske inte ens har svar. Men ändå kan jag sitta hur länge som helst. Och jag kan säga att jag är inte snabb på att tänka direkt heller. Men jag har inte man behöver väl ändå inte vara snabb, i alla fall inte när det gäller och tänka väl?
.
Jag är en sån som alltid tänker innan hon gör något. De flesta tycker nog att det är bra och att då gör jag inte dumma saker och så. Men ibland är det inte så bra för då kan jag tänka så mycket och verkligen gå igenom allt att det inte händer något alls. För jag har hittat så många om att jag ser att det inte ens är lönt att försöka. På detta sätt tror jag att jag missar många chanser, för att jag inte vågar och tror att det kommer gå fel. Men visst är det klar att man ska tänka sig för innan man gör något men man ska inte tänka förmycket för då har chansen gått förbi.
.
Jag kan tänka flera händelser i förväg och det kan ibland lite jobbigt eftersom då är nuet inte längre så viktigt och kan bli lite halvdant. Detta händer mig ofta när det gäller skolan eftersom vi har så sjukt mycket att göra. Och för att jag då ska få ihop det måste jag planera flera dagar i förväg hur jag ska lägga upp mina dagar att det lätt kan bli att jag inte engagerar mig tillräcklig på den dagen som är. Men detta har väl att gör med stress för om man är stressad blir allt halvdant och lite 100% för man vill bara få det klart. Speciellt då när det finns en hög med andra saker man måste göra efter.
.
Alltså måste jag bli bättre på att leva just nu och inte tänka lika mycket i alla fall inte på framtiden.
.
Äh.. det gör inget.
Alla andra har tröttnat men jag, jag är fortfarande lika nyfiken som från första dagen. Från början tyckte även dom det var spännande, nu är dom inte så intresserade längre. Jag har inte slutat intressesas! Jag tycker fortfarande det är lika spännande och nytt. Alla andra där emot har redan lämnat detta och gått vidare. Nu tycker dom bara jag ska sluta tjata också men det går ju inte för mig är allt så spännande. Men om det bara är jag så gör det ingenting jag är lika intresserad ändå och det räcker väl för mig.
.
Just i detta så bryr jag mig inte om ni är engagerade eller inte för det behöver ni inte. Jag är tillräckligt engagerad för oss alla.
.
innan..
Crazy girl goes sad.
Inte långt kvar..
Nu är vägen inte så lång och jag börjar äntligen se slutet.
Domedagen.
Domedagen - Den dag då världen går under, den dag då jorden kommer utplånas.
.
Jag måste medge att jag inte tänkt på det speciellt mycket. Att jorden befolkning en dag bara ska försvinna känns för mig orealistiskt. Men jag kan förstå att jorden inte alltid kommer finnas, allting har ju sin livslängd. Jag har aldrig funderat på domedagen och kan inte säga att jag tror att det kommer hända inom snarast framtid. Alltså har jag inte funderat över vad som kommer hända då, på vilket sätt alla kommer då.
.
Det som gör att jag kan ta på det så lätt, tror jag, beror på att jag tror alla kommer till himlen. Jag tror inte döden är sluten, utan det är mer slutet på ett kapitel. Nu är vår jordtid över och nu fortsätter vi, kanske som änglar som sitter och vakar över alla på jorden. Alltså är jag inte rädd för att döden, och då blir domedagen inte så skrämmande den heller.
.
Så jag har ingen teori om hur det kommer ske, när det kommer ske eller varför det sker. Men jag har en teori om vad som kommer hända efter och det för mig trygg. Att vi alla kommer komma upp till himlen, där allting är bra. För man måste ju hoppas på något bättre, att dit jag kommer är något jag bara har kunnat drömma om innan. Jag tror och hoppas att sorg inte kommer finnas, utan att vi alla är lyckliga.
.
Okej, detta är inte svar på din fråga direkt Walaa, men jag har nog inget svar för jag vet inte vad jag tror kommer hända.
.
Men många andra verkar ha funnit svar för det finns ju hundra böcker och filmer om jordens undergång. Alla har sina teorier om hur allting kommer sluta. Men det är inte många vad jag vet i alla fall som har något positivt slut så vi får väl se vem som har rätt någon dag. Om det nu kommer hända, för ingen vet eftersom vi inte kan se in i framtiden.
.
I miss you
Suck...
Hur kan man må så dåligt men så bra på samma gång?
Jag vill bara gråta.
Stress!
Jag hatar att vara stressad. Men på något sätt så lyckas jag bli det hela tiden. Jag försöker verkligen ta det lugnt och göra saker var för sig. Ändå sitter jag med hundra saker på samma gång. Men ibland är det inte mitt fel, jag kan inte bestämma när mina lärare ska lägga proven och dom bryr sig inte om vi har en massa annat. Och då blir det ju så att det blir jätte mycket på en gång.
.
Så just nu är det mycket, just nu har jag ingen koll på någonting. Allt jag gör blir då lite halvdant och jag har inte fokuserat till 100%. Och då blir jag ju ännu mer stressad. En liten ond spiral helt enkelt. Men om lite mer än en vecka är det slut. Då kan jag hinna med det jag egentligen till göra och ägna lite tid till mig själv.
.
-Kan man gå in i vägen när man är 17år? Nej, det kan man nog inte, eller?
.
Honey, vad händer?
Ja, vad händer?
..
JULI
Mamma!
Jag älskar dig, mamma!
Ojsan
- Oj vad mycket känslor jag kan känna!
.
Jag vet.
Så länge jag själv vet bryr jag mig inte om vad andra tycker. Så länge jag själv vet kan människor gå och säga vad dom vill. För när jag vet då är jag säker, då är det svårt att få mig att tveka. Det viktigaste är ju ändå att jag vet för så länge jag vet så kan ingen berätta för mig hur det är.
.
Så det kvittar om ni bryr er, vad ni säger eller hur ni tittat. Jag kommer inte bry mig så länge jag själv är säker.
.
1 + 1 = 2
Man är inte lycklig om man är ensam.
I belive i can fly
Slösar.
Fast jag har mycket att göra så när jag har ledig tid så slösar jag bort den. Varför gör jag det? När jag får tid att verkligen gör allt som jag har i läxa och så. Men ändå varje gång jag får inställd lektion så sitter jag och snackar bort tiden. Speciellt nu borde jag verkligen ägna all min tid åt skolan och verkligen satsa. Så som jag borde göra på allt men ändå så gör jag allt lite halvdant.
Men det är bara att ta tag i det som jag har sagt hundra gånger innan. Jag har svårt för det verkar det som eftersom jag fortfarande säger det till mig själv. Jag säger en massa men jag gör inte det. Alltså säger jag det igen och hoppas på att någonting förändrats så jag verkligen tar tag i det.
Var är felet?
Varför börjar jag frågeställa något när allt är som bäst?
Måste det alltid vara något som går fel, får jag inte vara lycklig?
.
Jag börjar leta, leta efter brister och fel. Någonting som visar att "Nä så bra kunde det ju inte vara". Jag ger mig inte själv belöningen att vara lycklig, alltså tror jag att gud inte heller kommer gör mig lycklig. Att en dag när jag minst anar det kommer det som en bomb. Helt oväntat och bara spränger bort allt. För det kan väl inte vara så här bra? Jag vill tro med hela mitt hjärta att ju det är så här perfekt men min hjärna den letar, analyserar var enda rörelse och samtal. Allt för att hitta det som är fel innan det kommer som en bomb. Men det kanske kanske är så att det inte finns något fel.. Men jag letar ändå, jag letar för jag tror inte jag förtjänar att vara lycklig. Varför? Det vet jag inte..
.
På tal om tid..
Heja mig!
Så det räcker att jag bestämmer mig för att se allt positivt och tänka på det som går bra och inte det som går dåligt, blir det så då? Alltså räcker det att nä nu jävlar ska jag göra allt och ge lite mer, kämpa som aldrig dess like så kommer jag också göra det. Jag är lite tveksam, man jag säga jag är pessimistisk angående detta för kommer allt bli bättre bara jag tror det kommer? Jag bestämmer mig för nu ska jag visa att jag är bäst och så visar jag verkligen de och ger allt. Jag hoppas det är så för jag har bestämt mig.
.
Än så länge tycker jag det inte ger så mycket resultat men det kanske ta ett tag. Kroppen måste ställa in sig på att ge allt och visa vad den går för. Hela kroppen måste tro att jag är bäst inte bara min hjärna. Vi får väl se vart det leder, om jag kommer visa att jag är ingen man ska tveka på.
.
Alltså har jag nu bestämt mig att verkligen kämpa för mig själv och tro på mig själv. För ingen annan kommer göra det om inte jag gör. Det står ingen och putar mig fram, det har jag insett nu. Det är jag som bestämmer, ingen annan. Jag måste ge mig den positiva kritiken om ingen annan gör, för det är mig själv jag måste lita på.
.
Lagom.
Jag gillar att vara något mitt i mellan. Det är svår definierat, oklart, obestämt men underbart. Det är ingen annan än vi som veta vad det är, ingen kan sätt ord på det. Det är bara vårt. Fast det är inget men samtidigt allt är det något som jag verkligen trivs med. Alltid annars vill jag allt ska vara konkret, det ska vara fakta och så här är det. Inte en massa osäkerheter och odefinierat. Men samtidigt är det ju mystiskt, spännande och nytt. Allting kan inte vara klart som vatten för man förstår kanske inte allt. Men vad gör det?, då finns det ju mer att finna.
.
beatles
Tro
Vi tillhör inte dem som drar sig undran och går förlorade,
utan dem som tror och räddar sitt liv.
.
Får jag chans på dig?
Tanke... men inget svar.
Att en tanke kan hålla sig fast i mitt huvud i flera dagar utan att få något som helst svar är intressant. Hur svårt kan det egentligen vara att besvara en fråga, svårare än vad man tror jag kan säga. Att en lite händelse eller sak kan få en att börja tänka och fundera i flera dagar, har jag kommit fram till någon mer efter? De flesta gånger är det nog inte så, jag vet redan från börjar det mesta men jag kanske kan se det i en annan vinkel. Jag kanske ändå har lärt mig något utan att besvara frågan eller lösa problemet.
.
Sen när man väl hittat ett svar efter mycket letande..Då är det härligt. För då kan man lämna den frågan och gå vidare till nästa men ändå har man en lättnad. Men samtidigt gillar jag att fundera och verkligen lägga alla sina tankar på en sak, verkligen fokusera.
.
We
We are like chocolate sauce and ice cream. We are good alone but even better together
.
:)
.
.
LYCKORUS
.
.
Det beror så mycket på mig.
Jag bestämmer exakt hur det ska gå. Min inställning bestämmer om jag ska lyckas eller misslyckas. Det är bara jag själv som kan påverka hur det ska gå.
.
För om jag redan innan bestämmer mig för att detta kommer inte gå eller jag kommer misslyckas då tror jag inte på mig själv. Och då kommer det även att gå dåligt eftersom jag fokuserar på fel saker. Jag fokuserar på det jag är dålig på, allt som kan gå fel och inte ser jag på hur mycket som går bra. Om jag gör tio passar som är bra och en som är dålig.. fokuserar jag direkt på den dåliga och tänker hur kass jag är. Istället borde jag ju fokusera på de tio som blev bra, tänka positivt.
.
Det är lite som en spiral för om man börjar tänka negativt så börjar det gå sämre och då tänker jag ännu mer negativt och det går ännu sämre. Alltså är det bättre att ta mig i kragen och tänk positivt. Sluta kritisera mig själv så sjukt mycket och tro på mig själv. Då är jag säker på att det kommer gå bättre för det sitter i huvudet.
.
Så heja mig för jag är bra!
.
