Var är felet?
Som när jag fick full poäng på min senaste tenta - första reaktionen var att "va, varför står det bara maxpoängen, det kan väl inte vara min poäng?", sen när det visade sig att det var det tänkte jag "okej, men han måste ju ha rättat snällt då". Bara att sluta med såna tankar!
vetdu? jag tror inte det beror på att man inte förtjänar att vara lycklig. utan man gör det, för att vara hundra procent säker, men vill inte bli besviken. Ibland går det jätte bra t ex med en kille. Han har sagt massor med saker, men ändå försöker man förstå, menar han bara vänskalpit elr är det något mer? Är det jag som missöfrstår? vrf skulle han bli kär i mig? osv osv osv. Man är bara rädd att ta sig in i något man inte är 100 procent säker på. För ju mer man tror på en sak och sen i slutet visar de sig att det inte stämmer, desto mer såras man. därför försöker hjärnan alltid vara redo för att hitta något som gör att man upptäcker något fel för att choken nt ska vara stor sen! :D
Walaa