Eliten
Igår möte vi ett elitserielag och vi vann. Jag hoppas att ni förstå att detta var inget svenskt lag för då hade vi antagligen fått stryk. Dem vi möte låg trea i östra danska elitserien och vi vann med 6-4. Vi var blandat från d1,d3 och f16 så vi var på olika nivå, hade olika spel och det gick olika bra för oss men plus låg vi hela tiden.
Men vilken skillnad i nivå på spelet vi har Danmark och Sverige. Man kan väl säga att Benlöse som de hette hade platsat i vår div 3 serie kanske. Och de ligger i elitserien.. Konstigt att det är sån skillnad mellan länderna. Rent teoretiskt borde de lätt kunna hålla samma nivå som oss. Fast så var det inte, så man kanske borde starta en dansk förening och spela i den danska serien i stället. Då kanske man hade varit bäst, vinna danska mästerskapen? Spela i danska landslaget? Det hade varit riktigt roligt, det enda krångliga skulle varit om jag var tvungen och lära mig danska. Haha, tror dock inte att innebandy är lika stort i Danmark som här men ändå. Det hade varit häftigt att testa.
Match
Idag bär det av mot vår tredje match denna veckan. Gårdagens match var rolig men slutade tre - tre. Idag vill jag ha ännu roligare och vinna. Så förhoppningsvis har vi lite extra idag så vi kan göra något extra mål och släppa in färre. Men det är bara att tro på sig själv och varandra så kommer det gå bra. Kom ihåg att det alltid finns den lätta passen. Love Matilda
Älska innebandy
Det blir bara roligare och roligare på innebandyn. Kanske beror det på att vi blir bättre och bättre eller så är det en förbättring i sammanhållningen som gör det. Vad det beror på vet jag ju egentligen inte men jag uppsattar att det blir roligare. Det är ju alltid kul när man ser hur ens kämpande och försökande äntligen ger resultat och det får jag faktiskt säga att jag tycker det har gjort. Sen finns det ju fortfarande jätte mycket kvar att justera men små steg fram är fortfarande framåt. Men det är alltid kul att se att det går framåt, att man märker det då blir det som svart på vit.
Och sen börjar det ju närma sig seriestart och det är ju något man ser fram emot. Det är ju det vi har tränat för. Så det är nog också en orsak varför det blir roligare för man ser tydligt att det är då det håller allt fram tills dess är ju bara träning. Alla matcher, all träning och inget är riktigt lika mycket på allvar som det kommer att bli. Fast man försöker att tänka likadant finns det alltid där i bakhuvudet, träning. Då är inte misstagen lika stora. Oavsett så är det roligt och det var det som var min poäng med detta inlägg. Innebandy är roligt!
Love
Matilda
Tung förlust..
Nu blev det några dagars uppehåll igen men det beror helt och hållet på att det enda som snurrat i mitt huvud är förlusten i söndags. Förlora är aldrig kul men kan säga att denna gången var det värre än andra gånger.
.
Alla tar förluster olika vissa blir arga, andra ledsna, någon blir tyst och andra kanske måste prata av sig. I söndags fick vi verkligen se ur dåliga förlorare vi är. Jag tror ingen kunde ta det lätt eller säga äh vi får en chans till för visst det får vi men det är om ett år. Och vi ska ta oss igenom en helt säsong mer tuffa matcher.
.
Så i några dagar nu har jag känt mig tom, besviken, missnöjd, arg och ledsen. Mest för det hade lika bra kunnat vara vi som vann. Jag har inte släppt det än och kommer inte släppa det på ett bra tag, för fan vad nära vi var. Men om en månad eller två då är det nästa säsong som gäller. Då måste all fokus ligga på den och man får lägga sig detta bakom sig.
.
Vi får ta lärdom av vår erfarenhet. Vi får inte tro att vi inte kan göra allt en gång till men vinna den sista matchen. För jag vet att vi har allting som krävs och nu har vi till och med lite mer erfarenhet som kan hjälpa oss på vägen. Alltså är det bara att börja se fram emot nästa säsong för då ska vi visa dom att nu är det vår tur att gå upp i ettan. Vi klarar allt så länge vi är tillsammans.
.
Skönt att det snart är över.
Nu har allting den sista tiden varit rätt samma. Det har inte hänt något som fått mig och tänka mer än vanligt, inget intressan som jag vill fundera över. Och om då så varit något att fundera över har det varit något jag inte vill ta upp här. Så mitt huvud har varit fyllt med en massa annat som plugg, bandy och Jesper så klart.
.
Kan säga att det ska bli skönt att på söndag är vår säsong (innebandy) över. Fast jag oftas tycker att innebandy är sjukt kul, kan jag känna nu på sista tiden att jag blivit lite trött på det. Det har helt enkelt blivit lite uttjatat. Jag tror det beror mest på att det har varit väldigt intensivt under en lång period och det har även både varit fysiskt och mentalt jobbigt. Alltså tycker jag det ska blir skönt att ha tid till lite annat och inte alltid behöva plandera efter den också. Så klart kör vi vidare med träning men det är inte samma press och fokus på match då. Ska bli skönt att få spela bara för att det är kul och slippa krav och press, mest från mig själv då.
.
Och då vet vi, då vet jag vad som kommer hända nästa säsong hur min innebandy kommer se ut och då får jag bestämma mig om hur min "karriär" ska fortsätta. Som jag alltid kommer säga går skolan alltid före innebandyn och även nästa säsong kommer det vara så. Alltså är det skolan som formar min innebandy. Kan ju säga att det är spännade att se vad som kommer hända för oavsett hur det slutar så kommer det bli en förändring. Vi får se helt enkelt.
.
Nu är det inte kul.
Nu borde det vara som roligast, nu på slutet när segern är så nära. Då tycker jag inte det är kul längre, kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Det är nog flera saker som gjort att jag tappat lusten och viljan, nu kämpar jag inte frivilligt längre utan jag tvingar mig själv. Det blir inte lika bra då kan jag säga.
.
Jag är inte den som tar någon större plats, inte den som hela tiden ska bestämma och inte heller den som ställer en massa krav. Men ibland hade jag velat känna att jag tog lite plats, att jag fick vara med och bestämma och att jag fick ställa lite mer krav. Så känns det verkligen inte just nu, det känns som ingen respekterar mig, ingen som vill lyssna på vad jag har och säga.
.
Den där lagkänslan som alla pratar om, den känner jag inte av kan jag säga. Varför kan inte jag få känna att jag hör till lika mycket som alla andra. Visst, jag kräver inte att alla ska vara min bästa kompis men ibland känns det faktiskt som jag är luft. Och den känslan är inte så rolig, sån tur händer inte det allt för ofta. Ta mig inte för givet och respektera mig istället för att acceptera mig, är det för mycket begärt?
.
Heja mig!
Så det räcker att jag bestämmer mig för att se allt positivt och tänka på det som går bra och inte det som går dåligt, blir det så då? Alltså räcker det att nä nu jävlar ska jag göra allt och ge lite mer, kämpa som aldrig dess like så kommer jag också göra det. Jag är lite tveksam, man jag säga jag är pessimistisk angående detta för kommer allt bli bättre bara jag tror det kommer? Jag bestämmer mig för nu ska jag visa att jag är bäst och så visar jag verkligen de och ger allt. Jag hoppas det är så för jag har bestämt mig.
.
Än så länge tycker jag det inte ger så mycket resultat men det kanske ta ett tag. Kroppen måste ställa in sig på att ge allt och visa vad den går för. Hela kroppen måste tro att jag är bäst inte bara min hjärna. Vi får väl se vart det leder, om jag kommer visa att jag är ingen man ska tveka på.
.
Alltså har jag nu bestämt mig att verkligen kämpa för mig själv och tro på mig själv. För ingen annan kommer göra det om inte jag gör. Det står ingen och putar mig fram, det har jag insett nu. Det är jag som bestämmer, ingen annan. Jag måste ge mig den positiva kritiken om ingen annan gör, för det är mig själv jag måste lita på.
.
Ni och jag.
Om man tänker positivt blir det positivt, eller hur var det nu? Alltså så finns det nu bara en massa positiva tankar i mitt huvud för jag vill göra mitt allra yttersta. Jag ska visa alla att jag inte ska sitta på bänken för jag är dålig. Om ingen vill puta på mig får jag väl dra mig dit själv. För jag ska inte ge upp jag ska inte sluta kämpa bara för att andra inte vill jag ska. Ibland måste man göra saker ensam om ingen annan vill stå vid ens sida, men även det måste man lära sig. För det kan ju inte stå någon bredvid en hela livet som säger att "Du är bra".
.
Men ibland hade det varit skönt att ha någon som uppskattar att jag är där. Någon som putar på mig då jag inte riktigt orkar dra. Då kanske jag hade känt mig mer delaktig och att man ger någonting till laget. Nu för tillfället så känns det rätt så mycket ni och jag, jag och ni inte så jätte mycket vi. Men som sagt vi alla kan ju inte vara på topp.
.
Ändå älskar jag innebandy, ändå älskar jag att träna, ändå älskar jag att spela match, ändå så tycker jag om mitt lag.
.
Innebandy!
Jag säger bara fy fan vad snabbt man kan ändra åsikt om saker!
Idag fick det bra!
Det kändes verkligen som jag kommer kom in i det idag. Jag var nöjd när träningen var slut och kända att jag verkligen försökt och faktiskt lyckat fler gånger än misslyckats. Idag fick det helt enkelt min väg. Och det säger jag verkligen YEAY för, för fy vad det behövdes nu. En lite bush så jag kommer åt rätt håll igen och börjar tänka positivt.
Så nu ska jag ladda för lördag och ha inställningen att detta ska bli min bästa match. Heja heja mig säger jag bara för detta ska gå bra!
.
Jag kan inte.
Jag verkar göra allt fel. Det känns faktiskt som jag inte duger. Och då är det inte så roligt att spela. När man efter träning bara är arg och ledsen undrar man varför man spelar.
.
Oj!
Idag var jag inte bra. Inte alls på hugget och visa att jag är så bra för att spela i div2. Idag kändes det mer som jag inte alls skulle hålla i en klubba. Men så är det väl i bland, man kan inte alltid vara på topp. Speciellt när det är en massa andra saker som ligger i luften och gör det svårt för mig att fokusera. En liten lättnad är ju att jag i alla fall vet av det beror på och då är det ju lättare att göra något åt det.
.
Alltså får jag säga att detta är botten och nu är det bara upp för stegen igen. Men det är kanske vid sådana här lägen man vill få lite positiv kritik, höra att det finns någon som peppar en. För ibland känns det faktiskt som det kvittar vad jag gör för ingen bryr sig. Det är du man frågesätter sig själv, varför spelar jag innebandy? Och det kanske inte är den bästa frågan att ställa sig själv mitt under en träning.
.
Svaret man får av sig själv då speglar inte riktigt det jag känner just nu. Det är då man vill att någon ska säga att man är bra och faktiskt behövs. Annars får det en verkligen att tvivla om svaret på frågan kommer vara det samma nästa gång eller det kanske inte ens kommer finnas ett svar då.
.
Nej, jag får helt enkelt ta tag i det själv och visa att jag faktiskt behövs, men det är svårt att kämpa när det känns som ingen stöttar en.
.
3-3
Då var första matchen spelad. Krossa dem kanske vi inte gjorde men vi var i alla fall bra. Ställningen stod 3-3 när slutsignalen kom. Alltså ett poäng till oss, såklart skulle vi haft med oss tre poäng hem men när vi inte kan träffa mål och inte kom till avslut är det svårt att gör mål.
.
Eftersom detta var första seriematchen var alla sjukt taggade, man kan ju säga att lagkänslan och den positiva andan var på topp. Det känns som alla gick in hundra procent och verkligen ville.
.
Hur blev det då 3-3?
Jo, det börjar men en jävla röra framför mål en bit in i första perioden och på något sätt så är bollen inne i vårt mål. Vi kan nog säga att det var ett skit mål. Alltså tar Munka ledningen. Sedan är det Corre som visar vad hon går för och gör sitt mål. Detta gör hon i början av andra med ett skott mellan arm och ben på målvakten. Alltså kvitterar vi. Munka får powerplay och en spelare drar i ett dragskott får sidan rakt upp i krysset. Andra perioden sluta 2-1 Sedan är det sista period som gäller. Tredje femman går in efter powerplay kajsa gör ett härligt mål rakt framme ifrån och vi kvitterar. snabbt och effektivt byte. Sedan blev det straff men den räddar Carro såklart. Sen blir det ett mål till från motståndar sidan och vi får pressen på oss. Men då kliver Jennifer fram får en pass av Lina G mot lågt borte och Jennifer drar in dem. Snyggaste målet denna säsongen utan tvekan.
.
Seriepremiär.
Om endast tre dagar ska jag spela min första seriematch för denna säsongen. Detta görs borta mot Munkaljungby 20.00 en fredag. Kanske inte den tiden man är på topp eller känner som mest motiverad. Men det gör inget för man är ändå så exalterad så det för inte så mycket att det är en så konstig tid för seriepremiär.
.
Som ni kanske förstår är förväntningarna höga, både får oss själva men även får tränare och medspelare. Vi vill ja alla att det ska gå toppen, att vi ska visa vad vi går för. För vi kan vara bäst om vi vill och kämpar. Men såklart är det mycket press speciellt får mig själv, för jag vill visa att det är klart jag ska spela varje match och att jag är bra. Speciellt nu när vi är många och jag har varit borta en vecka.
.
Så länge man har kul så kommer det gå bra, eller vad brukar man säga? Alltså är det bara att ha riktigt kul och verkligen njuta av var enda sekund på plan.
.
Man kan inte alltid vara på topp.
Det har jag verkligen visat idag. Får nog säga att detta var det sämsta på väldigt länge jag presterat på en innebandyplan. Jag hade lika gärna kunnat börja igår och det hade inte varit någon skillnad i alla fall kändes det så. Men som sagt kan man ju inte alltid vara på topp och då är väl detta min formsvacka. Man får ta det och gå vidare men då vill jag har kritik, jag vill ha något jag kan jobba med och bli bättre på. En morot som får mig att jobba mer och som finns i bakhuvudet. Då är det lättare att fokusera och verkligen gå in med allt.
.
Med att just fokusera har jag väldigt svårt det är inte bara det att jag inte fokuserar utan jag fokuserar oftast på något helt annat. Idag var en sådan dag mitt huvud var långt i från plan fast att jag ändå ville med hela kroppen. Det hjälpte inte, jag var helt ute och cykla. Istället för bandy i huvudet hade jag hundra andra grejer, det kan mycket bero på att jag har mycket i skolan och även en massa annat som kretsar runt mig. En massa klydd och fix som jag måste fokusera på också och då blir det svårt att gå in helhjärtat för något.
.
Det kan i alla fall bara bli bättre och det får man se som positivt och försöka jobba på det som gör mig dålig. Det är en en dal i men bergodalbana men snart är jag på topp igen. Man kan ju inte alltid vara bäst ibland får man ta att man presterar dåligt. Det får man ja med sig och jobba på i framtiden för man ska ju lära sig av alla misstag. Detta kanske inte är ett misstag men man kan lära sig mycket ändå.
.
Härligt med vinst!
Efter en helg med bara mina lagkamrater och stundtals närkontakt med motståndare är jag glad över att vara i just vårt lag. Fast vi är i olika åldrar och faser i livet har vi hur roligt som helst. Gemenskapen kan man ju inte gå miste om när man ser oss. Jag känner mig som en i laget fast jag inte varit just här så värst länge. Klart är vi ett lag på plan men även utanför. Man behöver inte vara bästa kompisar och umgås alltid, det finns sådana också i laget, så finns man ändå där för varandra. Det är det vi som lag vi står för inte vi som enskilda spelare.
.
Det känns ju bara som att denna säsongen kommer bli toppen och jag ser verkligen fram emot den. För fast vi inte alltid vinner och är bäst har vi kul när vi spelar, i alla fall jag. Vi spelar för varandra och stöttar upp varandra så vi som lag är så bra som vi kan vara. Det är därför jag spelar innebandy för att känna just såhär.
.
Innebandykarriär över?
Jag är så sjukt arg eller kanske mera ledsen, jag vet inte men på bra humör är jag inte. Vad ska jag göra nu? Jag vill inte sitta hela nästa säsong på bänken men var ska jag ta vägen. Att någon annans beslut även fattar mina hatar verkligen jag. Varför bryr sig ingen om min innebandykarriär? Det är bara de bästa och de mest värdefulla som ni bryr er om. Jag kan lika gärna lägga av och det är bara jag som kommer lida.
.
Men jag har två alternativ, antingen att fortsätta med som det blir nu. Att jag är 5-6 back och måste hela tiden kämpa för min speltid. Tyvärr klarar jag inte av att sitta på bänken och kolla på och då kommer mitt andra alternativ helt enkelt att jag slutar. För byta förening känns inte som ett alternativ för jag har ingenstans att gå. Men ska jag verkligen ge upp något av de jag älskar mest. Så nu är min stora fråga vilket alternativ ska jag välja?
.
Jag kan ju säga så här att jag trivs inte som det kommer bli nästa säsong. Jag tränar innebandy för att jag älskar att spela innebandy, inte sitta på bänken. Visst, de säger det är bara en förkylning bort men jag vill inte vara någon ersättare. Det känns som jag inte kommer utvecklas eller gå framåt.
.
Men kan inte jag också få ha mina krav och få yttra min vilja? Det verkar inte riktigt så, jag är väl inte en värdefull spelare så nu får jag väl se hur det blir med min innebandykarriär. Kommer den någonsin bli på riktigt? Såklart hoppas jag på att fortsätta men det känns så långt ifrån bra för tillfället. Jag tror något inte jag platsar i ett lag som satsar allt för att vinna och på att vara bäst. Jag trivs bättre i ett lag där jag inte har samma press utan att det är jag själv som påverkar min utveckling.
.
Så jag är då allmänt förbannad på vår förening och på hur de har hanterat detta så dåligt. I alla fall för mig, det kanske är bra för någon annan. Men innan man har hört allas åsikt kan man inte ta ett bra beslut, det är ju ändå vi alla som ska spela inte bara de som fått sin vilja igenom. Eller jag kanske inte är förbannad jag är mer sårad och besviken. När försvann andan att det skulle vara kul att spela innebandy?
.
Som ni ser har jag mycket att säga om detta och egentligen massa mer men jag behövde bara ventilera lite så.
.
Love, Matilda
Dom förlorade.
Igår spelade div2 sin sista kvalmatch om att vara kvar i 2:an. Dom förlorade och det betyder att vi har åkt ner i div3 och i den division vill jag inte spela. Inte så men jag vill inte åka längre ner, jag vill utvecklas och bli bättre och så tycker jag att vi måste spela i div2. Visst vi kommer ha ett div2 lag men vi alla kan ju inte spela där. Så alltså kommer vi antingen ha ett div2 lag och ett div3 lag eller bara ett div2 lag. Jag vill såklart spela i div2 men jag vill heller inte sitta på bänken om det bara kommer vara ett lag.
.
Jag spelar innebandy för jag tycker det är kul. Inte för att sitta på bänken och heja utan för att spela. Jag trivs så bra med de lagkamrater jag ju har, jag kan säga helt ärligt att jag aldrig trivts så bra i ett lag. Det är inte bara det att dem är underbara människor alla är även jätte bra inebandyspelare. Därför kan jag inte byta till en annan förening, jag kan inte sedan möta dom och hur ska jag kunna trivas så bra i ett annat lag?
.
Så jag kan väl säga att jag är lite förvirrad och osäker. Men jag får bara vänta och vad som händer och hoppas att det blir så som jag vill och att Tomas (tränare) har sett hur mycket jag har utvecklats under säsongen och hur mycket jag brinner för detta.
.
Love, Matilda
Sista seriematchen, snyft
Nu är detta årets innebandy säsong slut och jag tänkte samla mina tankar om detta i just detta inlägg, klyftigt va?
I helhet har jag gillat säsongen starkt förutom att vi har förlorat så sjukt mycket. Fast på något sätt fast att jag är så dålig förlorare tycket det varit roligt för det mesta. Att börja i div 2 med en helt ny kombination av spelare och tränare trodde jag skulle vara svårare än vad det varit. Hur vi har kunnat få en bra lagkänsla och gemenskap på så kort tid beror mycket på spelarna men framför allt vissa som verkligen peppat, kämpat och verkligen gett allt både på och av plan. De är verkligen dem som fått mig att trivas så bra bland människor jag knappt kände i börja.
.
Så som lag har jag verkligen trivts och även som egen individ tycker jag att jag har utvecklats bara till det bättre. Men jag har fortfarande mycket kvar att jobba på. Så fast att det inte gått så bra för laget så tycker jag det gått bra för mig och det är nog därför jag inte tappat intresset och gått ner mig helt av alla förluster.
.
Att komma från ett F16lag som vunnit serien två år i rad och vi vann det mesta (oj, lite skryt från min sida) till att förlora nästan allt är en väldigt stor kontrast. Men nu har även jag vant mig vid detta men är verkligen super glad över att jag fått spela med Dj18 som det gått bra för både i SM och Gothia.
.
Där har varit stunder då jag varit på botten, speciellt eftersom jag är rätt dramatisk så. Första gången jag blev bänkad en hel match var jag så arg att det nästan kom tårar. Jag bestämde mig för att sluta och aldrig mer spela innebandy, ja jag sa jag var överdramatisk, men sån tur så fortsatte jag ändå. Andra gången jag var bred att sluta var efter att förlorat mycket och vi även förlorat mot palmstaden för andra gången kändes mitt innebandyspelande över. Jag var verkligen på botten och kände att innebandy var bajs. Men den känslan gick över efter lite förändring och vinster.
.
Sista halvan av säsongen har för mig varit den bästa. Vi blev bara bättre och bättre i div 2 och kämpade verkligen för att få våra poäng men lyckades inte riktigt. Men lagkänslan var verkligen på topp och jag trivdes verkligen med de laget. Matchen mot Landskrona var en match som jag tyckte vi visade allt vi hade. Sen kom "den stora förändringen" som skadade runt på alla spelarna och gjorde så jag hamnade i div1 med den yngre delen av vår trupp. Så med kluven känsla för detta går jag in och ska vissa att jag inte är så dålig. Och om jag får säga det själv så tyckte jag att jag visade det. Jag har verkligen gett allt jag kan.
.
Så fast vi förlorat med tvåsiffrigt nästan varje match så har vi ändå hållit våra huvuden högt och kämpat på. Måste verkligen säga att jag stormtrivs i detta laget och hade velat spela några matcher till. Jo visst är det DM kvar men jag tycker att serien är alldeles för kort. Jag gillar att spela med tjejer i nästan min egen ålder och framför allt att vi unga har lätt att anpassa oss och ändra oss efter varandra. Jag tycker att vi har samman svetsat oss bra fast vi inte spelat speciellt mycket tillsammans och verkligen fått ihop ett lag som bara kan bli bättre och bättre. Jag hoppas jag får spela med så många som möjligt nästa säsong också.
.
Som sagt tycker jag att jag utvecklas väldigt mycket detta året som spelare och som lagspelare framför allt. Att kunna lite ännu mer på mina lagkamrater och på mig själv har gjort mig till en säkrare spelare och klokare. Att kunna göra rätt val i rätt situationer och spela tillsamman och inte en för en har gjort mig till en bättre spelare. Det är framför allt matcherna som har utvecklat mig, jag har fått spela mycket denna säsongen i olika serier mot oftast mycket bra motstånd och det har tvingat mig att bli bättre.
.
Jag har verkligen haft kul hela denna säsongen men framför allt med det sista laget. Att få lära känna andra människor som har samma passion för innebandy och ännu större tycker jag verkligen har varit toppen. Så nu är det bara att blicka framåt till nästa säsong och se var den har att erbjuda. Jag kommer att stanna kvar i samma förening eftersom jag trivs fast allt krångel och spelar för jag tycker det är kul inget annat. Jag hoppas på fler vinster och en massa skoj och att jag kommer utvecklas ännu mer.
.
Love, Matilda
I've got a feeling.
Vilken awesome känsla efter vinst idag. Vi mötte Huskvarna och vann med 7-4.
.
Detta var då min första seriematch i div1, och det känns ju bra. Nu var detta ett av botten lagen så det kanske inte känns lika bra när vi möter något ännu bättre lag. Men måste ändå säga att med detta laget tror jag säkert att jag kommer att ha kul fast vi förlorar så länge vi ger allt och verkligen försöker. Det är verkligen ett toppen lag jag har kommit i och känner att denna förändringen just för mig bara var bra sen var det ju jätte kul att spela med div2 laget också men det var en helt annan sak. Så länge jag har roligt när jag spelar och utvecklas kommer jag nog fortsätta. För innebandy är verkligen något jag älskar och utan den hade jag inte mått lika bra.
.
Love, Matilda
