Domedagen.
Gud vilken skillnad. Vetdu? Just detta oroar mig dagligen, eller rättare sagt varje natt. Varje gång jag ska lägga mig, tänker jag: har jag varit en bra person idag? har jag gjort allt jag bör? har jag sårat nån? Har jag verkligen tackat gud idag? Tänk om jag nt vaknar på morgonen och jag har inte gjort allt jag vill än. Jag har kanske inte sagt förlåt till mamma för jag käftade emot. Kommer hon förlåta mig om jag dör? Vad kommer gud tycka? Alltid får jag saker som gör att jag tänker djupare djupare och djupare. Till sist hamnar jag på den viktigaste frågan: Vart kommer jag hamna? Paradiset (himmlen) eller är det helvetet som väntar? När det är domedagen, kommer jag stå med de dåliga människorna, de elaka, eller de snälla, goda. Ibland sitter jag och pratar om det och då brukar pappa alltid säga. Tänk om vi hade en så stor hjärna att vi kunnat svara på de osvarbara frågorna. Tänk om man visste dödsdatumet.. Man skulle leva i ångest. Gud har gjort det med flit att du inte kan tänka för långt. För ibland börjar jag tänka. Ok, vi lever i jorden, men tänk sen, är det slutet, och sen? vad ska vi göra då? var kommer alllt? Typ jag vet att gud skapat allt, och han har ingen börja och slut (tror jag då) fast hjärnan vill ha något som kan tysta den. Typ, det är verklighet vi lever i, sheeet. Det är så komplicerat , så läskit. Det måste vara jätte skönt för dig, du vet inte vilken tur du har som inte tänker på sådant. Jag blir mer galen för varje dag jag tänker på sådant, jag blir cp. Försöker koncenterara mig på livet, nuet, istället. Men det brukar oftast komma när man har ledigt tid att tänka, dvs på nätterna! ush ush
Walaa