Lagom.
Jag gillar att vara något mitt i mellan. Det är svår definierat, oklart, obestämt men underbart. Det är ingen annan än vi som veta vad det är, ingen kan sätt ord på det. Det är bara vårt. Fast det är inget men samtidigt allt är det något som jag verkligen trivs med. Alltid annars vill jag allt ska vara konkret, det ska vara fakta och så här är det. Inte en massa osäkerheter och odefinierat. Men samtidigt är det ju mystiskt, spännande och nytt. Allting kan inte vara klart som vatten för man förstår kanske inte allt. Men vad gör det?, då finns det ju mer att finna.
.
Kommentarer
Postat av: Walaa
oh gud, jag är precis motsatsen när det gäller synen på människor. Jag är en sån som ändå ser mellan raderna, rätt så bra. Men när det kommer en person som är precis där mitt i mellan, då är den mystig, spännande, svår att tolka. Sådana personer gör mig gaaalen. De är som du säger otydliga. Jag vet inte själv hur jag är. Men ibland är det skönt med tydliga personer som är rak på sak... Det är enklare att förstå människor då.
Fast klart man njuter av att bara vara den där mystiga. För egentligen när man träffar på en otydlig sådär, då blir man ju mer nyfiken :D
Trackback
