MatildasTankebubbla

Pappa! Just nu har inte du varit den jag pratar med varje dag och lägger av mig allt det jobbiga. Men du är alltid den jag måste rådfråga när jag ska göra ett beslut och vad du än tycker och tänker betyder din åsikt så himla mycket för mig. Du är en av de stadiga pelarna jag behöver för att överleva! Du är trygghet och säkerhet. Så länge du finns så vet jag att allting kommer lösa sig och vi kommer klara av allt.

Jag älskar dig, pappa!

Nu har Jespers äventyr börjat, nu är det hans tur att göra tre månaders GMU. Full fart i tre månader allt fokus på en sak. Nu har vi ombytta roller, nu är det jag som har tid och Jesper inte. Spännande hur jag ska klara det. Jag är inte alls lika förstående som Jesper, jag vill ha det på mitt sätt och så är det. Jesper är mycket bättre på allt sånt där.

Jag förstår ju så klart varför han inte har tid och allt det där, har ju varit precis i samma situation innan fast tvärtom. Men blir ju ändå ensamt utan honom oavsett blir jag super glad när han smsar eller kan ringa. Längtar redan till nästa gång.

Det är så kul att höra vad han har gjort hela dagen, hur han har mått och vad han tänker på. Jag lyssnar med 100% fokus när han pratar och läser med 100% fokus när han skriver. Jag tycker det är så roligt att höra.

Och måste ju säga att set fortfarande pirrar i magen av att tänka att det kanske är så att vi bor i hop inom snar framtid.

Du är mitt allt hoppas du förstår hur mycket du betyder för mig.

Fått lite tips från en väldigt god och klok vän om hur jag ska vända på de här tråkiga och negativa. Så nu ska jag testa. Det hela går ut på att man ska innan man går och lägger sig komma på tre positiva saker att skriva ner. Började i går med att tänka på tre positiva saker och det kändes bra.

Tror till och med att det kan ha hjälpt lite redan eftersom något positivt faktiskt hänt idag. Och humöret har bara blivit bättre under dagen. Tur jag förutom min kloka vän har en underbar mamma som alltid stöttar. Men jag ska fortsätter med att komma på tre positiva saker varje kväll för att kunna sova bättre och få ett mer positivt sinne. Så jag ska kämpa vidare.

Man kan väl säga att jag hade lite måndags ångest. Alltid svårt efter en helg hemma att åka tillbaka. Speciellt i röran men det kommer förhoppningsvis ändra sig snart.

I helgen kom jag på en underbar sak! Jag kom på att innan årsskiftet kan det vara så jag och Jesper faktiskt bor ihop. Att det finns en chans att vi bor ihop så snart gör mig helt pirrig. Det är något jag längtar så fruktansvärt mycket efter och har gjort väldigt länge. Och nu finns faktiskt möjligheten inom snar tid. Det är verkligen inte säkert och inte en jätte stor chans men definitivt den största chansen hitintills. Så jag är väldigt nöjd och väldigt lycklig! Bara av att tänka på och att det kan hända så snart får mig att le och bli helt varm inom bords.

Han är verkligen den människa jag alltid vill ha nära och att få bo ihop hade varit något helt sjukt. Tänk att få ha en vardag ihop. Att sova i samma säng varje natt, att få äta frukost och middag ihop och att bara kunna slappa. Men att vi kan säga välkommen hem till oss känns så himla overkligt. Det har känts så himla långt borta och gör fortfarande. Jag kan inte ens förstå att detta verkligen kan hända och inte bara är en dröm.

Den dagen han flyttar in i min lägenhet eller vi flyttar till något tillsammans, den dagen kommer jag vara helt lycklig! Jag kommer vara i extas! Herre Gud vad jag längtar!

Två dagar i Malmö och jag är glad igen. Det är det enda som behövs, lite skånsk luft och platt mark då kommer jag i balans igen.

Nä lite mer än så behövs nog allt och det är min familj, Jesper och Helena! Att umgås med dem ett tag får mig alltid på bättre humör. Så nu är jag uppladdad igen för en väldigt händelserik vecka som kan både göra mig super glad och super ledsen. Men jag är i alla fall redo, jag är starkare och säkrare! Nu ska jag inte brytas ner utan växa av motgångar och lära mig av erfarenheten. Livet går vidare oavsett och det gäller bara att göra det bästa av situationen.

Så denna veckan ska jag göra det bästa jag kan!

För sex veckor sedan:

" Trivs jag i Skövde? Ja det gör jag! Enda anledningen, Lagge och Emil just nu. De får mig att inte känna mig ensam. Innan hade alla andra någon annan viktigare och närmare att vända sig till och jag stod kvar där själv. Men nu är inte heller jag själv. De ger mig lite trygghet och sen är det ju alltid skönt att ha någon att prata och hänga med kravlöst "

Nu känner jag helt tvärtom. Mycket kanske på grund av att Lagge är iväg. Jag känner mig ensammast i världen. Och precis som jag verkligen inte ville känna känner jag just nu. Alla har någon annan att umgås och jag blir kvar. Överallt känner jag mig i vägen och som jag inte passar in.

Jag fortsatte ju i Skövde för jag trivdes och känna att jag har mina vänner är här. Vad gör jag här nu när det inte alls blev så? Ska jag bara säga upp mig och åka hem? Hemma har jag i alla fall familjen, min trygghet.

Nä! Först av allt ska jag ordna upp det här först innan jag känner efter. Tror när jag får rutin och ett eget boende då kommer det ordna upp sig. Jag måste bara släppa hemlängtan lite och sluta tycka så jävla synd om mig själv!

Jag har ärvt en dåligt egenskap av min älskade pappa och hans sida. Den egenskapen är att jag är konflikträdd.

Det är många gånger jag hade velat säga till men inte vågar. Det finns många tillfällen jag hade velat skälla men inte vågat. Jag har undvikit konflikten så många gånger för jag inte vågar. Oftast varför jag inte vågar är för att jag inte vill trampa på någons fötter, jag vill inte orsaka skada. Sen är det inte så ofta situationen blir bättre av att inte säga något heller. Speciellt ofta inte för mig. För att istället för att igen heller ska trampa på mina tår så flyttar jag undan dem. Så istället har jag fått ändra mig och bli lidande för att undvika konflikten.

Det är en riktigt dåligt egenskap som jag verkligen inte hade velat ha. Jag hade så gärna velat kunna ta konflikten! Skälla, skrika och brottas med ord. Jag hade velat kunna ställa människor på plats, berätta för dem att de gör fel och säga vad jag tycker. Istället önskar jag att jag hade vågat, oftast har jag redan bestämt exakt vad jag ska säga tänkt igenom hela situationen men aldrig vågar jag säga vad jag tänkt.

Blir så arg och ledsen när man tror man känner någon och är deras vän och så bara vänder det en dag. Helt utan anledning så pratar vi inte mer. En dag har han/hon bara bestämt sig för att jag inte är intressant längre. Då är det någon annan bättre som gäller.

Varför? Varför kan inte man fortsätta vara vänner? Är jag helt dum i huvudet och inte fattar! Kanske inte fattar att jag är ingen att ha som kompis. Men jag hoppas verkligen att det inte är så och att den som varit min vän fucka upp det själv, för någon sämre anledning.

Men hur ska man göra? Jag vill ju inte förlora min vän men jag märker att jag håller på att förlora vännen. Det är väl det då man ska säga ifrån? Det får vi prata om i nästa inlägg..

Oavsett blir jag fruktansvärt ledsen! Så om du vill såra mig riktigt hårt och få mig att känna mig som en riktigt dålig vän/människa gör du precis rätt. För att behandla mig som luft och låtsas som vi aldrig varit vänner är nog det värsta du kan göra.

Ju mer jag umgås med Jesper desto mer kär blir jag. Ju mer förstår jag hur rätt vi är för varandra och hur bra vi passar. Allting blir bättre med Jesper. Längtar när min vardag är med honom.

Jaha nu ska jag vända upp och ner är livet igen. Fem veckor semester är slut och åter tillbaka till jobb. Fem veckor hemma har gjort att jag vant mig vid mamma och pappa och Jesper och att få vara där jag trivs som bäst. I fem veckor har allting varit precis som vanligt. Precis som det varit varenda sommar. Legat på stranden varje dag och bara varit. Njutit av fantastiskt väder och att kunna vara ute hela tiden.

Men jag har vant mig mest av att vara hemma. Hemma hos mamma och pappa. Träffat dem varje dag. Hunnit umgås och snacka precis som vanligt.
Och att vara hemma innebär även att jag kunnat träffa Jesper nästan varje dag. Vilken lyx. En lyx som jag nu vant mig vid och inte vill välja bort. Jag har varit helt lycklig. Haft de tre människor jag älskar mest runt mig hela tiden.

Men nu åker jag till Skövde byter ut allt och vänder på hela. Så för att få två veckor att gå ultra fort tänker jag fokusera 110% på lägenhetsletande, jobb och träning. Då kommer jag strax vara hemma igen.