MatildasTankebubbla

Nu gäller det att komma igång. Upp med kondisen och börja bygga. Jag ska visa vad jag går för och att jag har allt. Så nu är det bara att ta nästa pass.

Många dagar senare och mitt positiva tänkande är bättre än på längre. Det är inte långt kvar men visst finns det fortfarande en del kvar men det känns helt okej. Jag är inne i en härlig känsla som jag tror gör att jag lyckas lite bättre än annars. Jag har det där lugnet som gör att jag kan fokusera på en sak utan att anstränga mig allt för mycket. Sen börjar man nu se resultat för allt sitt slitande och det gör att det är lättare att kämpa nu. Jag har märkt att mitt pluggade ger något tillbaka och då blir pluggandet inte så svårt. Det gäller bara att hålla fokus två veckor till fast set fina vädret och allt annat roligt

Jag har nu ett nytt motto fram till studenten och det är att tänka positivt och se något bra med alla. Detta kanske är konstigt för de flesta att man måste bestämma sig för detta samtidigt som man ska ta studenten men ibland är livet inte på topp och då får man själv putta upp det. För jag ska vara på topp på studenten jag ska njuta så mycket att jag kommer gå sönder.

Och samtidigt som jag vill studenten ska vara i morgon så hoppas jag mer att det ska vara tre månader så jag får lite mer tid att göra klart allt. Men så är det inte så jag får kämpa på en månad till men sen är det slut!

Idag är en dag då allt är extra jobbigt, allting är lite fel och människor är omöjliga att förstå. Jag är mest irriterad, ledsen, överrumplad och stressad. Och dessa dagar kommer alltid att finnas oavsett hur lycklig man än är. Det är bara att acceptera och strunta i dem för de går över, min dag ska hinna ta slut till kl sju för då är det träning och då ska jag vara på topp.

Idag ska jag visa vad jag går för att jag är grym på bandy!

Nu låter det exakt som de vänner jag har är kassa men det är helt fel! Mina vänner är underbara och fantastiska. De kanske bara ibland har andra prioriteringar och tänker annorlunda än vad jag gör. Och om jag inte skulle haft dem hade jag ju varit ännu ensammare. Det är väl mer att jag känner mig oförstådd ibland och bort glömd. Inte att de vänner jag har inte duger för det gör de mer än väl. Jag är väldigt glad att jag har dem och mitt liv skulle inte vara såhär bra utan dem!

Jag är så trött på att alltid vara den som är själv kvar. Jag vill inte var den som är ensam hemma och inte har någon att ringa. Jag vill inte känna att alla har någon annan utom jag. Men ibland känner man så.. För det känns som alla andra har andra saker för sig utom jag.

Man skulle få fler vänner när man börja gymnasiet, man skulle få en helt ny vänkrets och allting skulle bli bättre. Visst har mitt liv blivit bättre så mycket bättre än det var innan men det har inte blivit så som det lovades. Men vad har det med idag att göra? Ingenting för jag är glad över den jag blivit, den människa jag utvecklats till. Jag är glad att jag skalat av allt det blabbiga och tonårsaktiga som jag är så trött på. Men jag är inte glad när mitt liv inte kommit ur den fasen fast jag har gjort det. Så det är väl därför mitt liv och jag inte klaffar riktigt. Kanske därför jag känner mig så mycket ensam. Kanske därför alltid jag blir över för alla andra känner att de passar bättre med någon annan.

Jag vill vars mer delaktig i andras liv, i mina vänners liv. Jag vill vara självklar att ring när det behövs någon och jag vill känna att jag vet vad som händer i deras liv. Just nu känns det inte så. De vänner som ska vara mina närmaste känns inte så nära. Jag vet inte alls vad som händer i alla andras liv. Detta beror inte bara på att de inte berättar utan att det händer mycket i mitt eget liv och jag har inte tid att tänka på allt annat. Jag har undermedvetet valt att isolera mig och från resten. Jag har varit egocentrisk och fokuserat kanske för mycket på mig själv. Det är en jobbig balans det där, man ska inte tänka bara på sig själv och man ska inte bara tänka på andra. Jag hade velat att mina vänner litade mer på mig och berättade och la förtroende i mig. Jag vill vara en stor del av mina vänners liv, men så är det inte just nu.