MatildasTankebubbla

Nu är det vår! För nu blommar vårblommor i rondellen. Härligt att det äntligen blir lite varmare och soligare. Man är piggare och gladare när vädret är det samma. Skönt skönt att behöva kisa på grund av vårsolen. Och fint blir det ju när det är fullt med så blommor över allt. Lite färg efter allt detta gråa. De små blommorna gör mig lycklig!

Min första jobbintervju denna veckan spännande. Ska bli väldigt roligt, man känner sig lite mer vuxen då. Ser inte mig själv alls som vuxen i de flesta lägen. Jag är inte mogen för alla vuxen beslut och allt sånt men det är skönt att det kommer i små portionen. Vuxenlivet får gärna kommer men det räcker med allt bra för nu, fördelarna, och så kan jag ta det jobbiga sen, nackdelarna, när jag blivit vuxen mer än på pappret.

Men det ska bli kul med jobbintervju, vill verkligen ha ett jobb och tror att detta stället hade varit roligt att jobba på. Hoppas nu bara på att allt blir så bra som jag vill och det klaffar med mitt liv. Håll tummarna!

Blubb Blubb

Efter jag har tagit studenten ska jag göra en massa saker men en speciell sak som jag verkligen längtar efter är att få läsa skönlitterära böcker. Nu händer det typ aldrig att jag har tid att läsa en bok förutom alla skolböcker. Jag har en lång lista på böcker jag vill läsa och det ska bli så skönt att utan stress kunna sätta sig ner och läsa. Visst låter detta töntigt och det är klart dukan göra detta nu med. Men nej jag kan verkligen inte det nu, jag kommer inte till ro och får lite ångest över att jag inte läser plugg istället. Det finns heller ingen tid kvar efter allt plugg och tränande. Men till sommaren då har jag all tid jag kan behöva och då ska jag läsa varje dag.

Jag har ett jätte stort problem. Eller det är ju inget världsproblem men det är ändå rätt stort. Problemet är att jag hela tiden glömmer vad jag ska skriva om här. Jag får massor med idéer under dagarna då jag inte har tid. Sen när jag väl har tid så är det helt bort. Jag kommer aldrig ihåg. Och då tänker ni säkert men varför skriver du inte upp det direkt, jo det hade jag kunnat, smart ide, men jag tänker alltid jag gör det sen. Det betyder att jag inte gör det för jag glömmer det med.

Vet inte om detta är onormalt mycket glömmande eller andra också har det så men ibland känns det som jag glömmer allt hela tiden. Trist men sant..

Dålig uppdatering här jag vet.. Vad det beror på är att när skolan tar all tid så går alla bokstäver åt till skrivningar och labbrapporter. Förhoppnings lite mer inlägg fram över

Ibland blir inte saker som man tänkt sig, eller rätt ofta så blir det inte riktigt som man tänkt sig. Man föreställer sig något i huvudet sen när man väl gör det blev det något helt annat. Så är det, kanske beror det på att man kanske har för höga förhoppningar, tror lite väl mycket på sig själv eller så var det något annat som inte gick. Och visst kanske man ångrar sig då efter men så är livet allt funkar inte alltid som man vill och andra människor kan ju inte du påverka. Alltså finns det alltid saker som du själv inte in styra över. Så man får ta livet med en klackspark och göra annorlunda om det blir en nästa gång. Man har inte tid att ångra sig hela tiden utan istället har lite mindre förhoppningar och ha ett öppet sinne. Der är annars bara du själv som blir besviken. Om man förestår lite mindre tror jag att man blir lite lyckligare.

Det är riktigt roligt och intressant att prata med andra människor. Höra vad dem tycker, tänker, gör och vill. Gör att jag får en inblick i deras liv och hur dem känner. För människor som jag träffar minst fyra gånger i veckan vet jag inte jätte mycket om. Klart har jag en aning vi har ändå umgåtts i ett tag. Jag tror att ju mer man pratar med eller rättare sagt lyssnar på andra människor ju smartare och förstående blir man. Det gör att man får respekt och hänsyn för andras åsikter och liv.

Speciellt när jag inte har en aning om vad jag vill göra i framtiden så är det väldigt intressant att höra vad andra har för planer och även vad de redan gjort. Det ger mig insikt i vad som verkligen finns att välja mellan, för det finns mycket mer än vad man tror. Även så ger dem en andra vägar på hur man kan ta sig fram. Jag själv har bara tänkt ett sätt, plugg jobb pension. Nä kanske inte riktigt så tråkigt men jag har nog tagit detta valet om framtiden lite väl stort.

Så det jag ville säga med detta är att det är väldigt intressant att lyssna på andra människor för de inspirerar mig och håller mig nyfiken på världen.

Jag trivs med mitt liv, jag gillar det fast jag är stressad, ibland är ledsen och fast saker går fel. Så gör det ju i allas liv, ingen har en dans på rosor utan taggar. Jag försöker se saker positivt, gå in med ett öppet sinne och inte klaga alltid. Jag tror att det gör livet lättare. Visst det funkar inte alltid, jag ät inte bäst på det kan jag säga men jag försöker och det går nog bättre än om jag bara struntat i det. Jag hade inte behövt försöka utan jag har bara kunnat vara negativ och sur hela tiden. Fast det hade inte hjälp mig eller någon annan. Min tillvaro blir ju inte bättre för att jag surar. Det gäller att göra det bästa av situationen och försöka se allt lite positivt.

Det sägs att det är bättre att råna en bank än att grunda en.
Så nuförtiden är det fan inte klokt vad dom kommer undan med.
Nuförtiden är det fan det fan inte klokt vad man kan komma undan med.

Ring bankakuten, bankdirektörn är skjuten.
Ring bankakuten, riksbankschefen är skjuten.

Måndag igen.. Var tog denna helgen vägen? Det känns som mina helgen blir kortare och kortare varje vecka. Men så blir det när man vill hinna med så mycket som möjligt under en helg, så mycket att man inte hinner med hälften. Det kanske är därför helgen känns så kort. Speciellt när hela helgen går åt till innebandy och skola.. Tråkigt men lite kul har jag också hunnit med! Med betoning på lite. Så klart längtar jag redan till nästa, det är så mitt liv är varje gång helgen tar slut börjar en väntan för nästa. Denna veckan behöver jag inte vänta lika länge gör har studie dag på fredag. Woho! Och en annan sak som ät speciellt för nästa helg är att vi ät spellediga. Det är väldigt ovanligt och därför ska jag fira med att göra massa kul och träffa massor med underbara människor. Men man går inte glömma att jag måste plugga med.. Tyvärr försvinner ju inte det förrän i juni.. Men det är bättre än ingen helg alls så jag är glad! Så nu längtar jag i några dag, tränar, pluggar och sen ska jag njuta.

Man bestämmer själv hur man mår. Det går inte att skylla på någon annan varför man mår dåligt eller tvärtom. Ändå går man och gnäller över att människor gör det svårt för en. Klart finns det människor som är taskiga, elaka och korkade men det är du som bestämmer om de ska komma innan för din hud. Det går inte att skylla på andra varför man lever som man gör.

Det är så mycket lättare allt skylla på andra och det gör jag alldeles för ofta. Jag glömmer att jag själv bestämmer hur jag känner och vilket humör jag vill va på. Så det får jag väl bli bättre på för jag bestämmer om jag ska vara ledsen eller glad.

Deppigt kanske men så känns det.

Det känns som alla finner någon annan. Det känns som jag blir över. Det känns som jag är en puzzelbit som ser ut att passa överallt men man hittat aldrig rätt plats. Det känns som alla försvinner till sina och jag står kvar.

Jag har aldrig i mitt liv varit en människa med hundra kompisar, jag har aldrig varit den som är i centrum eller sticker ut. Och det har jag alltid trivts med. Jag hade mina kompisar och vi umgicks dag ut och dag in. Jag har aldrig haft några större fiender men alla kanske inte gillat mig. En tjej med mycket åsikter tycks inte alltid om, men jag vet oftast när jag ska hålla käften. Det har funkat för mig, mitt liv har rullat på utan några större katastrofer. Vi alla gör misstag men vad gör det, det kommer fler tillfällen där jag kan göra fel. Som sagt jag hade mina vänner, de kanske inte var så många men de var bra. Vi har följts åt sida vid sida har vi gått länge men nu har avståndet blivit längre och till och med för långt.

Allt det som vi hade innan har vi inte mer. Vi har växt på olika håll och så är livet. Människor hittar nya människor att umgås med och nya relationer att bygga. Men för mig känns det som att många vänner har avtagit men inte många har kommit till. Det som skulle hända har inte hänt mig. Nu är de få människor jag har värdefulla, dyra gåvor som jag inte vet hur jag ska ta hand om. Svårt är det att sköta våra relationer när allting tär på dem.

Jag är inte människan med många vänner, men jag trivs bra ändå. Så länge de finns kvar. Nu känns det som alla dra till sina och jag är bara en lite del utanför det som det finns tid för ibland.

Älskade människa som förstår mig, hör mig, ser mig, rör mig, leder mig, följer mig och älskar mig. Jag är så glad att jag inte är ensam. Jag mår så bra när du är i min närhet. Nu får du aldrig försvinna för nu har jag vant mig vid all uppmärksamhet. All tid du gett mig och de känslor jag fått. Tack för du förstår mig, hör mig, ser mig, rör mig, leder mig, följer mig och älskar mig. Och tack för att du finns och låter mig finnas!

Bara för att alla andra att irriterade och sura blir jag likadan själv. Jag som hatar folk som bara klagar och skäller. Ändå får jag liknande beteende. Varför jag inte tycker om det är för det räcker att en är irriterad och sen så är alla det. Det smittar och kul blir det inte. Det blir dålig stämning och man blir själv på dåligt humör. Och det är riktigt trist. Själv försöker jag hålla humöret uppe och inte klaga för mycket. När man vet hur tråkigt det är att lyssna på vill man inte vara likadan själv. Jag försöker påminna mig själv om hur illa jag själv tycker det är men det är svårt när alla andra hugger.