Aldrig hållt i ett vapen!
Nu känns det nära till att jag verkligen ska åka på gmu:n. Fick brev i förrgår om att jag ska på antagningsprövning i slutet på maj. Har hela tiden sagt att det är detta jag ska göra i höst men samtidigt som jag vill så gärna så vill jag lika mycket inte. Det är något helt nytt som jag egentligen inte har en aning om jag gillar. Bara att åka iväg så länge från allt som är tryggt och bra känns väldigt konstigt. Varför vill jag välja bort något som känns så bra. Men det är ju nu det känns bra, till hösten är det ju en helt annan sak eftersom där finns ingen skola, jobb, inkomst. Man är ju rädd för allting nytt så då är det väl inte så konstigt om jag är nervös. Det värsta som händer är att jag inte klarar det och då är det väl bara att åka hem. Inget värre händer ju! Bara lite rädd att om det inte alls är min sak och så har jag gått och tjatat om detta hela året. Men jag får tänka positivt och hoppas att detta kommer bli riktigt bra.
Jag tror att detta är en jätte bra erfarenhet. Man kommer lära känna sig själv bättre och veta hur man reagerar i vissa situationer. Det är även en bra merit att skriva på sitt CV. Och hur svårt kan det vara egentligen, det är ju bara 2,5 månader. Detta klarar jag!
