MatildasTankebubbla

Det är jag mot tiden och det kommer vara en duell mellan oss fram till studenten. Jag hinner aldrig med det jag borde göra och det kommer alltid upp andra saker jag hellre vill göra. Så inte hellre denna helgen hann jag med det jag skulle göra. Och det kommer inte bli mer tid framöver så jag känner väl att det är ett litet grått moln på min annars klarblåa himmel. För jag vill verkligen nå det mål som jag haft hela gymnasiet men då gäller det att allt går som det ska denna terminen och just nu så måste jag vara ärlig och säga att jag inte tror jag kommer klara det. Det är svårt att sitta inne och göra läxor när solen skiner ute och man inte ens vet var man ska börja..

Fredag och fint väder! Härligt säger jag, jag blir lite lättare när solen skiner. Inget är lika svårt och det känns som inget kan krossa mig. Högen med prov och inlämningar känns inte lika lång och tiden känns mycket längre. Så om solen fortsätter skinna fram till efter studenten så kommer jag lyckas med detta med.

Ändå gått rätt bra än så länge med min plan för dagen. Men det hjälpte att vi fick en vecka mer på foto för annars hade det krisat eftersom vädret varit sådär.. Men ibland ska man ha lite tur! Så nu får jag fortsätta checka av!

Det skulle varit något om man hade ett rum som städa sig själv, att man aldrig hade behövt lägga tid på att sova, äta, duscha.

Tyvärr är ju inte livet så, så det är bara att leva livet som det går.

Ännu än dag som börjar med en bussresa till skolan. Nu planerar jag vad jag ska hinna med denna eftermiddagen och listan blev som vanligt lite längre än vad jag hinner med. På listan idag står det:
- göra klart kemi läkemedel labb
- lämna bibblan böcker
- fota Malmö och komma på propagandabild
- kolla på en klänning
- träna

Förhoppningsvis så kommer jag hinna med detta hur bra som helst! För då har jag mindre saker att göra i morgon, vill ju inte plugga hela eftermiddag/kvällen i morgon. Det är ju ändå fredag! Heja mig idag!

Innebandy?! Va nä det kan inte vara sant.. Jo de är sant jag har varit och tränat. Det var ett tag sedan men nu ska jag fan komma igång med bandyn igen. Lite förkyld och ont i foten, det får kvitta just nu för nu ska jag visa de nya att jag äger. För så måste jag tänka nu, jag ska visa dem att det är klart de ska satsa på mig och fast jag ska iväg på annat ska jag visa att jag satsar på innebandyn. Innebandyn är en stor del av mitt liv och den tänker jag inte släppa för jag ska iväg lite. Så nu ska jag stoltsera och visa upp mig.

Nya tränare sa jag ja. Så är det nu känner jag mig som första dagen i skolan när man ville impa på alla så man gör ett bra första intryck. I måndags håll de i träningen efter ett konstigt anslut tog de bara över utan en ledtråd om det innan så från att vara rätt lugn och känna en skönt känsla av att vara tillbaka på plan. Fick jag direkt en klump i magen av att bli iakttagen och analyserad. Allt fokus som skulle fokuseras på annat fokuserades bara på mig själv. Var enda pass blev på liv och död. Men vi tog oss igenom den fast vi kände oss lite bortglömda och oviktiga. Nu får det gå några träningar, lite skitsnack och larv så kommer vi nog tillbaka till vårt vanliga lugn och härliga känsla på träning. Hoppas bara på all fler av de goa tjejerna jag spelat med hela året vill fortsätta med oss om stannar kvar. Så heja oss så kommer det med lite positivt tänkande bli hur bra som helst.

Nu är jag på väg hem och än så länge känns det bra med tiden och ångesten har inte kommit än men den kommer väl senare ikväll när jag kommer på att jag glömt något annat jag skulle göra. Så är det och kommer att vara fram till studenten...

Hann inte ens skriva klar mitt inlägg innan, min hållplats kom fort. Men jag för i alla fall något vettigt av all tid här slösas inga minuter.

Nu känns det nära till att jag verkligen ska åka på gmu:n. Fick brev i förrgår om att jag ska på antagningsprövning i slutet på maj. Har hela tiden sagt att det är detta jag ska göra i höst men samtidigt som jag vill så gärna så vill jag lika mycket inte. Det är något helt nytt som jag egentligen inte har en aning om jag gillar. Bara att åka iväg så länge från allt som är tryggt och bra känns väldigt konstigt. Varför vill jag välja bort något som känns så bra. Men det är ju nu det känns bra, till hösten är det ju en helt annan sak eftersom där finns ingen skola, jobb, inkomst. Man är ju rädd för allting nytt så då är det väl inte så konstigt om jag är nervös. Det värsta som händer är att jag inte klarar det och då är det väl bara att åka hem. Inget värre händer ju! Bara lite rädd att om det inte alls är min sak och så har jag gått och tjatat om detta hela året. Men jag får tänka positivt och hoppas att detta kommer bli riktigt bra.

Jag tror att detta är en jätte bra erfarenhet. Man kommer lära känna sig själv bättre och veta hur man reagerar i vissa situationer. Det är även en bra merit att skriva på sitt CV. Och hur svårt kan det vara egentligen, det är ju bara 2,5 månader. Detta klarar jag!

Som vanligt blir det inte som jag tänkt mig. Jag hinner aldrig med allt det jag hade tänkt göra och likadant hände igår. Tidsiptimisten i mig kanske ska förstå att taktiken inte funkar. Men jag kör på idag istället för det jag inte hann igår får jag väl ta igen idag.

Det hände mycket spännande saker igår
- brev från rekryterings myndigheten
- nya tränare
- massa provspelare
- lite fuffens med PA
- och mycket nervositet

det kände mycket som jag vill prata om här så under dagen kommer fler inlägg om detta för nu är snart min busstur över och så kan jag inte blogga mer för nu.

Nu är det tisdag igen och jag har fått checka av ett prov till på min lista. Skönt! Känns bra när den blir kortare och kortare fast det är mycket kvar blir det i alla fall mindre och inte tvärtom. Så fast att all tid i veckorna går åt till att plugga så mår jag ändå bra. Det är inte så farligt om man väl kommer till ro och sitter för går det oftast fort och är rätt skönt. Men visst hade man kanske hellre velat göra annat. Och just vi denna tiden en och en halv månad innan studenten så finns det mycket annat att göra. Men det får helgerna räcka till, skolan måste gå först för jag vill nå mitt mål. Så det är bara att kämpa vidare så fler saker checkas av.

Just vi den här tiden varje år är jag nog extra glad. Tror det beror på att det börjar bli varmt och läge för jeansjack. Även att det börjar bli grönt i stan och blommor har börjat blomma. Solen skiner nu de flesta dagarna och alla är lite gladare.

Det är bra att det är nu jag är lite gladare än annars för annars vet jag inte hur jag skulle kunna klara av att inte skälla och skrika på skolan för att de förstör mitt liv! Som sagt innan. Har ju våra lärare inte förstått att vi slutar om lite mer än sex veckor. Gjorde en lite lista för att kunna få en bra överblick och kunna checka av vad jag är klar med men det gick ju sådär. Började med en lista på 10 12 saker den är fortfarande inte klar och är uppe i en 17 saker nu. Så det blev lite mer skolångesten men jag orkar inte förstöra mitt humör för det. Så min energi får gå till skolarbetet för det behövs om jag ska hinna med allt.

Men det är inte hela världen, nu händer mycket roligt med och om bara lite mer än sex veckor lämnar jag denna skolan med mitt största leende på dessa tre åren.

Jag har alltid samma problem när det gäller att hitta kläder som man kan ha till fest. Kanske beror det på att jag inte vill köpa saker för bara ett tillfälle men ändå blir det alltid så. Jag köper något för jag inte alls kan hitta något i garderoben att ha på mig. Och så använder jag det den där gången och sen vet jag inte när det ska användas nästa gång. Så det blir ofta så som jag egentligen inte ville. Sen blir jag ju aldrig riktigt nöjd heller. För jag har en bild i huvudet och den går inte alltid att förverkliga. Men förhoppningsvis så blir det bra till helgen med lite assistans av mamma och vänner ska jag nog vara nöjd. Förhoppningsvis!

Jag har kommit på att som jag är nu trivs jag. Hur jag är som person och hur jag kan hantera situationer. Att jag är en stabil människa och att jag aldrig döljer vem jag är. Jag trivs med de åsikter jag har och vågar stå för dem. Jag är även glad att jag värderar mig själv högre nu än innan. Det är helt enkelt mitt liv så jag måste komma först. Jag är klar med att tjafsar med alla hela tiden men även att jag är klar med att bry mig om andras tjafs. Nu är jag stabil i mig själv och det gör jag kan värdera en relation på ett annat sätt. Det är jag som ska må bra och känna mig trygg och vara lycklig. Alltså måste jag inte alltid vika mig åt andra och göra alla andra nöjda. Det får de göra själv precis som jag får göra mig själv lycklig. Precis som man inte kan skylla på någon annan varför man är olycklig, kan man inte ge någon annan beröm för din lycka. Det är din egen förtjänst. Så jag säger tack till mig själv att jag mår så bra!

Nu är vi helt klara med projektarbete och visst är det skönt! Det är riktigt härligt att inte behöva oroa sig för det, en lättnad. Men tyvärr kan vi inte slappna av och njuta har miljontals saker vi ska göra i skolan! Massa prov och inlämningar, tror att våra lärare har glömt att vi tar studenten. Det känns i alla fall som vi kommer få fira att vi tagit studenten istället för att vi ska ta. Vi kommer aldrig hinna med massa roligheter innan tyvärr. Men jag ska göra massa roligheter efter så det är väl bara att köra på. Lärarna vill väl vi ska lida den sista tiden också så vi inte glömmer dem. Får väl ta tag i det då!

Skrev Högskoleprovet förra helgen och måste säga att det var riktigt svårt på ett konstigt sätt. Det kändes inte så svårt när jag gjorde det men jag var samtidigt osäker på alla svaren. Man kunde veta svaret utan att egentligen svara rätt. Alternativen var kluriga och lurade en lite tyckte jag. Sedan var ju tiden en faktor också, man hann inte riktigt med helt enkelt.

Nästa gång kommer definitivt gå bättre lite mer förberedelse och erfarenhet gör nog susen tror jag. Det var en spännande erfarenhet så jag är glad att jag gjort det. Och jag är väldigt nöjd med mitt resultat fast jag inte vet snittet än. Det var första gången så jag tog det med en klackspark och hoppas på bättre nästa gång. Good luck next time!

Det här är ingen jädrans dagbok så om jag inte uppdaterar varje dag så gör ju inte det något. Så här kommer inga ursäkter från mig.

Tycker det är så fjantigt att man varje gång inte skrivit på ett litet tag ska ursäkta sig och be om ursäkt. Nä det är töntigt! Bättre med inget inlägg alls än ett dåligt eller hur?

Speciellt för mig som inte har så många läsare, då kan jag ju inte trötta ut dem med dåliga..

Nu ser ju detta ut som en ursäkt men det är det inte så ni vet.