MatildasTankebubbla

Imorgon ska jag hänga med en av de bästa människorna och jag hoppas ni alla är avundsjuka för det borde ni!

Man kanske ska sluta spela innebandy. Det är ju inte lika kul längre och det är inte samma sak längre. Men vad ska jag göra istället? Och när snart blir ingenting på den frågan drar jag mig verkligen för att sluta. Så jag har ett viktigt beslut att fatta.

Äntligen fredag, känns riktigt bra att skriva det. Och ikväll ska jag inte göra någonting bara slappa och njuta. Fredagar är helt klart min favorit dag!

Jag blir arg på mig själv för jag gör mig själv ledsen. Jag blir arg på mig själv för jag låter mig såra mig själv. Och när jag blir arg då blir jag ledsen.

Jag vill inte vara resterande eller dom andra. Jag vill inte vara utfyllnaden, bihanget till något annat. Men så är det jag är dom man måste ha med och dom som bara finns där. Det är jag en av alla andra. Och jag är riktigt less på det för nu känner jag att mellanrummet mellan mig och alla andra är större. Jag är inte den viktiga delen eller avgörande, jag är en del som man lätt hade kunnat ersätta utan att något märktes. Det är inte kul att vara den som alltid hoppar in på någon annans plats. Men det känns inte heller som det finna utrymme för mig att göra en egen. Det är inte kul längre.

Två dagar till sen kan jag sluta använda min hjärna för ett tag. Den har gått på högvarv denna veckan och känns som den snart kommer bli som en överkokt morot, helt mosig

Lite positivt tänkande och så är man på banan igen så kände jag i alla fall igår.
När man väl fick allt lite förklarat var det inte så jobbigt längre och det är bara att kämpa på. För den som kämpar mest, vill mest och utvecklas mest som spelar. Så nu är det bara att visa att det är klart jag ska spela på lördag och inte bara i fem minuter utan hela matchen. Mitt engagemang ska vara på topp nästa lite läskigt högt för att visa hur mycket jag satsar och vill. Jag vill ju detta annars hade jag ju inte blivit så arg när jag inte får spela. Nu är det positiva tankar som kretsar i mitt huvud.

Idag kände jag mig förbered och redo för prov och det visa sig när jag satt där och kände att varje uppgift inte var så jätte svårt och det fast gott om tid att fundera på det lila sista när jag var klar.

Men denna gången var jag inte nonchalant med mitt pluggande och tyckte inte att jag redan kunde detta. Jag tänkte istället att det är bara att läsa, räkna och kolla av så jag kan allt. Så att jag kan klara av alla uppgifter utan problem. Och så blev det men det beror no mycket på att mitt ego inte var lika stort denna gången.

Jag tycker det är ett hinder när man gick ut med MVG förra kursen för både jag och läraren har alldeles för höga förväntningar. Bara för det gick bra sist betyder det verkligen inte att man kan allt nu. Mitt ego och min självsäkerhet kan ibland bli alldeles för stor. På något sätt försvinner då möjligheten att misslyckas tror man.. Men nej det går ändå och då får man lite mindre ego och börjar jobba och inte ta saker för givet längre.

Jag är som denna cykeln.
Det finns miljontals cyklar men bara en
som ser ut just som denna. Den är
kanske inte cool eller tuff men den är
annorlunda och speciell och det är jag
med.

Nu har det börjat planerats på riktigt inför min student och det är verkligen ett tecken på att den snart är här. Just nu känns det riktigt skönt att det snart är slut för kräket lite på skolan just nu men samtidigt är det med vemod för vad ska jag göra sen?
Men det är kul, planera hur många man ska bjuda, boka tält, bestämma mat och massa annat. Tur att det börjas i tid så vi inte måste stressa i slutet. Men det är min mamma, vidi vidi helt enkelt.

Jag hade lätt kunnat få priset för världens deppigaste blogg i alla fall nu för tiden. Men är i en dal av mitt liv och då är man helt enkelt inte på topp och det syns nog tydligast här. Men så är livet just nu och det är bara ta och leva med det. Det gäller att ta det lugnt, mysa och äta massa goda kakor. Höst solen och dess värme är fortfarande härlig så den försöker man ju nyttja till max. Så fast det är rätt mycket deppande och ont i huvudet så är det samtidigt rätt mycket mys. Fast jag egentligen borde stressa ihjäl med alla prov och läxor. Om en vecka kan jag ta det lugnt på riktigt, en veckas lov kommer riktigt lägligt men har samtidigt en del plugg att göra under den veckan för skolan tar inte paus bara för att det är lov. Men sen är det inte långt till jul och ännu mer avkoppling. Tiden går så mycket fortare än vad man tror.

Jag kan och vill inte berätta allt för dig, för fast du är en nära vän så är du också någon annans nära vän. Du har någon du litar på men hon har också någon som hon litar på. Så fast jag har mycket jag vill berätta så vill jag inte berätta det för dig. Jag vill inte att det ska spridas vidare. Tyvärr är det ju så här, livet är inte schyst. Mina vänner är ju även dina vänner oftast då är det lätt att de som inte skulle berättas ändå kommer ut.

Men du kan ju inte hålla allt inom dig och så klart ska du berätta men tänk på detta nästa gång.

Jag orkar inte bry mig i skolan. Jag har slutat lyssna och ta till mig. Jag kämpar inte längre och det är ert fel. Jag vill, ja, jag vill kämpa och ge allt. Jag vill bry mig om varje poäng jag missar och inte nöja mig. Men ni har tryckt ner mig så jag har lite tappat hoppet om mig själv. Och jag kan inte ens göra något åt det.

Mycket press just nu. Från både innebandyn och skolan.

Det gäller att vara där på varje träning, att prestera sitt bästa. Och gör inga misstag då kan du lika bra sluta. Just nu känns det som denna pressen inte funkar för mig. Hur mycket jag än försöker och kämpar så har jag fortfarande ingen given plats. Det kvittar att jag gör massa bra passa och skott men en felpass det är en stor grej. Kan någon inte berätta alla fel jag har så jag vet vad jag ska göra, men nej så enkelt är det aldrig. Jag är trött på att vara sist, när alla andra verkar ha världens försprång.

Det är MVG som gäller, inget annat duger. Detta fick jag svart på vitt idag. Visst är mitt mål såklart att få MVG men mitt mål är också att göra mitt bästa. Men från omgivningen så är det krav om att det ska vara MVG och dem kraven vill jag inte ha. Jag bestämmer själv hur högt jag sikter ingen annan ska sätta mina mål. Så att säga till mig att jag förväntar mig MVG har motsatt effekt. Den pressen gör bara att jag känner mig dålig och inte tillräcklig, fast jag egentligen har bra självkänsla. Det gör att jag trycks ner i marken.

Detta är ju två helt olika sorters press fast samtidigt får dem mig att känna precis likadant, att jag är värdelös.

Det finns inte miljarders människor i världen som man kan bli med vän med. Klart finns det fler som jag säkert kommer trivas jättebra med men de kommer inte komma springande in i dig. Så håll i de vänner ni har låt dem inte bara smitta undan när ni bråkat eller börjar glida ifrån. Du måste hålla hårt i dina vänner.

Nu börjar det märkas på riktigt att det är höst. Kalla kvällar och nätter och regn och rusk på dagarna. Men har inte så jätte mycket emot det faktiskt så länge jag inte fryser och det ösregnar så man inte kan gå ut.

Så nu är det den tiden då man ska sitta inne på caféer med en varm kopp och titta ut på det gråa vädret. Ha varma stickade kläder och njuta av allt mys och pys.

Allting blir bättre med lite positiv inställning. Jag blir bättre om jag är lite positiv. Livet blir bättre. Ibland hamnar man i en negativ spiral som är svår att vända. Den är full av negativa känslor och tankar men vid ett tillfälle måste man bara släppa dem. Det går inte att hålla fast vid dem för de tär på alla runt om kring en och förstör. Så jag hoppas att jag tillräckligt ofta släpper om de tankarna och går vidare. Den positiva känslan mår man så mycket bättre av det går en bättre och människor runt om en känner sig också bättre. Det blir en ny spiral, fast positiv. Men visst ät det svårt när man fastnat i negativitet (kanske inget riktigt ord) men man kan vända på allt. Så nu gäller det att bara ta tag i det och kämpa för en positiv stämning inom sig.

Förlorar hellre med 10-0 än när det är jätte jämt och vi spelar hur bra som helst och ändå förlorar med 2-1. Det är så himla frustrerande när man missar alla chanser och veta att det hade lika bra kunnat gå åt vårt håll istället. Men det är bara att kämpa vidare för det kommer fler tillfällen och många fler matcher innan detta är avgjort. Nu är det bara att börja fokusera på att det positiva vi gjorde och ta det med sig till nästa match.

Detta är ett riktigt löjligt problem men jag har det ändå.. Jag kan inte bestämma mig vad jag ska ha på mig i morgon när jag ska gå ut. Som ni vet går jag nästan aldrig ut eller är på fest, detta leder till att jag inte en garderob full av snygga festkläder. Jag kan säga att det inte är många plagg i min garderob som jag tänkte att detta ska jag ha när jag ska ut. Och då blir det ju svårt nu när jag väl ska ut. Alltså har jag lite panik just nu när jag inte vet vad jag ska ha på kroppen eller fötterna.

Så om någon har en partyoutfit liggande som skulle passa mig perfekt så säg gärna till. Blink!

När ska du själv inse när jag för länge sedan accepterat att det är så här det är. Men när du säger att jag är först ger du mig falska förhoppningar och då hör det bara mig ledsen när du inte väger upp till dem. Fast jag vet redan innan hur det ska bli, men du ger mig ett hopp. Ett hopp som alltid är falskt. Jag hat lärt mig att inte tro på dig för jag vet hur det egentligen är. Jag vet hur du är men ändå vill du så gärna visa något annat. Men det hade varit snällare om du hade slutat ge mig de förhoppningarna och accepterat det precis som jag. Då hade vi båda vetat var vi stod och hur allt är.

Att ett ord eller en mening kan ändra ens inställning. Från att vara positivt inställd och taggad är jag nu rätt neutral och struntar i det. Jag har ingen lust längre att tro på mig själv när ingen annan gör det. Varför ska jag vara så himla positivt inställd när det inte ens är säkert jag är tillräckligt bra. Då vill man bara ge upp innan man ens har försökt bara för att det kommer någon och säger något som får en att se det helt annorlunda. Hatar när folk förstör för en utan att veta om det.

Säg ingenting till mig
jag ser allting ändå
säg ingenting till mig
det hörs på stegen när du går

Jag behöver inte höra dina ord och dina meningar. Jag vet redan för det synd på stegen när du går. Det syns på dina axlar och jag vet jag vet vad du känner.

Woho nu fungerar det att blogga från mobilen igen så nu kanske det kommer bli lite fler inlägg, kanske.

Se om det funkar..

Hatar att missa träningar speciellt när jag inte ens valt det. För visst ibland måste man plugga istället eller något annat viktigt men när det bara är en äcklig förkylning som är hindret är det bara surt.. Speciellt nu när serien har börjat och allt är i full gång. Att missa träningar då är jobbigt och det avgör mycket, speciellt när man vill spela match i helgen.

Det är inte heller kul att vara sjuk i skolan, första lektionen är man på hugget sen resten är det bara ett enda babbel och man sitter och tänker på massa annat. Trött, hängig, snörvlig och seg gör skoldagen ännu tråkigare än vanligt. Man blir irriterad, ledsen, arg och tjafs för inget.. Suck säger jag bara!

Jag kan inte tänkta för jag är hungrig och full av snor i huvudet. Det går inte att fokusera på något annat när ens huvud är fullt och magen är tom.

Det är så skönt att ha människor som man kan vara med utan att umgås. Man behöver inte prata med varandra, där finns ingen jobbig tystnad. Man trivs helt enkelt i varandras sällskap.

Undra om man blir bjuden på en kanelbulle idag eller det är jag som ska bjuda..

Det är bajs att bli förkyld nu! Nu när serien precis börjat, skolan satt igång och jag är i full rulle då går det inte att vara trött och snorig då vill man vara på hugget. Jag har helt enkelt inte tid att vara sjuk och trött. Så nu är det bara vila som gäller så jag snabbt blir av med denna förkylning. Mycket te och kramar gör nog det bättre.

Det är så jävla härligt när man kommer på hur underbara vänner man har. När det känns som hur länge man än pratar så finns det mer att säga, hur många kramar man än får så behöver man nästa lika mycket. Det finns ett behov av mina vänner, ett stort jävla behov som gör att jag inte hade varit något utan dem. Att det finns människor som alltid vill stå vid min sida och stöttar mig. Att det finns människor som orkar lyssna på mig och allt mitt tjafs. Så jag är så sjukt glad över att ha dem!!

Så säger Herren: Du är dyrbar för mig, jag ärar och älskar dig.
Jes 43:1-4a