När?
När ska du själv inse när jag för länge sedan accepterat att det är så här det är. Men när du säger att jag är först ger du mig falska förhoppningar och då hör det bara mig ledsen när du inte väger upp till dem. Fast jag vet redan innan hur det ska bli, men du ger mig ett hopp. Ett hopp som alltid är falskt. Jag hat lärt mig att inte tro på dig för jag vet hur det egentligen är. Jag vet hur du är men ändå vill du så gärna visa något annat. Men det hade varit snällare om du hade slutat ge mig de förhoppningarna och accepterat det precis som jag. Då hade vi båda vetat var vi stod och hur allt är.
Kommentarer
Trackback
