MatildasTankebubbla

Jag vill inte vara resterande eller dom andra. Jag vill inte vara utfyllnaden, bihanget till något annat. Men så är det jag är dom man måste ha med och dom som bara finns där. Det är jag en av alla andra. Och jag är riktigt less på det för nu känner jag att mellanrummet mellan mig och alla andra är större. Jag är inte den viktiga delen eller avgörande, jag är en del som man lätt hade kunnat ersätta utan att något märktes. Det är inte kul att vara den som alltid hoppar in på någon annans plats. Men det känns inte heller som det finna utrymme för mig att göra en egen. Det är inte kul längre.