MatildasTankebubbla

Det blir ju inte roligare att blogga och mer lockande när det är helt tyst från er sida..

I morgon blir en lång dag.. 8 till 1720 inte den kortaste skoldagen de fast ändå känns det inte så tungt förutom att jag kommer vara väldigt trött vid två och hungrig typ hela dagen. Jag får ha med mig en liten matsäck att smaska på då och då. Så nu ska jag förbereda med en god natts sömn i min underbara säng. Hoppas jag sover bort förkylningen också så jag snart kan vara på plan igen. Godnatt Love Matilda

Det känns som det inte händer något nytt i mitt liv just nu. Det är samma människor, samma problem och allt rullar på. Det väcks inga nya tankar och jag står helt enkelt lite still i mitt liv just nu. Skolan har dragit igång och jag börjar komma in i dem rutinerna. Fast det bara gått en vecka så känns det redan som jag är mitt i allt. Men samtidigt har det varit lite svårt att komma in i det för vårt schema ändras hela tiden och det är klydd med lärare alltså inte den bästa starten på mitt sista år. Kan inte säga att jag tänt på det jätte mycket men mer och mer påpekas jag om att detta är sista året sen måste jag bestämma själv vad jag ska göra. Skränande samtidigt som det ska bli toppen. Och det är ju en lättnad att bara behöva kämpa en lite stund till och att man har ett så tydligt mål.

Jag har precis fattat hur jag ska kunna blogga från mobilen. Med "lite" hjälp men nu kanske det kommer bli lite mer eller oftare bloggande. Vi får helt se hur det kommer gå.. Så förvänta er inte för mycket. Men jag lovar jag ska försöka, bussen är ju ett toppen tillfälle att blogga på. Där sitter man ändå alltid och filosoferar och alla tankar får flöda fritt. Ändå gången jag tillåter mig att bara vara och sitta utan att behöva göra något. Så vi får se hur det går.

Jag har tagit en omedveten paus och kommer nog den ett tag till..

Träffat en härlig tjej idag och som alltid har vi riktigt trevligt när vi träffas. Och det måste jag säga att träffa "gamla" vänner eller bättre de vänner man inte träffar så ofta är fantastiskt. Få höra vad de sysslar med och hur deras liv står till. Man får även se sitt eget liv och problem med andras ögon. Uppskattar dem fruktansvärt mycket och om jag kunnat hade jag träffat dem oftare. Men det är bättre en gång än ingen.

Vädigt skönt att jag är ledig från träning i morgon. Känner att det har blivit mycket på sista tiden och min kropp har inte riktigt hunnit med att återhämta sig med både i morgon och på lördag blir det ingen hård träning så det borde lösa sig.

Vad hände med att vi var alldra bästa vänner och att vi vad som än hände skulle stå sida vid sida.. Har det bara runnit ut i sand?

Otillräcklighet förföljer mig. 
Det ogjorda ropar efter mig. 
Förväntningarna har inget slut. 
Gud som är av evighet, 
var en refug i bruset, 
en ö av stillhet, 
en hand för min hand. 
Låt mig inte krossas av kraven. 
Bevara mig från att översvämmas av ängslan. 
Älska mig så att jag kan leva.

Förstår inte varför allting handlar om utseende. Det känns som när man än sätte på teven är det ett program om skönhet, mode, trend och ja name it. Det kvittar hur trevlig man är, smart rolig eller omtänksam, allting beror på om du är snygg eller inte. Och det handlar inte bara om ens eget utseende utan även om de människor man har omkring sig. De får inte se ut hur som helst, man måste ha en snygg pojkvän, vackra vänner och gärna många av dem. Förstår inte hur det kan ha blivit någon sorts lag och att man verkligen måste se ut på ett visst sätt annars ser alla snett på en. Jag säger inte att jag själv är bättre för långt ifrån men jag skäller även på mig själv för det borde inte ens finnas i ens tanke när man väljer dom man umgås med. För egentligen om vi tänker efter riktigt djupt vad är det som man vill ha för egenskap hos en kompis inte är det väl att ju hon måste ha snyggt hår, fräsch hy och vältränad kropp. Klyschan man hört så många gånger förr men är så himla bra är: Det är insidan som räknas! Jag tror att det är alldeles för många som glömmer bort detta alldeles för ofta. Så nu påminner jag er. Det är insidan som räknas!

Wow vad nio månader kan gå fort men det har faktiskt gått nio månader sedan den 13 november 2010. Det är svårt att tro att kan man hänga ihop så länge, i alla fall tycker jag det. Men vi har ju klarat det rätt bra så ett antal månader till lär vi ju klara.

Jag blir inte arg om ni kommenterar, så ni vet...

Jag har ångest över att börja skolan, att säsongen sätter igång och att det kommer bli stressigt. Jag vill bara inte jag är inte redo och allting bara strävar emot. Jag kommer vara som ett litet barn när jag vill ska gå till skolan och bara lägga mig ner på marken och skrika att jag vägrar. Just nu känns det som att jag inte vill. Jag vill inte något förutom att bara stanna upp och låta allting stå still. Tyvärr går ju inte det utan livet måste gå vidare och nån gång måste jag ju ta tag i allt och fortsätta med mitt liv. I mitt huvud har jag redan gått ut sista året och tagit studenten och vill inte tillbaka till den bajs skolan, man kan säga att jag känner mig klar med den biten men det tycker inte alla andra visst.

Jag har verkligen de finaste och underbaraste vännerna i världen och fattar inte hur jag kan ha fått dem. Men jag får ju säga att jag är lycklig lottad och tackar Gud varje dag för att jag får vara med dem. Dem för min dag, livet blir så mycket bättre och roligare med dem i min vardag. Kan säga att jag får ett lite lyckorus bara av att tänka på att de som är bäst finns precis här vid mig. (förutom då helena som är rätt långt bort för tillfället) Men fantastiskt är det att jag har det så himla bra och jag kan säga att jag tar ingen av er förgivet och ni alla har en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Älskar er älskar er älskar er!

-Det är verkligen asjobbigt att vara på andra sidan jorden just nu!

Man måste verkligen komma ihåg att alla människor ser varje sak på olika sätt, det går att tolka en situation på så många sätt att det är så lätt det blir fel. Det är i alla fall något jag måste tänka på oftare. Jag måste tänka att det inte är självklart för andra bara för det är självklart för mig. Så det är bättre att vara övertydlig och förklara istället för att bli irriterad och sur för att de inte fattar. Men sen är det ju alltid lättare att vara tyst och irriterad än att ta konflikten. Fast om man då ska vara tyst så borde man inte bli irriterad och sur och det borde jag kanske också tänka på lite oftare. För visst sitter man där sen och blir arg på dem för att det inte förstår eller agrear men det kanske inte är konstigt om de inte vet.. Så ibland kanske man ska försöka se det från deras håll istället.

Det ska bli riktigt skönt att komma hem, eftersom jag inte spenderat många timmar hemma denna sommaren är det en extra längtan efter att få vara hemma. Det har så klart varit riktigt härligt att vara här i värmen och tagit det lugnt men det är något annat att vara hemma och ha alla nära och man kan själv bestämma för en gång skull vad man vill göra. Denna sommaren har bestått av en väldig massa följande och inte mycket ledande så när jag kommer hem så är det jag som bestämmer vad som ska hända.

Det är som att sätta Zlatan i Gothia cup fast tvärtom.

Nu hade jag nog kunnat skriva hur mycket som helst men jag vill inte jag vill inte peka ut och argumentera så hela världen kan läsa men jag vet inte riktigt annars hur jag ska nå dig. Jag vill göra något åt det men samtidigt inte för det känns som jag redan har försökt. Flera gånger men det händer ingenting så jag vill inte längre men du kommer ju inte försvinna helt och då blir du som en pinne som pikar mig i huvudet. Men jag får bara acceptera hur det är och move on.

Jag kan inte prata med dig när du tittar bort
Snälla, ge mig två sekunder innan du ger upp
Kan vi inte vara nära bara en minut
Är det nu, nu som det tar slut
Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå
Jag vill hinna säga allting innan jag ska gå
Älskling, vänta får jag bara sitta bredvid dig

Jag skulle ju träffa en massa vänner som blivit lite bortglömda under året. Jag skulle hänga på stranden med de fina. Jag skulle gå på sommarfest och umgås med Jesper i mängder. Jag skulle känna att jag har all tid i världen. Jag skulle åka runt i skåne och se platser jag aldrig sett förut. Jag skulle göra saker jag aldrig gjort förut och jag skulle framför att ta det lugnt och känna att livet är rätt härligt.

Nu saknar jag dig jätte mycket Helena! Nu när sommarlovet "snart" är slut och jag tänker på att jag inte träffat dig på väldigt länge och att det inte lätt går att åtgärda. Man kan inte bara cykla bort till dig när du är i kina. Jag kan inte ens hitta en vägbeskrivning mellan kunming och bunkeflo så långt ifrån varandra är vi. Längtar verkligen tills du kommer hem och då vill jag höra allting! Ja jag har läst din blogg men det är en annan sak. Jag vill gå promenader där vi bara babblar på. Jag vill bara allting ska bli som vanlig igen och att du är inom "armlängd" ifrån mig, allting är lättare då i alla fall mycket kortare att cykla.

Tänkte jag skulle blogga varje dag nu när jag är på semester men så blev det inte, både ont om tid och klydd med internet har gjort att det inte blivit av. Men när man är borta från allting och verkligen är av så är det helt okej att inte kolla på facebook och se vad alla andra gör. Jag blir då lite frustrerad och ja en konstig känsla av avståndhet(nytt ord?) och ser allt på ett annat sätt. Som om jag inte är en del av det som händer och det är både skönt och svårt samtidigt. Jag gillar inte att missa saker, höra hur andra senare talar om vad jag missat. Då får man snabbt känslan av att vara ensam och bort glömd och den känslan vill man ju inte få. Så avstånd från människor är bra det sätter prov på ens relationer och gör dem starkare eller tyvärr ibland svagare. Det får en att inse vem som står där vid ens sida och vem som inte orka vänta. Nu menar jag inte bara en vecka som jag är borta nu men avstånd över huvud taget och fast man är nära kan man fortfarande vara väldig långt bort. Men när man ser hur allt annat skyndar på där hemma och jag är här, då känns det rätt ensamt ibland.