MatildasTankebubbla

Tänkte jag skulle blogga varje dag nu när jag är på semester men så blev det inte, både ont om tid och klydd med internet har gjort att det inte blivit av. Men när man är borta från allting och verkligen är av så är det helt okej att inte kolla på facebook och se vad alla andra gör. Jag blir då lite frustrerad och ja en konstig känsla av avståndhet(nytt ord?) och ser allt på ett annat sätt. Som om jag inte är en del av det som händer och det är både skönt och svårt samtidigt. Jag gillar inte att missa saker, höra hur andra senare talar om vad jag missat. Då får man snabbt känslan av att vara ensam och bort glömd och den känslan vill man ju inte få. Så avstånd från människor är bra det sätter prov på ens relationer och gör dem starkare eller tyvärr ibland svagare. Det får en att inse vem som står där vid ens sida och vem som inte orka vänta. Nu menar jag inte bara en vecka som jag är borta nu men avstånd över huvud taget och fast man är nära kan man fortfarande vara väldig långt bort. Men när man ser hur allt annat skyndar på där hemma och jag är här, då känns det rätt ensamt ibland.