Ni och jag.
Om man tänker positivt blir det positivt, eller hur var det nu? Alltså så finns det nu bara en massa positiva tankar i mitt huvud för jag vill göra mitt allra yttersta. Jag ska visa alla att jag inte ska sitta på bänken för jag är dålig. Om ingen vill puta på mig får jag väl dra mig dit själv. För jag ska inte ge upp jag ska inte sluta kämpa bara för att andra inte vill jag ska. Ibland måste man göra saker ensam om ingen annan vill stå vid ens sida, men även det måste man lära sig. För det kan ju inte stå någon bredvid en hela livet som säger att "Du är bra".
.
Men ibland hade det varit skönt att ha någon som uppskattar att jag är där. Någon som putar på mig då jag inte riktigt orkar dra. Då kanske jag hade känt mig mer delaktig och att man ger någonting till laget. Nu för tillfället så känns det rätt så mycket ni och jag, jag och ni inte så jätte mycket vi. Men som sagt vi alla kan ju inte vara på topp.
.
Ändå älskar jag innebandy, ändå älskar jag att träna, ändå älskar jag att spela match, ändå så tycker jag om mitt lag.
.
Kommentarer
Postat av: Jesper
Fortsätt simma!
Postat av: Walaa
JAg vet inte så mycket om innebandy, men jag vet precis hur du känner. Man vet att man inte alltid kan vänta på att folk ska peppa en, men man vill samtidigt att folk ska göra det. Det är jäklit skönt att man vet att oavsett vad som händer så kommer man bli peppad av någon. Att veta helt eneklt att man nt är ensam. utan ändå att nån alltid kmr ''putta'' en fram i livet :)
Fast man ska inte heller vara för beronde av ándra :)
/ Walaa
Trackback
