Livet rullar
Nä här har inte hänt mycket och det beror väl mest på att jag inte åkt någon tåg. Tyvärr är det nog en av anledningarna och sen har det inte hänt så himla mycket heller. Mitt liv rullar på jag är hemma i Malmö och har varit hemma en vecka men det känns om så mycket längre! Har ju varit ledig i två veckor nu och det märks. Jobb var så intensivt den sista månaden så att nu varit ifrån allt och speciellt alla människor gjort att tiden gått jätte långsamt. På någotvis så känns det som jag lever i en bubbla. Glömmer bort allt och får bara och lullar, inte gjort något speciellt direkt heller utan mest bara flytit med och låtit tiden gå. Det behövs väl sån tid med men det är rätt trist. Snart åker Jeppe tillbaka till Skövde och om lite längre jag med och då är allt tillbaka igen. Men jag längtar lite dit, jag gillar mitt och jeppes liv. Jag har helt enkelt vant mig vid vår vardag och det känns så jädrans bra att äntligen är vår vardag den som är rutin. Livet är lite som det ska vara just nu, därför rätt tråkigt att skriva om. Det är så mycket lättare att klaga än att njuta. Och om man berättar om det tycker alla andra att man skryter så tar det lite lugnt med det. Men jag kommer nog på grejer att skriva här, ingenting är ju perfekt!
Leva och bo.
Som sagt nu har jag och Jesper bott i en månad ihop ungefär, och det har inte varit så lätt. Verkligen ingen dans på rosor, och detta beror nästa bara på mig. Jag har varit grinig och tjurig, sur och irriterad. Jag är ju lite av en PMSprinsessa kan man säga. Då är det värsta att jag bara tar ut min PMS på mina alldra närmast och nu är det bara Jesper som finns här uppe. Men nu har det gått över och jag är fullt medveten av hur bra jag har det och att det är toppen att bo med någon annan. Allt häng och mys har gjort varje vardag bättre. Sen är det ju alltid så att man måste vänja sig en omställning så det är ju alltid lite svårt i början, sen är det nog extra svårt att bo med mig verkar det som.
Som Jesper beskriver det: En vecka är jag glad, en vecka vet man inte sen två veckor sur. Måste vara mycket trevligt att vara tillsammans med mig, oavsett är det ju spännande!
Tågåkar blogg
Jaha bloggen har visst blivit någon tågåkar blogg, det är typ den enda tiden då jag har ro och tid att blogga. Jag tycker det är riktigt tråkigt men det påminner lite om gymnasiet när jag alltid bloggade på bussen från och till skolan. Dock åker jag ju tåg rätt sällan nu så blir inte många tillfällen att blogga. Varför jag inte bloggat hemma är för jag aldrig är ensam längre. Jesper har ju flyttat in och det är toppen men det gör ju att jag i princip aldrig är ensam. Nu är det lite synd att jag inte kan blogga när andra är runt om mig. Kan väl inte komma till ro och det känns som det jag skriver är lite hemligt tills det har publicerats. Jag vill heller inte att någon ska läsa över min axel och det är meningen att man ska läsa min blogg när hav inte är med och jag ska kunna skriva helt utan att blivit påverka av någon runt om mig. Därför blir det inte något bloggande.
Det kanske kommer mer när vi har bott ihop ett tag och vi båda har våra rutiner. Just nu är det ju lite kaos men gillar det ändå.
Glad tågresa.
Jaha sitter jag på tåget igen mot Skövde och jag är riktigt nöjd. Jag har ingen ånger att lämna Malmö, att behöva jobba i morgon eller att det är ett tag innan jag kommer hem igen. Det är så himla skönt! Kan inte komma ihåg om jag någon gång trivts så här bra i Skövde och på jobbet. Jag vet inte ens varför, det är väl en kombo av allt. Jesper har ju flyttat upp en stor faktor, att jag fått mer förståelse över vad vi göra på jobb och att jag fått en större uppgift. Jag har många fina vänner som jag just nu är ense med alla och jag har flera saker att se fram emot framöver. Både på jobb och på fritiden.
Ser fram emot gå ASFen (akut sjukvård i fält) till våren. Hur sjukt är inte det? Innan var jag helt tvärtom ville inte ens gå den men nu har jag förstått att den kan göra att mitt jobb blir ännu intressantare och roligare. Jag kan få större ansvar ju mer jag kan så snälla mata mig med kunskap!
Soldatmiddagen är om två veckor, nog inte nämt den här men det säger ju sig ju lite själv vad det är. Det roliga är att det är riktigt mycket folk och vi alla kommer vara så uppklädda och fina! Ska bara få hem en klänning, köpa ett fint halsband och bestämma mig hur jag ska ha håret och sminket. Men jag vet att det kommer bli kul, soldater vet hur man har kul. Det är det som händer på jobb.
Om tre veckor ska jag på konsert med Jeppe och det ser jag också fram emot även att det snart är ju och bara att ha lite vanliga arbetstider så jag kan göra något förutom jobb ska bli skönt. Jag har ju även lovat mig själv att kommer igång med träningen som jag sagt hundra gånger innan.. Men nu har jag Jeppe som ett hemligt vapen mot latheten.
Detta inlägg blev knäppt men ni kanske förstår att jag mår rätt bra just nu. För en gång skull känns det som livet går mitt håll. Heja mig!
Ansvar.
Fick en riktig hederlig uppgift under övningen och det var att vara ansvarig för rivningen av vår tropp. Det är ett väldigt stort ansvar och jag blev lite förvånad över att jag fick uppgiften. Men fruktansvärt taggad, älskar att få det ansvaret och verkligen lägga all min energi på att lösa uppgiften på bästa sätt. Dock hade vi ingen tidspress och det gjorde mycket, men sen var vi ju ändå klara två timmar innan chefens deadline och på pricken på min så jag var jädrigt nöjd. Det gick över förväntat smidigt och flöt på riktigt bra, vi var ett steg förre chefen hela tiden så himla härligt.
Så jag har fått fortsätta ta ansvar nu över vården och vår lagerlokal. Känns så himla skönt att få lite förtroende och känna att jag faktiskt är duktig på något. Det är ju ännu roligare när jag får massor med beröm från kollegorna och de tidvis anställda även kadetten och min chef har gett mig lite beröm. Då känns allting lite lättare när man vet att folk faktiskt uppskattar mitt slit och att jag faktiskt gör nytta på jobb. Mig kanske de ändå behöver fast jag inte har alla utbildningar och så, jag har något annat de behöver och det mitt ordningsamma sinne och bra ledarförmåga. Känns lite tryggt ändå. Till och med fått höra att jag är en förebild för många och starkt ska fundera över att lösa vidare till officer. Hör ni min stolthet, därför jag skryter så värst.
Utvärdering på jobb.
Ännu mer jobbsnack fast med en annan liten tvist. Fick i uppgift av chefen att vi skulle utvärdera varandra, så det vara bara att sätta sig ner och fundera vad man hade och säga om varandra. Så i onsdags när vi alla hade förbrett oss så satt vi i fem och en halv timme och utvärdera gruppen. Först gick vi igenom hur en ideal grupp skulle vara, hur vår grupp var i förhållande till ideal gruppen och vad vi skulle göra på individnivå och tillsammans för att vi skulle fungera bättre. Vi gick även igenom hur man skulle ge och ta kritik och hur viktigt det är för att utvecklas. Så efter det var vi förbredda att börja utvärdera varandra. En fick bli utvärderad och resterade fick var och en säga vad de tyckte personen gjorde bra och borde fortsätta med, vad det borde sluta med och börja med. Det var igenom hela utvärderingen en dialog. Jag kan säga att man lärde sig mycket om varandra och hur vi fungerar tillsammans.
Jag var själv lite rädd innan att folk inte skulle ta det på allvar och att nivån skulle vara väldigt låg. Men blev positivt förvånad över hur bra det blev. Alla hade förbrett sig väl och hade väldigt vettiga saker att säga. Det var mycket konstruktiv kritik som man verkligen kan jobba med. Inspirerade och utverklade verkligen. Riktigt roligt faktiskt, jag kände mig riktigt lättad när jag gick där ifrån. Och det verka som fler kände så eftersom vi bestämde oss för att ha en likande utvärdering oftare framöver. Det kommer bli bra tror jag.
Kadett.
Det har hänt så mycket mer!
Vi hade även en kadett(en person som pluggar till officer) på besök under dessa tre veckor. Han agerade ställföretradande plutonschef och skötte det riktigt bra. Måste säga att till en början var jag sjukt skeptisk och tänkte vad ska han göra här. Men han gick verkligen in för sin uppgift och brann för plutonen. Han blev till och med så engagerade att han inte ens riktigt kan släppa oss. Så om vi har tur så kanska han är en del av vårt befälslag efter han tagit examen. Jag tror verkligen att han hade kunnat tillföra en hel del till vår pluton och han lägger verkligen ner hela sin själ i sitt jobb. Sånna människor vill man ha på sin sida!
Så jag hoppas vi får se mer om honom i framtiden!
Förstår nu att ni som oftast läser min blogg inte kommer fatta ett skit av det här men det är det som händer i mitt liv just nu.
Från 11 till 25.
Oj det har hänt mycket de senaste tre veckorna. Där det har hänt mest är dock på jobb och inte så konstigt eftersom det är det enda stället jag har varit på de senaste tre veckorna. Jag har jobbar dygnet runt känns det som och det var skönt att nu komma tillbaka till Malmö och få lite distans.
Men var ska jag börja? Kan berätta lite om hur det var att få all medicinal personal och tidvis anställda till plutonen. Först kanske jag ska förklara va det betyder. Jo i vanliga fall så är vi elva soldater som jobbar på vår pluton, vi håller ordning i D-hallen och utbildar oss så vi kan göra vårt jobb så bra som möjligt. Men jag jobbar ju på en kirurgi tropp och vår största huvuduppgift är att kunna operera och det kan tyvärr inte vi göra. Men då har vi en massa sjuksköterskor och några läkare som är riktigt duktiga på det som även jobbar hos oss. Dock är de anställda även på ett civilt sjukhus och jobbar 90% av tiden där. Fast när vi ska ut på övning då kommer de till vår undsättning.
Så för tre veckor sedan kom det ett helt lass med super kunniga medicinalare och några erfarna soldater och höjde kompetensen på vår pluton. Så från elva starka blev vi nu 25st. Jag kan säga att det var rätt stor kontrast och väldigt ansträngade att jobba ihop med så många nya på en gång, speciellt när alla har så stor erfarenhet.
Fast ju mer vi jobbade ihop desto bättre blev det, så i torsdags när alla drog sig hemåt igen till deras vanliga jobb eller studier var det rätt tråkigt. Vissa har man verkligen kommit nära och jag längtar redan tills de kommer tillbaka igen inför nästa övning som är i Maj. Det har verkligen varit prövande för mig att jobba i denna konstalationen och speciellt mer vissa som inte är vanna vid att alla ska jobba lika hårt, att det kvittar vilken grad man har och att jag lika väl kan säga till som en kapten.
Dock lärde dem sig vem jag var och vad jag hade för ambition och att jag gillar och styra och ställa och ha orning och reda. Så hoppas tiden går fort till nästa övning då vi är fullt bemanade igen.
Ny lägenhet.
Gjort något otroligt roligt i helgen! Jag har flyttat in i min helt egna lägenhet! Äntligen är alla mina saker uppackade! Och lägenheten börjar se ut som mitt hem! Visst det finns hela tiden saker jag kommer vilja fixa och så men lite i taget och till sist kommer den vara klar. Det behöva lite fix och trix, till exempel en massa tavlor och mer färg. Behöver massor med saker som ger lägenheten karaktär. Jag vill att det ska synas att jag bor där och hela lägenheten ska vara väl planerad och fin.
Det kanske också finns lite praktiska saker som behövs fixas, såsom lampor, teve, soffa, badrumsfix, matbord men det är inte lika roligt eller jo egentligen men så mycket dyrare och svårare. Speciellt när det enda sättet att transportera saker från Malmö, där de flesta affärerna ändå ligger, är tåg. Tyvärr lan man ju inte ta med sig hur mycket som helst på ett tåg.. Men allt kommer ju upp till sist får bara ta lite i taget. Tur jag har mycket pengar som jag kan lägga på detta. Glad tjej! Tur jag har spenderar byxorna på mig!
Tillbaka i spåret.
Jaha då var högvakten över och jag ska äntligen få gå tillbaka till mitt vanliga jobb och vanliga arbetskamrater. Nästan så jag längtar lite tills måndag när jag ska börja jobba igen. Det var längesedan jag tyckte något var så troligt som att stå post mitt i natten. Så vi gick alla och räkna ner passen kvar till ledighet. Men nu har jag gjort det och om någon månad kommer jag bara komma ihåg det roliga så det var väl en rolig grej man ska ha gjort.
Ska bli så himla skönt att komma in i mina vanliga rutiner.. Eller ja åker ju på övning om en vecka så rutiner blir det ju inte men i alla fall mitt vanliga jobb det jag ska göra vanligt soldatgöra. Skönt!!
Alla borde ha denna inställningen.
Härlig kväll härliga vänner.
I lördags kväll cykla jag och Jesper till Helena, där spelade vi spel hela kvällen. Linnea och hennes pojkvän Jens var också där. Alltså mina två närmaste vänner, en fin barndoms vän och en ny vän. Riktigt roligt var det och så skönt att träffas spela spel och skratta massor. Det behöver inte vara så jobbigt eller krångligt. Det är bara träffas och ta fram ett spel sen flyter det bara på. Sen visst underlättar det med tre kackelhöner pch fissmajor då blir det ju aldrig någon pinsam tystnad. Inte för det skulle bli det ändå, trivs så bra i deras sällskap!
Men jag är väldigt glad att det funkar så bra för det hade inte behövt det och gör det inte heller med alla människor. Jag menar mina vänner behöver ju inte vara vän med Jesper men det underlättar verkligen och något jag är väldigt tacksam över. Jag har haft sådan tur med vilka vänner jag har fått.
Sen är det ju också kul när nya människor kommer in i bilden och det funkar direkt. Då är det bara kul att träffa nya människor. Hoppas att Jens blir långvarig, Linnea för han var väldigt trevlig!
Mer såna här kvällar, mer skratt och härligt umgänge! Längtar tills vi alla bor nära varandra så detta kan hända vardagligen.
Döm inte mina val.
Jag sprang in i Marco idag på centralen, han fråga hur allt var, om jag fortfarande jobba inom militären och om det var så som jag trodde. Ja jag jobbar fortfarande på TrängR och trivs jätte bra. Visst det var inte precis som jag tänkt mig kanske till och med bättre. Om det hade varit varit sämre än vad jag trott hade jag väl inte stannat kvar... Jag är trött på att behöva förklara varför jag gör det jag gör. Och att alla är lika skeptiska och har sån tråkig inställning. Det ni inte vet kan ni inte döma, så döm inte mig för jag inte valt samma väg som alla andra. Det är bara i just Bunkeflo det är speciellt, jag är inte så annorlunda i Skövde där 50% av de som bor där är militärer.
Ni förstår inte vad jag göra eller rättare sagt ni vet inte vad jag gör. Så aningen gissa eller anta att jag är nöjd med mitt jobb, trivs och gör något som är kul eller var beredd på en förklaring om var jag jobbar och vad jag gör. Men den förklaringen lär ta sin tid, för inte ens mamma förstår än riktigt vad jag gör.
Och jag kan lugna er med att min tanke är inte att göra detta hela mitt liv men i alla fall just nu och ett tag fram över.
Ingen vild diskussion.
En pappa och hans sexåriga son gick på bussen när jag åkte mot tåget. De hade en diskussion, något om att sonen skulle komma om pappan ropa. Diskussionen i sig var inte så intressant men att sonen hängde med i diskussionen och gav sig inte. Det var inget skällande, skrikande eller grått, bara en diskussion. Pojken funderade över vad pappa sagt och pratade sen. Han motargumentetade och vågade säga vad han tycktes men inte på ett oförskämt sätt. Jag var mäkta imponerad!
Jag hade själv velat kunna säga till och argumentera emot när jag tycker något är fel. Våga stå upp för vad jag tycker och känner. Önska jag kunde fått lite av hans mod så jag våga vara lika tuff. Det var roligt att se att de kunde diskutera och prata om det stället för skälla och skrika. Fler föräldrar som skulle kunna lära sig både det ena och andra från dem.
Det gäller att vara den bättre människan.
Fina höst.
Och eftersom det är en så otroligt fin höst och vädret har varit på vår sida så länge kan kg inte ens klaga på högvakts träningen. Det har varit kallt men så skönt att få vara ute. Älska att få vara lite rosig om kinderna och få njuta av de sista soltimmarna. Hösten är så vacker med alla sina färger och att få krypa i en kofta, vira en halsduk runt halsen och dra på vantarna är bara mysigt. Kunna sitta ute och dricka något varmt med en filt. Lite mycket som kan slå det! Livet är rätt bra just nu faktiskt, behövde någon som sa åt mig så jag börja uppskatta det.
Vi kanske blir sambos.
Ännu en positiv sak. Jesper har nu sökt tjänst i Skövde. Oj stort steg för oss aldrig varit så här nära att komma så här nära. Känns som det händer något och det händer åt rätt håll. Som Jesper säger så är det nog vår tur nu. Nu har det varit alla andras så nu är det vår tur. Så kanske om lite mer om en månad börjar Jesper jobba i Skövde. Tanken är fortfarande så spännande och overklig. Blir helt pirrig i magen av att tänka på det, samtidigt vill jag inte tänka för mycket på det för det är inte säkert än. Det är inte säkert än men det är ändå stor möjlighet att det händer. Oj längtar tills vi vet så vi kan börja planera och veta hur det blir. Så svårt att agera för man vill inte ta ut något i för väg. Men jag hoppas, hoppas verkligen att Jesper flyttar in hos mig. Då kan inget bli bättre!
Min lägenhet.
Kan berätta något positivt! Skrev papper på lägenheten i måndags så nu ska jag äntligen flytta. Inflyttning söndagen den 27 oktober, då har jag äntligen min egen lägenhet. Det ska bli så kul att packa upp alla mina grejor få fylla hela garderoben och sätta upp mina tavlor. Äntligen är det min tur att bara kasta runt mina grejor och när man öppnar in till mig kommer man se vem som bor där jag lovar. Kanske inte direkt men när jag är klar och löpt amok i lägenheten då kommer de synas.
Så då är det dags att bjuda igen. Bjuda igen alla middagar och fikor och mys jag har haft hos andra. Nu ska jag stå vid spisen och ha gäster. Längtar tills jag kan bjuda in till min lägenhet. Känner mig som ett barn som längtar till julafton. När man ska få packa upp alla sina presenter och bara få leka men alla nya leksaker eller kvällen. Så känns det för mig när jag ska packa upp mina lådor, sätta in mina tallrikar i köksskåpen och hänga in mina kläder i garderoben. Då är jag lycklig.
Jag kan säga att jag redan bestämt hur allt ska se ut och var allt ska stå. Men det är långt ifrån klart, än så länge är det bara en massa idéer, lite mätande och fixande. Men sen är jag får spika upp tavlorna på vägarna och se hur allt faller på plats. Oh vad jag längtar! Kan sitta och tänka och fundera timmar på hur allt ska vara. Och jag blir bara gladare och gladare ju mer jag tänker och inser att jag snart är där och packar upp lådorna.
Och det som kanske är det bästa att den kanske inte bara kommer vara min.
Aldrig lycklig?
Oj lite av en chock fick jag allt igår. Jag fick höra från en vän att det jag nästan alltid var sur och inte verka bli glad eller lycklig för något. Det tog mig rätt så hårt kan jag säga. Inte alls så som jag upplever mig själv och om det är så jag upplevs av andra är det något som är fel. Jag vill verkligen inte upplevas så och det känns så konstigt att jag själv har så fel bild. Men visst kan jag förstå nu när jag tänker efter att jag kanske upplevs så. Det är bara att kolla vad jag den senaste tiden skrivit i bloggen. Det har inte varit mycket om något positivt över huvudtaget. Visst jag har bloggen för att få skirva av mig. För att andra människor ska slippa höra på mitt gnäll. Men man måste även uppskatta det man har och leva lite i nuet.
Men nu vet jag om det så nu gäller det att jobba med det och sluta sura och vara positivare. Det hela är väl lättare sagt än gjort men jag ska fan försöka i alla fall. Nu tänker jag ju i alla fall på det och visst gnäller jag rätt mycket. Det värsta är att jag tror min tysthet kan upplevas som kurighet ibland den med. Men oavsett så ska jag inte gå runt och sura utan vara positiv och glad istället.
Olärorik höst.
Man ska väl utvecklas där man jobbar? Eller i alla fall i min ålder innan man är fullärd. Om man nu kan bli det. Men denna hösten har det inte blivit så mycket utveckling och utbildning. Jo visst jag har fått lite utbildning men är det utbildning jag kan ha nytta av? Eller är det utbildning av något jag redan kan? Lite känns det som det har varit så i höst än så länge. Jag är till exempel ADR förare men har inget körkort där jag kan transportera sådana mängder farligt gods så kommer aldrig kunna använda det. Jag är även utbildad eldriftsansvarig men vi har på vår pluton (en enhet på militärspråk) tre elmekaniker som är elansvariga. Visst det är bra att veta hur man ska sätta i kablarna för att det inte ska bli fel för mig med men det hade räckt att de berätta för mig och inte en veckas utbildning. Gått utbildning på sjukvårdsmateriell som jag redan kan och använt.
Det har alltså inte hamnat mycket nytt och lärorikt bakom pannbenet än. Och det fortsätter i det spåret för ska hålla på med Högvakt i fem veckor och det är det mest hjärndödande du kan syssla med, exercis. Så går förtillfället och marscherar runt, kastar runt vapnet och övar vaktbyten. Det som gör en duktig är mängdtränng och det har befälen förstått övar sex timmar idag, min hjärna hade goggat ihop till en enda massa vid det laget.
Förhoppningsvis blir det mer lärorikt på övningen som kommer i höst då har jag i alla fall två veckor med vettig verksamhet. Tur att de andra i plutonen blir välutbildade med C-, CE- och truck-kort, då kan de ju göra mitt jobb också så kan jag stå och titta.
Life sucks sometimes! Och det är bara att vänja sig för det kommer fler tillfällen!
