MatildasTankebubbla

Tänk så mycket enklar mitt liv hade varit om de inblandade i mina problem bara gick in här och läste. Då kanske de skulle förstå mig lite bättre och varför jag inte är på top. Alla i min närvaro borde egentligen läsa, de skulle förstå mig och mina handlingar så mycket bättre. Dock hade det även kunnat komplicera lite eftersom man kan få en motreaktion på det man tycker och tänker. Men det är ju i alla fall mer än ingen reaktion alls som det är nu eftersom jag har så svårt att säga ifrån. Jag får väl hinta dem väldigt övertydligt om att de ska gå in och läsa då kanske de förstår hur mitt liv funkar och varför jag är som jag är.. 

Redan nu känns allt bättre. Bara att få skriva av sig och tömma på trycket i huvudet lite gör så mycket. Då får jag plötsligt plats med lite vett och sunda tankar. Skönt! Väldigt skönt faktiskt. Lite friska tag nu inför kommande vecka som kommer bli så bra. Men det beror bara på en sak och det är att jag ska får träffa Jesper. Han är verkligen min lycka! Då kommer allting kännas bättre oavsett! Precis som det gör när jag åker hem till familjer och det beror ju på att då är jag inte ensam. Livet är lättare när man har dem man älskar precis bredvid. 

Det största problemet av alla är att den viktigare personen av dem alla har gått och gömt sig i skogen en vecka så jag har inte honom att prata med och ventilera. På något sätt blir alla problem ännu större då. Mycket lättare att vara två och dela på problemen fast att det bara är mina än att jag ska behöva möta dem själv. 

Lite I-lands problem har jag allt också. Att boende kan klydda fast jag redan fått ett är udda men så är min vardag. Fått en andrahands lägenhet som är super fin och mysig som jag hade kunnat trivas i. Skönt då har jag någonstans att bo! Sen kan man då börja bli kräsen när man får möjlighet att titta på en förstahands lägenhet, stor och troligtvis även fin. Hur ska jag då göra? Då kommer problemet, Jesper eller nä inte Jesper i säg utan om han kommer till Skövde eller inte. Allt beror på om han får jobb här. Förhoppningsvis blir det så, håller alla mina tummar och hoppas och ber att han och jag dela säng innan årsskiftet. Men för en gång skull kan jag nog inte planera och förutse allt innan utan leva lite i nuet och unna mig det jag tycker jag förtjänar. Ska man alltid bara spara för framtiden och aldrig riktigt leva dagen. Har inte så mycket val just nu än allt leva varje dag som den kommer. Men Gud vad jag längtar tills den dagen jag har mitt eget hem (får mer än gärna vara delat med kille i mina drömmar) och äntligen får ha ett hem där jag märks i varenda sak och att är mitt. Men lite mer in en månad kommer jag vara där oavsett vad som händer och det känns så himla bra! Äntligen ska jag få leva lite på mer än två kvadratmeter.

Det värsta av allt det här är att han inte märker något över huvud taget. Han fattar inte att för mig är detta något stort. Och säga något vågar jag inte för har en hök som övervakar allt jag säger till honom. Bajs på alla flickvänner de förstör allt. I alla fall för mig som tjej och försöker vara bara kompis med en kille. Det är troligtvis helt omöjligt att vara vän med en pojkvän. Kvittar hur mycket jag har en egen drömprins, funkar inte ändå. Jag är ett levande exempel! Tur jag har många vänner utan flickvänner!

Ja, nu är det samma som innan detta med hur man definierar en vän. När är man vänner och när är man inte vänner. Bara för man varit vänner fortsätter man då som vänner fast man inte pratar eller hör av sig. Jag blir så himla trött på allt definierade och varför kan man inte bara veta att nu är vi vänner och så är det bra. Nä istället måste den ena parten vara helt osocial och andra parten sur. Och jag orkar inte ta tag i det fråga varför och berätta hur jag känner, kanske mest för jag inte vågar. För jag tror att jag inte behövs och att den andra parten inte bryr sig. Synd jag har så svårt att släppa människor jag tycker om. 

Kan man ha för mycket i huvudet så ingenting kan komma ut. Tror lite det är så det är hos mig förstår ni. Mitt huvud går i hundranittio samtidigt som det händer en massa och på något sätt kan jag inte få ner det här i bloggen och inte riktigt heller hur munnen. Men jag ska göra några försök och förklara vad som kretsar i mitt liv just nu. Allt som hänt den senaste månader och vad som kommer hända inom snar framtid och vad som förhoppningsvis kommer hända. 

Första riktiga bandy träningen igår med "ny" taktik och sådant. Innnan träningen var jag sjukt taggad och ladda, detta skulle bli askul. Sen började träningen och redan efter uppvärmningen räckte det för mig. Som vanligt är inte alla dagar då man presterar bäst på plan men att ha en sån dag samtidigt som det är första gången man håller i klubban på länge är ingen bra kombo. Istället blir jag bara frustrerad och inte blir bra. Ännu svårare blir det när man inte får några direktiv och svar på frågors som: Men gå på känsla! Visst kan jag det men skäl inte på mig efteråt då när ni tycker jag gör fel.

Vänskap är något man ska värdera högt för man vet aldrig när den kan ta slut. Så det går inte att glömma bort dem för då kanske de är borta nästa gång man tittar. Om man inte värderar relationen men vännen varför ska vännen värdera relationen. Alltså är det viktigt att man vårdar det man har. Vännerna man trivs med ska man hålla hårt och låt aldrig någon göra så du förlorar det du inte vill förlora. Jag menar inte att man ska klänga sig fast för det behöver man inte men visa att de betyder mycket och att man inte tänker ge upp deras vänskap på ett långt tag.

Tiden går så mycket fortare när man är två. Det beror väl på att tiden går fort när man har kul. Och oavsett hur tråkigt man har det så är det alltid roligare om man är två. Så är glad att jag alltid har något att umgås med för det är det som gör livet roligare och mig lycklig. Två är alltid bättre än en för det är bättre att ha tråkigt två än ha kul själv för då har man ingen att dela det med. Glad att det finns människor att dela livet med!

Hur packar man för tre månader? Hur packar man för tre månader när man inte vet vad man ska göra? Det är vad jag har legat och grubblat över. För nu börjar det gå upp för mig att jag ska åka iväg tre månader. Det börjar kännas att det är rätt länge och jag har aldrig varit borta så länge. Extra skrämande är det att jag inte vet vad som kommer hända eller hur saker går till. Men det kommer gå snabbt sen är det min nya vardag för ett litet tag. Så tro inte att detta ska bli lätt för mig och svårt för alla andra och speciellt dig utan det kommer bli lika svårt för mig. Det kommer bli mycket tårar tro inget annat. Men vi växer in i våra nya roller så lever vi såhär ett tag sen är allt tillbaka till det vanliga. Det hoppas jag verkligen i alla fall för jag vill inget ska vara annorlunda när jag kommer hem. Du vet inte hur rädd jag är att det inte ska vara samma sak när jag kommer tillbaka. Därför är det läskig att åka iväg det är även läskigt för jag vet ingenting om hur det kommer bli och vara när jag är där. Men det är inget som vi kan se nu så det är bara att vänta och se.

Ibland är det lite tufft när man kommer i det humöret där man vill prata om något men inte har någon som vill höra det. För lite så känner jag att det finns ingen som jag kan prata med om det där som är jobbigast och svårast. Då känner jag mig lite ensam. Fast att jag har vänner, där finns flera fina människor som jag aldrig vill släppa men där finns ingen som jag kan berätta det där sista för. Mest för sett inte finns någon som vet allt eller som träffar mig så ofta eller förstår mig. Men också för att jag ibland inte vågar berätta för att jag inte tror de ska hålla med eller förstå eller tycka något dumt eller hur man ska säga. Kanske för att jag inte själv riktigt vet hur jag ska förklara. Så istället håller jag allt för Mh själv men då får jag inte så mycket svar på mina funderingar. Men visst hjälper det att prata med mina vänner ändå men inte precis om det.