Dags att komma hem, min panna!
Det största problemet av alla är att den viktigare personen av dem alla har gått och gömt sig i skogen en vecka så jag har inte honom att prata med och ventilera. På något sätt blir alla problem ännu större då. Mycket lättare att vara två och dela på problemen fast att det bara är mina än att jag ska behöva möta dem själv.
Jag kan ju säga att det märks när han är borta! Jag har verkligen vant mig vid att alltid ha honom där och aldrig behöva vara ensam, Och det gör verkligen ingenting att jag är beroende av honom så länge han är kvar hos mig. Men det blir så himla jobbigt när han inte är det. Oerhört glad att jag har honom fast han är borta just nu men det är precis som när man är sjuk och sen blir frisk. Jag kommer uppskatta honom så mycket mer när vi är tillsammans igen. Så tycker det är dags att bli frisk och hel igen!
Kommentarer
Trackback
