Dämpa mig!
Jag undrar hur alla uppfattar mig! Jag undrar hur människor ser på mig. Vad människor tänker på när de tänker på mig och vad de egentligen tycker om mig. Ibland känns det som att människor bara umgås med mig för de måste eller egentligen inte vill men känner sig tvingad. Hoppas innerligt att det inte är så men ibland känns det så.
Då undrar jag ändå vad jag gör här. Varför jag umgås med dem om de ändå inte tycker om mig. För jag har ändå en sådan aning att människor inte tycker om mig. Varför jag känner så är att om jag själv hade träffat mig så hade jag nog inte tyckt om mig. Högljud, tar mycket plats och är hela tiden över allt. Fan vilken bitch! Hade jag nog tänkt. Usch idag tycker jag inte om mig själv!
Jag försöker ändå dämpa mig och inte vara så mycket över allt men det är svårt att vara tyst hela tiden. Så lätt att ångra sig efter man sagt något. Ibland hade det varit så skönt att kunna vara osynlig och bara finnas med. För om ingen ser mig och lägger märke till mig kan ingen heller tycka illa om mig. Så från och med nu mindre snack mer tankeverkstad så inte fel saker kommer ut ur munnen och jag får börja bete mig som en vuxen. Skärpning!
Men du? Oavsett vad du tycker om dig själv så tycker jag om dig precis som du är. För du är min högljudda, blonda yrväder och det finns bara en av dig och den är min. Jag älskar dig precis som du är!
Att läsa att du känner så här gör mig ledsen. För när jag tänker på dig ser jag en fartfylld och underbar tjej med många järn i elden! En som vill synas och göra skillnad. Så jag tycker verkligen inte att du ska vara rädd för att vara dig själv och låssas vara någon som du inte är. Gillar folk inte det så är dom inte värda dig, så är det. Saknar dig och hoppas verkligen att allt är bra med dig <3
