MatildasTankebubbla

Jag visste inte andra visste. Men de gör dem eller dem anar i alla fall för när dem frågar andra om vad vi är då anar man. Men hur kan dem veta?

Genom hela livet gör man val. Ibland stora men vardagligen små. Vi måste hela tiden bestämma och ta beslut för att komma någon vart annars hade vi ju inte ens kommit ur sängen. För redan där kommer ett beslut om att jag ska gå upp och kämpa på ännu en dag. Det finns många val som är viktiga här i livet såsom vad man vill bli och om man ska satsa i skolan eller inte. Men det finns andra viktiga val som man inte tycker är så stora men som är, som att välja att äta varje dag. Detta ser alla som självklart, för det känns ju så men vi gör ju valet att äta för att vi vill leva och må bra.

Vi har det bra ändå klagar vi och tycker synd om os själva. Det borde vi inte få göra för visst kan vi tycka att livet är dåligt och att man inte alltid mår så bra. Så är ju livets bergodalbana med sina dalar och toppar. Så det är ju klart att när vi är längst ner i en dal att det kan kännas jobbigt och man klagar. Men vi ska heller aldrig glömma att fast vi är längst ner i denna dal kanske det ändå är bättre än många andra har det. Vi har ett hus att värma oss i, en säng vi kan sova i, mat varje dag på bordet och kläder att ta på oss. Vi borde tacka Gud lite oftare för det, för ofta glömmer vi bort hur bra vi har det fast vi kanske inte känner det alltid.

Alla har sitt sätt att bearbeta sorg. Vissa gråter jätte mycket, vissa måste prata om det och vissa håller det gör sig själv. Jag tillhör nog dom sist nämnda. För när det gäller just sorg så går jag in i mig själv, jag prata inte med någon om det och brukar inte heller gråta. Förren en dag då brister det, då gråter jag floder och vill bara att någon ska hålla om mig. Men som sagt det är olika för alla, alltså får vi acceptera att det finns människor som vill prata om det och andra som inte vill.

Nu vänder jag. Nu ska jag ur denna svackan och det nu.

Jag är ingen människa som är spontan. Mitt liv är uppbyggt av rutin och planering, varje veckar ser utom som den förra och mina sekunder är noga planerade. Det enda jag saknar är tid för spontanitet för just nu är det något jag har prioriterat bort. Fast om jag får säga det själv så har jag ändå blivit mer spontan, jag vet inte varför men tror jag har släppt lite. Jag har försökt slappna av och planera bara den tid som jag måste men även att låta mig själv vara spontan. Alltså inte tänka så mycket när jag ska göra något utan bara gör det och reflekterar sen över det.

Varför kan inte mitt huvud någon gång vara tomt? Jag tänker alltid en massa och analyserar var ända detalj av mitt liv. Men jag vill inte det analysera och tänka, jag vill bara känna. För det räcker väl att man känner, man behöver ju inte tänka på varenda konsekvens och plocka isär allt i småbitar. Därför hade jag ibland velat att mig huvud skulle varit tomt så jag bara kunde leva. Sluta fundera, analysera, reflektera och tolka för jag kommer ju ändå aldrig fram till något. Utan klyddar bara till det ännu mer och till sist kan jag inte veta vad som är ut eller in.

Fast du är arg, ledsen, irriterad, förbannad eller sur

Det känns som man inte får vara ledsen när man har det bra. Bara för att man är lycklig betyder det väl inte att man alltid är på topp? Men för mig känns det lite så. Att jag inte får vara ledsen, för det finns ju andra som har det värre. Men kommer det inte alltid vara så fast jag är så olycklig jag kan bli? För jag kommer alltid ha mat, någonstans att bo, vatten, jobb (förhoppningsvis), familj, jag menar jag är inget hungrigt barn i Afrika utan vatten.

Vi kan ta oss igenom allt så länge vi är tillsammans. Det finns mycket som försöker sära på oss, hela tiden något som prövar vårt förhållande. Men vi kan klara allt, älskling, så länge du liter på mig och jag litar på dig. Du vet att jag alltid kommer finnas vid din sida, jag kommer inte släppa taget vid första motgång. Det kan jag lova dig, för det finns ingen som är så bra som du. Du gör mig lycklig och när du gör livet så här bra kommer jag kämpa för att ha dig kvar.

- Hej!

Det finns vissa människor som man inte förstår sig på. Människor som på något konstigt viss bara av att vara irriterar en. Jag tycker detta är jätte jobbigt för att tycker inte om att tycka illa om människor. Speciellt inte när dom ens inte kan göra någonting åt det utan det beror på hur dom är. Det är väl så att man kanske inte kommer överens med alla människor för vi är ju allt olika och det får vi acceptera. Vi får istället för att bli irriterade försöka undvika i att komma i de situationer då irritationen kan uppkomma. Låter kanske svårt och jobbigt men det tror jag inte det är. Vi måste ju kunna komma överens med alla människor oavsett hur dom är, man får helt enkelt hitta ett sätt som fungerar.

Hur mycket jag än försöker och verkligen vill så kan jag ändå bara göra mitt bästa. Och kanske räcker inte alltid det men då var det heller inte meningen. Alltså måste man lära sig att vara nöjd när man gjort sitt bästa, för mer än så kan du inte göra. Men jag vet att man blir arg och besviken för jag har alltid varit den som villa vara bäst. Det kanske inte alltid märks, förhoppningsvis inte, men tyvärr är jag det. Jag nöjer mig inte med att göra mitt bästa, jag vill vara bäst.

Jag har mycket åsikter om många saker. Men vi alla har väl åsikter om allt? Jag är en sån människa som snabbt fattar åsikter om något och sedan står jag för dom. Många tycker säkert att vem är hon som har så mycket att säga och många tycker väl också att varför bryr du dig ens. Men jag vill ha en åsikt för jag tror man kommer längre då om man är beslutsam och vågar stå för vad man tycker.

P.s. Fast skolan känns riktigt bra, nu ska jag ge järnet! D.s.

Varför börjar jag tveka nu? Minsta motgång och jag fruktar det värsta. Är det att jag inte litar på mig själv och anklagar andra att dom gör fel eller är det någonting på riktigt. Jag vill inte tveka och vara osäker utan se allting klart och känna mig trygg. Men det finns någonting som får mig att tveka inte tro på det här till 100%. Jag vet inte varför men jag tror väl automatiskt att något måste vara fel när det har gått bra så här länge men jag hoppas jag har fel.

Sitting next to you

Jag kan inte skylla på någon annan eftersom det är jag själv som bestämmer. Jag kan inte stå och skrika på någon annan när det är jag själv som har gjort fel. Men det är ju så mycket enklare att skylla på någon annan än sig själv.

Man måste synas för att finnas, eller? Jo, jag tror det är lite så.

Jag älskar att det finns människor som förstår mig,

Man ska hålla fast vid de människor som man tycker om. Inte låta dom falla mellan fingrarna för man kanske inte märker det när det inträffar. Men sen när man väl har insett att dom är bort kanske det redan är försent. Alltså måste man verkligen visa hur mycket man uppskattar sina kära. Man kanske inte märker hur mycket de betyder när dom finns där men när dom inte för det. Då ser man det tomma rummet och då märker man hur mycket de gjorde. Alltså, redan nu, se till att det aldrig kommer vara tomt rummet.

Känns som jag är skoltrött redan innan jag har börjat skolan. Det är ju verkligen inte alls bra men vad ska jag göra. Jag har verkligen inte alls tänkt eller gjort någonting som har med skolan att göra på två veckor. Ändå tycker jag det är tråkigt när jag denna veckan ska börja plugga igen. Det är verkligen svårt att motivera sig och ta tag i sig själv och starta. Men jag får väl bara sätta mig ner och göra det, det har jag försökt idag och jag kan ju säga att det har gått sådär. Eller riktigt dåligt kan man säga för jag har inte gjort någonting alls men än planerat vad jag ska göra.

Jag vet att jag inte är någon skönhet eller så
om du lämnar mig kan jag väl det förstå
för vad har jag ge dig som ingen annan har
jag är ingen särskild medans du är underbar

Aldrig ska jag sluta älska dig
du är allt jag har och allt jag ber om
hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
att du är där för mig som jag är där för dig
ge inte upp

Livet är en gåta du är gåtans svar
allt annat må försvinna om du blott stannar kvar
för också när jag tvivlar det känns som allt är slut
jag sjunker ner i hjälplöshet och inte hittar ut

Aldrig ska jag sluta älska dig
du är allt jag har och allt jag ber om
hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
att du är där för mig som jag är där för dig
ge inte upp

När jag klantar mig
när jag sviker dig
när jag sabbar och förstör
var kvar ändå
tro för oss två för du vet vad jag än gör
ja vad jag än gör

Så aldrig ska jag sluta älska dig
du är allt jag har och allt jag ber om
hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
att du är där för mig som jag är där för dig
ja jag är där för dig

Aldrig ska jag sluta älska dig
du är allt jag har och allt jag ber om
hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
att du är där för mig som jag är där för dig
ge inte upp

Ge aldrig upp
Älskar dig så

Det finns saker man inte säger fast man vill och det finns saker man säger men inte vill. Det borde vara tvärtom. Man borde inte ångra saker man sagt men man ska inte heller ångra det man inte sagt. Jag vill våga säga allt jag hade velat, våga säga vad jag tycker och våga fråga. Men jag vågar inte alltid.

Nytt år, nya utmaningar, nya äventyr, nya hinder, nya händelser, nya tiden, nya människor, nya möjligheter.

Det känns som jag har förlorat dig, det känns som om vi inte längre står sida vid sida. Vad hände med du och jag mot världen? Det känns som vi har flutit ifrån varandra att vi inte längre är som vi var. Jag vet inte längre allt om dig och jag har en lista som är så lång med saker som jag vill berätta för dig. Men jag tycker att det inte längre är det samma, det känns som vi inte är lika nära längre och att jag inte riktigt får plats. Jag hoppas verkligen att detta bara är en dal och att vi snart är som vi brukar, för jag vill inte ha det så här. Jag vill prata med dig om allt, jag vill vara den som du vill berätta först för. Jag vill aldrig behöva tveka på vår vänskap.

Varför tror jag alltid när allting är bra att någon bara ska komma och förstöra allt? Hela tiden är jag lite spänd och misstänksam för jag vet ju inte när det ska hända. Jag tror att det finns någon hela tiden som vill att jag ska vara olycklig. För nu när jag är lycklig tror jag hela tiden att någon ska komma och förstöra det. Bara BOM!, och så kom jag ner till jorden igen.

2010 är nu över, jag kan ju säga att jag avslutade det när jag var på topp. Och säger dom inte det att man ska sluta när man är på topp.