Jag gillar..
Att det finns en människa som kan uttrycka en ''relation'' mellan mig och en kompis :). Jag känner igen vart enda mening. Att man kan bli tysta utan att känna att man måste säga något för att ta bort den pinsamma tystnaden som är som ett oljud. Att bara känna att man kan träffas och göra inget, bara veta att man är där tillsammans, på samma ställe. Att inte behöva anstränga sig, säga det allra sjukaste man tänker på och skratta åt det tillsammans. Att inte behöva känna sig obekväm det minsta och bara vara. Att våga berätta om hur svag man varit eller hur hemsk man varit utan att skämmas. Att lyssna på den andra och prata själv. Att ens ha funnit denna vän som man kan göra allt detta me.
Förstår du att gud måste älska en för att ha skickat en ängel till en från himmlen?
bra ändring :D