Var är ni?
Jag kan första din känsla, och det är inte speceillt egoistiskt. För vi människor är födda med en viss egoisthet som man bör liksom ha för att kunna överleva. Jag kan förstå att man ibland får den känslan, liksom .. har jag någon nytta, behövs jag? jag personligen brukar mest tänka om jag dör? vad kommer att förändras, vem kommer sakna mig? vem kommer att bli ledsen och gråta. Då vet man vem som älskar en på riktitgt, hur många som döljer sina känslor (hosthost, massor med killar). men då känns det som försent. när man vet vem som är riktig och vem som är falsk då är man död. då är det nt lönt o ångra att man behandlat en viss person hemskt fastän den varit mycket bättre än andra. Nu kanske har jag hoppat från ett ämne till annat, men det är så jag känner ofta , nt ofta ofta. Men jaah, när man aksnek nt är spec glad.
Walaa