Människor.
För någon dag sedan chattade jag med en kollega på Facebook då stod det att vi hade 30 gemensamma vänner. Då slog det mig att dessa människor skulle jag aldrig träffat om jag bott kvar i trygga Malmö. Jag hade missat så många möten och människor som jag idag värderar väldigt högt. Fast jag inte trivs vissa stunder så är där så mycket kärlek till alla människor som jag jag fått möta och utvecklingen jag har gjort på grund av allt detta.
Måste ju få säga tack till att jag ändå gjort detta och träffat alla bra människor som har gjort min resa så mycket mer och betydligt längre än vad den annars hade varit.
Inte rätt känsla.
Precis varit på en väldigt stor övning med jobb och det var definitivt den bästa övningen jag varit på än så länge. Det var varit lagom mycket att göra, varit väldigt lärorikt och givande. Ändå så tycker jag inte där är så roligt jobb. I teorin är mitt jobb toppen, men jag får inte rätt känsla. Jag börjar känna mig färdig, fast jag ändå väntar på något större.
Jag tror att jag är lite på rätt plats men samtidigt på fel plats. Jag saknar utmaningen och pressen på att behöva prestera och lyckas. Vår enhet verkar utåt redan ha lyckats men känner inte själv att jag kommit dit. Men på detta viset så finns ingen press om prestation. Detta gör även att hur mycket man försöker så märks det inte för de förväntar sig inget.
Dags att utmana sig själv och hitta på något svårt. Det får nog bli så nästa gång. Tror inte jag kan få den utmaningen här. Jag vill ha ansvar, tillit och press. Utvecklas tror jag inte man gör genom att gå i ledet.
Så nu när jag sticker och gör praktik så kanske jag kan få lite utmaning och förhoppningsvis lära mig massor med nytt.
