Omväxlande arbetsuppgift.
Igår var det lite ändringar i vardagen. Och jädrans vad skönt det var. Äntligen fick man upp lite stress och effektivt arbete. Det jag gjorde var att jag serverade på kadettbalen för blivande officierare. Det var riktigt roligt ska jag säga, inte bara uppgiften utan även arbetslaget. Det är kul när man får jobba under lite tidspress och måste samarbeta för att få allt att funka. Önskade mitt jobb i vanliga fall var lite mer så. Kanske får bli att byta bransch för att få det stresspåslaget. Jag trivs verkligen men det, lagom stress är bra stress. Speciellt för mig, jag jobbar mycket bättre och tänker klarare när det sätta lite press på mig. Det är skönt att känna ansvar för att leverera något så bra som möjligt. När jag känner att min insats behövs och gör skillnad är jobbet som bäst. Kul även att få vara tvungen att vara glad och trevlig på jobb för stt göra ett bra jobb. Önskade mitt jobb innehöll mer leenenden, skratt och nya möten. Nästa jobb för har mer av dem kriterierna!
Ta mig ur detta.
Hur kan hormoner få en situation som man infinner sig i från att vara hur bra som helt till ett helvete? Hur kan man vakna sur och ledsen? Hur kan kroppen styra över mina tankar och känslor utöver vad jag själv kan styra? Jag vill ju inte vara leden, arg och sur. Jag vill kämpa och köra på men det går inte. Jag försöker tänka annorlunda försöker kring gå känslorna och tankarna men det går inte. Jag vill inte ha klumpen i magen och jag vill inte alltid känna så här ändå kan jag inte få det att sluta.
Det är bara korta stunder jag glömmer bort det och på någotvis försvinner det. Men sen kommer det tillbaka lika fort och allt blir lika jobbigt igen.
Hur ska jag ta mig hur det här? Vill inte ha den inställningen som min kropp tvingar in mig i. Jag lovar jag försöker!
