MatildasTankebubbla

Ofta glömmer jag bort hur bra jag har det, sen påminns jag och blir helt överlycklig av att jag har det så otroligt bra. Mitt liv har verkligen löst sig så jädrans bra. Just nu har jag verkligen ingenting att klaga över. Jag har massor av fina vänner och en underbar pojkvän och fantastiska föräldrar. Så jag kan ju inger annat än le för jag är verkligen lycklig!

Efter nyår när jag är tillbaka i Skövde då ska jag komma tillbaka till mitt vanliga jag. Då är det dags att komma igång med träningen igen och börja äta ordentligt. Men då finns det utrymme att gå och träna och laga nyttig mat i vårt egna kök. Så nu ska jag komma i ordning igen och börja bli lite mer bekväm med mig själv igen. Nu är det dags att börja pumpa på gymmet och flåsa i spåret. Både styrka och kondisen ska tillbaka som den var innan jag kom till Skövde.

Då kanske det kan hjälpa om jag får spela lite bandy igen och om jag har tur så får jag träna med Skövdes div3 lag under resten av säsongen och få tillbaka lite klubbteknik och kondis. Det hade varit riktigt kul för har saknar att få träna med boll och klubba. Det är även mycket lättare att komma iväg och träna om man har bestämda träningar som man måste gå på. För där finns människor som väntar på en och som förväntas att man ska komma. Så det är alltid ett bra sätt att komma igång. I alla fall för mig men det beror nog på att jag är så van att träna i ett lag. Får hålla tummarna att de vill ha mig där också!

Åker till Helsingborg och Jesper (övning)kör, spännande! Kanske dags nu att själv ta tag i körkortet. Jag har funderat på det ett tag nu och bestämt mig att nu är det dags att på riktigt ta tag i det! Jag har inga ursäkter och inga hinder som kan göra att jag misslyckas. Så nu är det bara att plugga teori tills jag spyr, övningsköra så mycket jag kan och sedan boka uppkörning. Men då måste jag gå in för det 100% och inte vika mig för någon motgång. Sån tur har jag en tjatig sambo som kommer knäcka mig om jag inte gör mitt bästa. Hon kommer vara värre än mamma var med läxorna. Så nu är det dags! Nu har jag sagt det och bestämt mig så nu finns det ingen utväg. Mitt mål är att innan jag fyllt är så ska mitt körkort vara klart. Det kanske är lite tajt med tid med jag har inte mycket annat jag behöver lägga tid på så det är bara att börjar med att öppna boken och börja läsa på sida ett! Tror säkert att jag kan klara detta bra, bara med lite vilja och tur.

Nu är det verkligen dags! Har ingen lust alls att vara ifrån dig mer!

Skönt att vara hemma! Det säger man väl alltid men efter att inte varit hemma på fyra månader på riktigt så är det verkligen skönt. Till och med att ta bussen hem är skönt. För just nu känns allting som det gjorde innan allt förändrades. Detta hade kunnat vara en helt vanlig busstur hem efter att träffat Vicky i stan. Men fast att det är precis det jag gjort så är detta helt annorlunda. Eftersom det var fyra månader sedan jag träffade henne. Så det är ovanligt skönt att träffa Vicky i stan och bara fika. Man uppskattar helt enkelt sakerna och människorna här hemma mycket mer när man inte träffar dem lika ofta. Så fast att jag åkt denna buss miljontals gånger utan att ljuga känns det ändå lite speciellt.

Now that you're mine we'll find a way
Of chasing the sun.

Let me be the one that shines with you
And we can slide away.

Dessa tre människorna är de bästa i världen! De är mitt allt och min trygghet. Så länge jag är med dem kommer jag vara lycklig! Älskar er över allt!

Om någon skulle fråga oss för ett år sedan om var vi står. Så var detta inte svaret jag hade gett. Ingen av oss hade tänkt oss detta men nu är det ändå så här. Du och jag har ett långdistansförhållande. Inte det optimala, långt ifrån det optimala men just nu är detta det enda alternativet. Oavsett hur mycket vi vill så funkar bara detta för fast att vi vill det bästa för oss så måste vi också tänka på oss själva. Så då får vi komma lite i andra hand. Vi ska klara detta, det gäller bara att drömma om framtiden och hur bra vi kommer ha det då. Fast att detta inte är det vi hade tänkt oss och inte heller förväntat oss så är detta det bästa i situationen. Och fast detta är helt mitt fel så hoppas jag ändå att du inte skyller allting på mig.

Men allt vi vill klara kan vi klara. Det gäller bara att tro på det!

Ibland hade jag velat ha mod och våga utan skam eller rodnande säga och fråga allt jag vill. Så jag kan få lite svar på mina funderingar och förstå människor lite bättre. För ibland eller väldigt ofta så undrar man hur folk tänker och varför de beter sig som de gör. Är det bara rent knäppa eller hur tänker dem? Det är då jag hade velat våga med stadig röst och rak rygg ställa fråga hur tänker du? Var det så här du ville ha det? Vad var din baktanke? Helt enkelt vad trodde du skulle hända? För dessa frågor kommer ofta upp när folk beter sig på sätt som jag inte förstår. Så om jag hade haft mod hade jag velat ställa dessa frågor så jag i alla fall ibland kan få något svar som förklarar hela situationen. Tyvärr är ju det enda sättet att få svar är att fråga och då gäller det bara att samla mod och våga ställa fråga. Vad tänker du?

Nu börjar till och med lilla jag känna mig lite vuxen. Först nu börjar jag känna att jag har det fulla ansvaret. Fulla ansvaret för mitt liv och min lycka, de är bara jag som kan bestämma för det. Så nu har jag försökt att ta det i mina egna händer men samtidigt är det väldigt lätt att lägga över det i någon annans.

Fast jag vet att mamma och pappa alltid kommer stå precis bakom och fånga mig om jag faller känns det ändå som jag får börja lösa saker på egen hand. Det har kanske mycket att göra med att jag faktiskt flyttat ifrån dem. Det är ju faktiskt det jag gjort. Jag har flyttat hemifrån och det egentligen för ett rätt bra tag sedan men jag har inte riktigt reflekterat över det förrän nu. Jag har bara varit hemma i högst två dagar på fyra månader. Så då har jag ju flyttat hemifrån.

Så fast jag fortfarande känner mig som mamma och pappas lilla flicka och inte alls vuxen börjar jag nog i alla fall närma mig att bli vuxen. Oavsett vad så måste jag ju även bli vuxen och klara mig "själv". Så jag har bestämt att 2013 ska bli det året som jag blir vuxen. I alla fall vuxnare än nu. Mitt ansvar blir mycket större efter nyår och under detta året kommer jag behöva ta många svåra och tunga beslut. Men jag känner mig faktiskt redo, eller ja i alla fall 80% redo.

Dom dom dom dom dom dom dom dom dom dom dom

Tänd ett ljus och låt det brinna
låt aldrig hoppet försvinna det är mörkt nu
men det blir ljusare igen

Tänd ett ljus för allt du tror på
för den här planeten vi bor på
tänd ett ljus för jordens barn



Tänkt lite extra på alla jag tycker om och har nära idag. Just lucia får en att känna julstämningen lite och då blir det att man saknar alla där hemma. Speciellt när det var ett rätt bra tag sedan man såg dem också. Så därför hade jag velat tända ett ljus för alla mina!